Efter en late night chat med paparkaka-Gustav* (som flyttstädade ur sin lägenhet samtidigt) skickar han tre urgamla nummer av rollspelsblaskan Sinkadus hem till mig. Förutom att jag naturligtvis är djupt rörd över att vara the go-to guy när man vill bli av med nördskräp från tidiga nittiotalet, är jag ockå fascinerad av innehållet. Visste ni t ex att rollspelsnördar vid den här tiden använde uttryck som “Se hit, Tolkienälskare!”, “Hör upp!” eller “splirrans nytt, rykande färskt”? 1992 är sexton långa år sedan.
Rubrikerna når också svindlande höjder de gånger de inte består av mer än ett enda substantiv (”Gifter”, “Symboler”, “Mutationer”). Från och med idag och en vecka framåt lovar jag att bara återanvända rubriker ur Sinkadus 27 (oktober 1990), 34 (januari 1992) och 35 (april 1992).
Efter att ha återupplevt gamla minnen som Kult-debatten, Monster-boxen och regelrätt regelbögeri befinner jag mig i någon form av mental nörd-frenzy och får för mig att googla “rollspel” för att se var jag hamnar. På rollspel.nu, visar det sig, där någon som befinner sig i en mental språk-frenzy från Sinkadus 1992 har startat en forumtråd med namnet “Coolaste puffran?“. Jag är inte den som spottar i glaset vad gäller coola puffror** och känner mig nödgad att läsa hela tråden ut (och nu får jag kämpa för att hindra mig själv från att inte be om ursäkt för det kanske nördigaste inlägget någonsin).
Någonstans i mitten finns en sjukt pimpad Makarov russian stylee. Vanligtvis är Makarov typ världens töntigaste pistol. Makarov har 17+ Dödligt (i Kult alltså, som är ett rollspel, och det enda vi dömer vapen efter, naturligtvis). Makarov är pistolen som min mångåriga kultrollperson Jelena Leupen troget använde.
Jelena var något så ovanligt som en kultrollperson som egentligen inte kunde skjuta med pistol från början. Hon var en tysk fotograf och jag tyckte, när jag som oerhört insktsfull 11- eller 12-åring skapade henne, att det inte riktigt fanns någon realistisk förklaring till varför hon skulle kunna skjuta, trots att jag visste att det fanns speltekniska fördelar med det. SL övertalade mig att ändå sätta några poäng på Pistol & revolver; jag hade kanske 5 (av 20). Det var medan Jelena Leupen var en lyckligt gift tvåbarnsmor som arbetade för en tidning.
År och äventyr senare när hon hade börjat som brottsplatsfotograf på polisen, börjat hänga med de andra rollpersonerna storstadssamurajen Steven Reeve och muskelberget Tchao-Li Yano, blivit vittne till de ohyggligaste ockulta grymheter som 16-åriga SL kunde komma på samt bråkat med allt från mc-gänget Hellers till maffiabossen Al Capuccino, blivit övergiven av maken (Tom Wright, vilken jävla mes du var!), förlorat vårdnaden om de två små barnen (Tom Wright, fan ta dig för den rättegången!), låg på stora minus i mental balans och börjat missbruka läkemedel – och förstås inkasserat motsvarande antal XP för allt det här – kunde Jelena Leupen skjuta med pistol. Ganska duktigt, faktiskt. (Hon var även typ den starkaste och snabbaste fyrtioåriga kvinnliga fotograf den amerikanska poliskåren skådat.) Och hennes pistol de préférance var Makarov. Liten, dålig, ful, rysk; den tilltalade mig på något vis. De andra hade Desert Eagles, Berettor och Magnums, men skrattar bäst som skrattar sist – för den pimpade Makaroven från rollspel.nu:s forumtråd would outdo them all in coolness.
