LSM

Någon kommenterar det säkert många tänker: att den där Piraten inte verkar gå av för hackor. Men det handlar ju bara om att jag bara skriver om det dåliga.

Jag skriver inte om det fantastiska.

Jag skriver inte om att Piraten är den första person jag är tillsammans med som jag överhuvudtaget vågar fantisera om en framtid med. Jag skriver inte om den Pirat som alltid är så stolt över mig och som lyser upp av att ha mig i varje sällskap, om den Pirat vars vänner kommer till mig och kramar om mig på fyllan och säger att jag är fantastisk, eller den Pirat om vilken mina vänner säger att det alltid skiner igenom hur mycket vi tycker om varandra.

Jag skriver inte om den Pirat jag lägger mig i armarna på varje kväll, hur jag efter tio minuters omfamning vänder ryggen till och blir skedad, och hur han efter ytterligare tio alltid säger “night night baby” och vänder sig om för att jag ska skeda honom.

Jag skriver inte om den Pirat som erkänner att han i hemlighet älskar att jag inte vill ha städhjälp, den Pirat som peppar bort mitt dåliga jobbsjälvförtroende och mina sociala nojor, den Pirat som high-fivar Syntluggen i baren eller villigt kraschar i Najs Freds säng utan nojor eller avundsjukor, den Pirat som dansar naken lika ofta som han för allvarliga jobbtelefonsamtal naken (hela tiden).

Jag skriver inte om den Pirat som kommer hem full och inte kan sluta prata om hur mycket han älskar mig och den Pirat jag saknar med hela kroppen så fort han är bortrest fastän jag uppskattar ensamheten.

Men det är ju honom jag är ihop med, mest av allt.

Hej alla glada, idag går jag hem från jobbet en ansenlig summa euro rikare (förmodligen den största utbetalning som någonsin gjorts till mitt namn) och koncentrerar mig över sommaren på att hitta ett nytt jobb som jag trivs med och som kan utveckla mig i den snabba och spännande digitala kommunikationsbranschen. Det kallas arbetsbefriad, tror jag.

Jag tänker mig att jag är arbetsbefriad och jobbsökande med min macbook på den soliga uteterrassen tillhörande den helt fantastiska husbåt som jag och Piraten skrev på papper för idag – ett underverk till bostad som vi chockartat nog båda tycker om.

High fucking five på mig idag.

Resten av veckan ledigt för vad som brukar kallas världens största gatufest, och världens bästa syster på besök! Vi ses i dimman.

Jag och Piraten körde någon form av sju månader och några dagar-middag igår kväll.

Nej, vi är inte så duktiga på det här med datum (vi är däremot såpass digital native att vi gick tillbaka och kollade när jag bloggade om att jag hade ändrat min facebook-status för att kunna bestämma vilken dag som var vår anniversary; man tager vad man haver, sa Cajsa Warg), men ja, vi gillar båda vilken ursäkt som helst till att äta trerätters och sänka en flaska till maten. Särskilt om det innebär någon slags celebration av en själv.

Anyhow, så vi sitter och äter trerätters (eftersom den lilla resturangen bara har ett vegetariskt alternativ till varje äter vi båda exakt samma sak), tömmer vår flaska vitt i alarmerande takt, och pratar om safewords. Ett antal förslag uppkommer och förkastas.

– Have you ever used Unix? undrar Piraten plötsligt, med den där pirathumorglimten i ögonen.

Jag förstår inte riktigt kopplingen.

Piraten berättar att i Unix finns det ett kommando, sudo (även om jag tror att han säger pseudo, vilket vore snäppet vassare) som tillåter en att göra saker som man egentligen borde vara inloggad som superuser för att få göra.

Han återberättar den här xkcd-strippen: “Make me a sandwich. – What? Make it yourself. – Sudo make me a sandwich. – Okay.”

Och sedan fnissar han nöjt.

– Having sudo as a safeword would be the ultimate geekery.
– “Don’t! – What? – Sudo don’t! – Oh, ok, sorry.” Nej honestly, I don’t think I could do it, säger jag. Det är liksom för roligt.
Piraten skulle inte heller palla, säger han.
– But it would be the ultimate geekery.
Vi tittar förtjust på varandra.
Jag:
– I’m blogging this.

Kategori “Militärprodukter som du kan ta med i handbagaget”.

1.

Hudsalva, Försvarets.

2.

Glidmedel, Schweiziska Flottans.

Jag har ett nytt mål i livet och det är att bli ung miljonär, skriver Ghazal.

men alltså jag förstår om det här inte är något blixnedslag för er. men för mig är det skitstort! jag har alltid växt upp med att äga är något fult och dåligt. att ha pengar och vara rik är något dåååliga människor sysslar med (något som jag är sjukt skadad av, jag ogillar rika människor per automatik, bara för att de är rika. hade samma person varit fattig hade chansen att jag gillat dom varit mycket större, helt oberoende av deras personlighet. hur stört är inte det? när man tänker på det så är det ju lika fel som att rika människor ogillar fattiga). man ska BIDRA, man ska göra samhället till en bra plats.

Som vi känner igen oss, no? Vi som i jag, alltså. Vad fan, här är man – man som i jag, alltså – uppfostrad till att stå på barrikaderna och sen jobbar man för Babylon och drar in mer stålar per månad än mamma för att sitta och surfa halva dagarna och tänka på roliga grejer den andra halvan, man har cash att konsumera upp varje månad och världen is none the better off liksom. Och det värsta av allt? Att man fucking trivs rätt bra med att sopa sin egen bakgata först. Och förstås skäms över det.

det är svårt att förklara sånt här om man inte gått igenom något liknande själv. men är det nån som känner igen sig? i den egenskapade pressen att rädda världen och sedan resultatet av att faktiskt inte göra något att rädda världen? utan istället bli aspepp på det motsatta, att bli ung miljonär? att bli - oh my god hold your breaths - KAPITALIST? prata om äga ‘n’ shit? jag dör. nu vill jag skjuta mig själv. men först, vem är up för att dela en lägga på manhattan? jag är seriös.

Sen finns det ju alltid saker man göra i det lilla, man är ju inte ond per automatik bara för att man drar in €€€ liksom. Men det är ett annat inlägg – i det här fokuserar vi på problemet och inte på lösningen ;)

Mitt eget jävla Narnia:

Kära dagbok
13 januari 2009, klockan 16:17

Idag tog min arbetskollega och jag en promenad utanför kontoret efter lunchen. Vi gick längst med vattnet och sedan ut på en pir. Det var dimmigt och lite spökligt. Längst ut på piren stod två bilar parkerade med kanske 15 meters mellanrum. Båda bilarna hade mycket imma på fönsterrutorna och i baksätet på båda bilarna kunde vi skymta två personer röra sig. Jag är ganska övertygad om att de vuxenkramades.

Det hela kändes väldigt, ja, udda.

Sedan vände vi och gick tillbaka.

Det kanske har sina fördelar att jobba ute i frihamnen än inne i stan ändå.

Kanske undrar ni varför jag inte bloggat än, fastän årsskiftet gott och väl passerat. Kanske undrar ni hur mitt nyår var eller för den delen, mitt första dygn på det nya året som bestämmer hur resten av året blir.

I tell you what.

Det nya året har jag har levt det tunga husmorslivet till den grad att blogga blivit ett minne blott - särskilt med tanke på att huset jag morat med saknar internet förutom i ett hörn av köket där man kan tjuvåka på grannens wifi några minuter i taget. Ja, jag har varit hos Piraten, och ja, vi håller på att Fixa Hans Lägenhet.

Förbereder den för mig.

Jag kan inte flytta in någonstans där jag inte kommer bo, och nu gör vi bobart. Piraten har levt efter principen att kasta allt obehagligt (från brev från skattemyndigheten på holländska till gamla kläder till halvuppackade flyttlådor) i en av sina två enorma klädkammare, vilket ger till följd att halva lägenheten bara är högar och den andra halvan ödsligt tom.

Nyårsdagen satt vi på knäna och sorterade tills huvudet värkte, den andra åkte vi till Ikea så att han kunde införskaffa saker som köksbord och förvaringsmöbler som han hittills levt utan, och idag har vi skruvat ihop och ställt till rätta i timmar.

Hur det känns?

Tröttsamt. Lite läskigt, med den där hägrande Framtiden som jag håller på att ge mig in på. Lite sorgligt, att jag aldrig skulle valt just den här monumentalt vidsträckta, mörka lägenheten själv och att jag varken kan eller vill kräva att vi gör om som jag skulle velat haft det när det är han som står för fiolerna. Ganska tillfredsställande, att optimera och organisera och skapa Lebensraum där det tidigare varit olevbart kaos.

Och så ganska så jävla heartbreaking – på det fina sättet – när vi städat hela dagen och Piraten hittar en överbliven flaska finchampagne och vi fyller upp ett bad med massa skum och jag har med mig en ask Paradis från Sverige (svenne ftw) och han har kaptensmössan på i badet för min skull. Vi skålar för 2009 och för vinnarlivet tillsammans.

Jag har aldrig gjort det här förut.

Typ hjälp?

Bara för att avsluta uppräkningen:

Efter sexet tappar vi upp ett hett bad med något nytt badskum Piraten har köpt på någon flygplats eller resa, och jag är så trött att armar och ben är som spaghetti. Jag såsar omkring i badet utan att veta vad jag ska göra med alla lemmarna, försöker hitta nya positioner som jag inte drunknar av. Piraten städar i köket.
– Men kom nu, jag kan hjälpa dig att städa sen, säger jag.
– Jaja, säger han och fortsätter slamra.
Lavendelbadet är sövande. Jag halkar omkring och kippar slött efter andan.
Han kommer in med varsitt glas kall öl och sätter sig skräddare i badet med ryggen mot långsidan. Jag sätter mig bredvid och låter benen vila över kanten brett isär; äntligen en position jag inte ramlar ihop av.

Jag ser ut som om jag gör mig redo att föda.

Vi lägger is i ölen och lutar oss tillbaka i lavendelångorna. Huvudena mot fuktigt kakel, låren mot varandras, vatten upp till bröstkorgen.

– Three B’s, säger Piraten. Burritos, blowjob and buttsex. Not bad.
– Five! påpekar jag. Bath and beer.
– Vinnuh-leevutt, säger han på hopplöst bruten svenska.

Burritos, blowjob, buttsex, bath, beer.

I nämnd ordning.

Fast ölen intogs i badet, om man ska vara petig.