LSM

Efter en kväll med inte mindre än fyra inre kriser känner jag mig för tillfället vid någorlunda jämnmod. Men så här liten kände jag mig för ett par timmar sen:

Kris 1: Byrån. Det här är sista veckan på praktiken, och vi har en “contract conversation” scheduled med Mackan (vår creative director) torsdag kl 14. Jag åker till Sverige fredag morgon. Vår sugardaddy sa “Förbered er noga, han kommer vara hård i löneförhandlingarna.” Bara det är lite läskigt.
Sen fick jag veta idag att bossen (en av de tre grundarna, han som är chef-chef för Amsterdam-kontoret) tydligen har sagt att de inte tänker nyanställa någon alls just nu. Inkomstmässigt är vi visserligen i ett blomstrande läge, men kontoret har just flyttat till ett veritabelt palats sjukt centralt och pengar flödar ut lika fort som de flödar in har jag en känsla av.
Detta betyder att det är inte bara möjligt utan faktiskt rätt troligt att de kommer säga till mig & Otto att “ni kan få vara interns i tre månader till för sjuhundra euro i månaden” eller “ni får stanna för en tusing i månaden” och det funkar inte. Vi kan inte leva på det om inte vi får CSN, vilket ju snart är förbi, och dessutom, vem vill vara en andra klassens anställd på slavlön?
Och ingen av oss har egentligen en b-plan. Varje gång vi nojjat har Sugardaddy, Flatmate m fl sagt “Äh, det är klart ni kommer få stanna, sluta oroa er”. Och vi slutade. Men nu vetefan alltså.
Återstår att se. Men det är möjligt att det blir pannkaka av alltihop.

Kris 2: Fargo. Jag vet inte om jag orkar med det här. Varför ska det vara på dette viset? Jag vill inte att han ska bo därborta, jag vill att han ska bo här & inte ha en flickvän så det kunde få nån slags ärlig chans. Men nu är det inte så och då måååste jag ta mig i kragen för det här håller ju inte. Jag blir så arg av att vara den som vill mest (fast det vet jag ju att jag blir lika arg/ledsen av att vara den som vill minst, när jag vill vilja, om ni hänger med. Men ändå). Och jag tänker: fattar han inte att han är dumihuuuuuuvet när han håller kvar vid ett förhållande som får honom att må jättedåligt & fattar han inte hur fantastisk JAG är? Och jag tänker att om femton år borde han tänka som i en låt på Thåströms nya skiva (som jag faktiskt har lyssnat på, gamla tider till ära, tack Bästisen):

Fast jag inte sett dig på så länge
Tänker jag på dig ibland
Det var nånting som fastnade på mig
Något som aldrig helt försvann
Fanfanfan det skulle varit du
Fanfanfan det skulle varit du

Och så tänker jag till mig själv: Hey, ta det lite lugnt nu. Tagga ner. Var hård mot dig själv för det här är inte vad du vill.

Kris 3: Schatje. Jag var hemma hos henne lördag kväll/söndag morgon och allt blev bara pannkaka. Nä, allt utom två saker blev pannkaka: jag fick träffa hennes jätteroliga mamma och Schatje klippte luggen på mig lika snyggt som hon brukar. Bortsett från det var det rätt så hemskt.
Jag har ända sen Fargo & dom var här känt mig ovanligt kelen & kärlekskrank även mot Schatje, hur nu det hänger ihop - istället för mitt vanliga rätt så ogulliga resonerande tänker jag “Liiiieve schaaaaat”. Och hela kvällen ville jag bara gosa, men Schatje var - helt olikt henne - på ogosigt humör. Vi var ute med några av hennes kompisar & jag kände mig asocial och trött, och när vi kom hem somnade jag direkt trots att jag velat … nånting mer, och Schatje var rätt kantig hela natten, återigen mycket otypiskt denna marsvinsmjuka kvinna.
När jag vaknade var hon redan uppe och påklädd och upptagen med homework (hon pluggar till stylist på kvällarna).
Jag hade trott att jag skulle stanna hela söndagen, men hon praktiskt taget klippte mitt hår och bad mig gå, för hon var upptagen & kände sig asocial. Hon bad om ursäkt för det också och så men… nånstans har jag känslan av att det här är början till slutet. Buhuuuuuuuuuu jag tycker om henne mer än jag trodde. Men jag kan inte ha mer än en halvrelation med henne, jag bara.. kan inte. Och halvförhållanden är väl bound to gå åt helvete, antar jag.
Jag undrar om det har med Fargo att göra. Hon vet allt; visserligen dejtar hon också andra vid sidan om, men ingen hon haft Känslor för på det sättet.

Kris 4: Vår granne har stängt sitt trådlösa nätverk för oss. Betyder: inget mer internet hemma tills vi pröjsar för eget. För en junkie som jag är det HÅRT. Det är därför jag inte postar det här idag (igår) utan imorgon (idag).

Men efter allt detta krisande städade jag mitt rum och smsade lite med Fargo om Byrån och visst, ingenting är la LÖST än men det ska ordna sig till slut. Håhå jaja du tunga värld som var så lätt i början, som mamma brukar säga.