LSM

Hej alla glada.

Inatt drömde jag att jag var i Schweiz och fyllebloggade att “#HiDiana has become @Dubai”. Jag fick tio kommentarer på inlägget redan samma mörka schweizernatt, en var från en gammal kollega som skrev att han inte kunde söka jobb någonstans längre för att han var så rädd för maffian.

I övrigt händer det inte mycket.

Igår såg jag en Louis Theroux-dokumentär om pedofiler i Amerika. Blir som vanligt upprörd över att de inte får lov att bo bland vanligt folk.

Och i helgen lyckades jag spy på min egen rygg.

Alltså jag har ju inte berättat det men jag har börjat gymma. De två senaste gångerna har jag lyft vikter – två gånger! – och jag har redan fått valkar i händerna! Alltså vafan! Det går ju inte för sig. I’m like way past my butch period.

PS. Jaha, nu säger Piraten att valkarna förmodligen inte beror på vikterna utan på roddmaskinen som jag hurtigt svettas i varje gång. Går för sig gör det fortfarande inte. Vad gör man?

PS2. Jag har köpt svarta gymtights så jag känner mig lite som gymmets ninja varje gång jag har svart tröja till dem.

Någon gång för ett år eller en evighet sedan satt jag en sen kväll i boardis* på förra byrån och såg på när Farmer Boy** i princip dödade flera månaders kreativt arbete till förmån för ett jävla blått bland mellan vindkraftverk (don’t ask; reklam…). Jag minns hur jag och Otto inte riktigt kunde greppa. Alla dessa sena nätter, for nothing ett blått jävla band?

Vi började skratta. Fnittra. Fnisserifnissa.

Mitt skratt är bara en illa dold gråt, klottrade Otto i sin anteckningsbok och jag nickade ivrigt mellan fnitterattackarna, medan Farmer Boy hastigt tittade upp på oss med en frågande blick. Vad är det som är så…?

Idag när jag satt och fnissade på lunchen åt hur saker och ting egentligen ligger till här på jobbet insåg jag förfasat att det egentligen bara var – just det – en illa dold gråt.

Alltså på riktigt (det är inte ens en dramatisering).

I’ve gone full circle.

Jag har svårt att komma upp ur sängen på morgnarna, för jag fattar inte hur jag ska motivera mig genom en dag till. Jag måste bort härifrån snart eller så blir jag galen.

* The boardroom = mötesrummet.
** Vår förra creative director.

Ja och om det är någon som undrade så får jag analen gummisnörd i år igen för att motverka mina begynnande hemorrojder.

Imorgon bitti.

Uppgraderat:

Varm handduk. Asså det hjälper faktiskt *lovar*

Kollegorna bah *loves it*

Asså det hjälper faktiskt.

Jävla downs-syndrom-öga

Hej alla glada, jag har fått en vagel på ögat så det har svullnat upp och jag ser full/bakfull/trött/allmänt mongo ut. Passar extra bra eftersom jag ska nääätverka lite senare idag. Plan: badda med varm handduk så ofta som möjligt, dölj senare med värsta sminket å låt pannluggen ligga tjock över ögona.

Jag har ju glömt att berätta det mest spännande som hände i helgen!!!

Igår kväll hade vi adventsfika och jag var husmoderlig och bakade äckliga lussekatter på holländsk cepe-jäst, och lagom tills gästerna skulle gå hem blev jag sjuk och vid midnatt spydde jag! Av sjukdom! Har inte hänt på år och dag. Jag kräktes enorma mängder lussekatter, pepparkakor, glögg och pastarester. Som vanligt var jag smart nog att inte spy i toaletten utan lyckades spy stopp i Piratens handfat, hej kaustik soda!

Sen vart jag frisk tills imorse.

Det näst mest spännande var att Piraten äntligen hade på sig sin kaptenshatt! Jag menar, during! Han har också införskaffat värsta wifebeaterlinnet som tillsammans med kaptensmössan (obs kapten Haddock style, inte 1600-tal) ger mig med min homogay- och sjömansförkärlek så mycket kåtslag att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Serri, hade han varit lagd åt andra hållet hade han kunnat få hur mycket kuk som helst SKÄMTAR INTE.

Och det tegelröda skägget som bara blir större och större gör inte direkt saken sämre *får dåndimpen*. Folk han inte sett på länge skämtar liksom om att han borde skaffa en skuta när de ser det!

Min fina kapten Rödskägg <3 <3 <3

Jag har börjat med yoga. Jag började idag kl 11 *stålkvinna* Min kompis Rory berömde mig för att jag orkat lägga på finsmink till morgonyogan, men det var naturligtvis bara gårdagens festmejk som jag inte orkat tvätta av.

Min yoga-lärare kallar sig Yoga-Jason och har en egen dot com.

frågade mannen i porttelefonen och jag visste att det var jag som beställt en vegetarisk pizzaslice till frukost. Men jag var för trött för att gå upp. Jag är ledsen, men jag orkar inte, du får stå där med din pizza tills du tröttnar.

Sedan vaknade jag och tänkte att jag orkade. Gå upp och gå till jobbet alltså, inte gå och hämta någon drömfabricerad pizza.

Jag hade blivit frisk.

Återkommer.

I ett hörn av Piratens kök kan man få in någon förlorad själs oskyddade wifi i några sekunder. Jag står lutad över spisen med håret hängandes i testar i ansiktet och de pösiga långkalsongerna hängande längs benen, men istället för att röka i pustar under köksfläkten har jag datorn i famnen och passar på att öppna så många sidor jag kan medan tid är. Sedan går jag och sätter mig i soffan och läser igenom min köksskörd med min röda rinnande näsa, tårade ögon och igenslemmade hals som bästa sällskap.

Jag har varit sjuk hela helgen, men det var fantastiskt att träffa mina fantastiska syskon igen, som alltid. Bästa syskonen. 4 life liksom. Syster på den vindpinade ön, vandra upp och ner för kullerstensgator jag inte sett sedan tonårens medeltidsveckor (och då genom en alkoholinducerad dimma), och att på precis samma gång som henne slå näven i middagsbordet och skrika “Särimner!” när Piraten lyckats googla fram namnet på asarnas magiska gris på sin blackberry. (”Saahrimmeh?”)

När vi tog oss till Stockholm dag två hade jag redan förbrukat det mesta av min energi men i brorsans minimala studentrum finns alltid både hjärterum och stjärterum och vi åt så att vi nästan sprack och var så trötta att vi var tvungna att gå hem efter en öl och sedan vaknade vi till Bollywood-hits och Boney M och sedan åt vi fantastisk mat igen och det snöade till och med och sedan var jag så sjuk att Piraten fick lotsa mig hela vägen till Amsterdam.

Hej tjena läget, imorgon åker jag till Sverige med Piraten (meet the sister & brother) men till chefen kommer jag säga att jag är sjuk. Men somliga straffar Gud genast; halsen raspar och huvudet dunkar och jag har en känsla av att jag inte alls kommer må särskilt bra imorgon.

Vad jag kan minnas har jag haft tre och en halv sjukdagar sedan jag flyttade utomlands för tre år sedan.

Jag har varit sjuk kanske fyra-fem (varav hjärnskakning en), men ingen av dem var på dagarna jag faktiskt var borta från jobbet.

Det känns lite som att jag har fattat något fundamentalt fel.

Eftersom jag inte är så mycket av en hygienisk förebild när allt kommer till kritan tänkte jag naturligtvis inte på att tvätta bävern inför första användningen, och sålunda gav Barry the Beaver mig inte bara orgasm utan också urinvägsinfektion.

Tur att doktor Oxford jobbar veckans alla dagar, dygnets alla timmar.

• Innan åt jag mycket mindre mat men mycket mer onyttigt. Jag åt för det mesta mackor till lunch, aldrig mellanmål, ett halvt paket färsk ravioli fyra ostar med ketchup till middag (då brukade jag inte bli helt mätt men orka laga något mer), rikligt med alkohol och rikligt med godis och snacks.
• Så det var ju lätt att tro att jag i alla fall skulle må bättre av en näringsriktigare kost, men icke. Den allmänna hälsostatusen var mindre energi, mycket (förmodligen orelaterad) hosta och lite mer muskler i benen.
• Vikten förändrades inte alls.
• Midjemåttet var nere med 2,5 centimeter men har förmodligen redan gått tillbaka. Couldn’t care less. Men det var lite otippat, min midja är nämligen bland det minst webbdesignerkroppsaktiga på min kropp. Det hade ju kunnat dras från putmagen (belägen nedanför midjan i mitt fall, därifrån rök en centimeter) eller hakhänget (icke mätt).
• Vad gäller mentala insikter var jag förvånad över att det faktiskt inte var så svårt. Sötsuget gav sig skitsnabbt och att laga mat riktig varje dag var inte alls oöverkomligt. (Handla asmycket två gånger i veckan däremot var lite jobbigt).
• Däremot var det väldigt tråkigt och drog absolut ner livskvaliteten.
• Särskilt när man var på stan med vänner eller ute på annat äventyr :(
• Men här kommer det enda som faktiskt gjorde månaden värd det: den fick mig att inse hur mycket jag gillar onyttig mat, vilket i förlängningen lett mig till att trivas bättre med hur jag ser ut. För mig är det nämligen SÅ värt det. Om det är de uppoffringarna som krävs för att improva sig själv vill jag inte improva nånting. Jag ser på mig själv naken i helkroppsspegeln och tänker “fucking fair enough, girl – high five!”. (Och ligga får man ju alltid göra ändå. Man som i jag alltså. Man som i jag behöver ju fan inte ens duscha för att få ligga*.)

När jag berättade för Piraten om min nufynna kroppsnöjdhet sa han:
– Ehm, don’t you ever read, like, girls magazines?
– Actually I don’t really. (Tjejbloggar är en annan sak.)
– Aha! Well that explains this weird idea about being happy with your body. We’ll get you some Cosmo and Glamour and it’ll sort itself out, I’m sure.

Hehe.

Nu ska jag gå ut och supa lite och njuta av min fullt liggbara fucking fair enough öldrickar- och ostkropp och hur jävla bra den sitter nuförtiden.

* Ett av de konstigaste sexråd min alltid lika hjälpsamme far gett mig var när han inför första gången sa “duscha innan, det blir verkligen mycket bättre”. Eh, okej? Vad trodde han, att tonåriga rollspelare aldrig duschar? Wait a moment – det fanns kanske skäl att påpeka det ändå.

Bantarveckorna är över sedan i fredags. Förutom en chokladbit i sällskap med vår landlady av sociala orsaker breakade vi inte diet en enda gång, drack inte en enda öl, åt inte en enda skiva vanligt bröd osv. Därför var det som att embraca en long lost lover att återigen få frossa i ljuvligheter som frietjes met mayo, choklad, öl (åh, öl!), friterad ost och fullfettsockeryoghurt.

Men är det någon som vågar sig på att gissa hur bantandet gick? Kuren var hälsosamma rediga mål två gånger om dagen, små mellanmål, nolltolerans mot snacks, enbart rödvin eller vodka som alkohol, och 2×40 minuters promenader om dagen i fyra veckor. Resultat kan anges i vikt, midjemått, allmän hälsa och mentala insikter.

Anyone?

Joråsåatt idag börjar det. Jag och Otto har en hälsomånad – eller bantarmånad om ni så vill, för vi är inte intresserade av gayiga saker i stil med att bygga muskler och må bra, utan bara av att torska lite bukfett från våra webdesignerkroppar.

Vi är alltså inte webdesigners (nigga plz) men vi har den karaktäristiska looken: frånvaro av muskler kombinerat med lite extra padding på utsatta ställen. (Och trendiga t-shirts med tryck såklart.)

Det svåraste kommer bli a) att faktiskt laga ordentlig mat varje dag b) att gå istället för att cykla till jobbet varje dag, 40 min enkel väg och c) att inte dricka en enda öl. Jag tänker inte skriva nåt mer om vad vi äter eller hur vi går tillväga dels för att det här inte är någon bantarblogg, och dels för att alla upplysta hälsosamma människor kommer börja besserwissra och säga att vi gör fel och att det inte går att tänka kortsiktigt. Eff det.

På en blogg nära dig som kanske eller kanske inte tillhör Otto kan man se vår kundvagn med mat för den första veckan. Jag har inte handlat så mycket på samma gång under de tre år jag bott på kontinenten.

Jag gillar inte läsk. Det är liksom för mycket kolsyra så ögonen tåras och man får hicka och bubbelmage. Men jag gillar den holländska lätt kolsyrade saften DubbelFriss cranberry framboos (och disgustiläsken Rivella som smakar gammalt kräk, men den hör inte hit).

Jag sitter i min säng med dattan och kollar på teveserier och har ett fullt jättevinglas i plast med DubbelFriss och en skål med snacks bredvid mig, och känner mig som ett barn som får belöning. Nej, fel, jag känner mig som en vuxen som har makten att belöna sig själv med den barnsligaste belöning i världen precis när som helst, och som gör det, en vanlig sketen onsdagkväll, symbolisk handling av självuppskattning att gå till nightshoppen och köpa saft och chips.

För att jag varit duktig idag i gynstolen kanske. Eller för att känslan jag fick i gynstolen plötsligt blev så övertydligt symboliskt för hur allt annat känns just nu och har känts ett tag. Som jag skrev till en vän:

It feels mostly strange. A bit like the ass surgery, it didn’t hurt but it felt very peculiar and a bit awkward and put me in a vulnerable position ;) I could continue, what a great metaphor!

Continued: För att något främmande liksom bökar runt where the sun doesn’t shine och så nära som ingen får gå.

Och i det, i den känslan och hur jag bär den, vill jag bara ge mig själv en kram och en power pat (ni vet, en hävarns johannes till ryggdunk) och säga you’ve been a brave brave girl och because you’re worth it och ta nu ett stort glas saftläsk till och luta dig tillbaka mot kuddarna, och tänk på det där som står på mammas kylskåp: Här ligger jag och duger.

Det är väldigt svårt att beskriva känslan av att få insidan av ändtarmen insugen med högtrycksslang och sedan fasthållen med gummiband. Det gör inte ont, men känns ganska obehagligt. Men alla snälla strikt professionella människor i gröna dräkter gjorde det till en mycket positiv upplevelse. Dr Oxford – OLVG Prinsengracht, 0 – 1.

Jag hade svårt att sova imorse innan ingreppet. Från fem och framåt vaknade jag var tjugonde minut och tänkte att det var dags att stiga upp och ta lavemang, som jag var tvungen att göra klockan åtta och bävade lite för. Det var också ganska obehagligt och provocerade fram barndomsminnen av att äta för mycket Dietorelle (sockerfritt godis), få förstoppning, bli tvungen att få ett lavemang av pappa och sedan kvidande bajsa ut karamellerna.

Men det roligaste på hela dagen var informationspapperet där det stod

Voor het onderzoek is het niet noodzakelijk om nuchter te zijn.
För/före undersökningen är det inte nödvändigt att vara nykter.

(Right Kexet, det är vad det betyder eller hur?) Tack vad bra, jag ska genast ta mig en sexa brännvin på lavemanget då.

Doktor Oxford är ju en jävla charlatan.

Här har jag gått och oroat mig över mitt kliande, blödande anus i ett halvår, och när jag äntligen får en remiss till Storsjukhuset är det en vänligt leende medelålders farbror doktorn som efter en snabb blick på remissen berättar att i 99% av fallen är det här visst hemorrojder, fast inte särskilt långt gångna. De finns normalt därinne fast nu har de liksom ramlat ner lite, vilket är helt normalt om man t ex om man dricker för lite (check), äter dåligt (check) eller krystar på ordentligt när man bajsar istället för att låta det ta en kvart (check). Det bästa är att man kan suga in de här hemorrojderna, man sätter typ ett gummiband runt dem och så suger man med någon mojäng! Det är ju hur spännande som helst fast lite läskigt fast mest spännande. Om det gör ont måste man säga till för då kan man skada sig så det gör ont i en hel vecka.

Jag ska ha min anal liposuction på morgonen den andra juli.

- Make sure you don’t have any important meetings that day, sa doktor Leende med ett professionellt leende.
Hans sköterska gav mig laxermedel att ta på the big day.
- Make sure you’re around a toilet when you’ve taken this, it works like a charm, sa sköterskan.

Jag inväntar nästnästa onsdag med skräckblandad förtjusning: räserbajs och rektumsug.

(För övrigt kan tilläggas att jag de senaste två åren mer eller mindre förväntat mig någon bieffekt av min extremt dåliga kosthållning. När fettchocken och orkchocken uteblev undrade jag för hemskheter som istället försiggick under ytan. Nu vet jag. Nedrasande hemorrojder! Låt det bli en läxa, kidz.)