LSM

Jag har kollat på tre avsnitt av L-Words säsong tre, som hittills håller samma kvalité (osagt hur hög den egentligen är) som de två andra säsongerna. I första säsongen var den virriga bisexuella journalisten Alice min favorit, men hon virrade till det lite för mycket för min smak och i säsong två när Shanes nya brud dök upp, mexikanska störtheta DJ:n Carmen, tog hon över platsen. (Shane kan man inte heller låta bli att älska.) Men nu, i säsong tre, kommer från ingenstans eller snarare från Mellanvästern, den fantastiska butchen Moira, spelad av Daniela Sea, som jag bara inte kan sluta fascineras av.

Jag brukar inte gilla butchar och speciellt inte lantlooken i flanellskjorta, men Daniela Seas småstadsavvaktande Moira är det något magiskt över. Det säger till och med pressmeddelandet.

Jag tror jag måste börja spana på brudar igen :)

(Tyvärr fick jag reda på spoilers när jag skulle googla bilder på henne. Farligt, det däringa internet.)

Ja, jag borde egentligen jobba på FP eller åtminstone göra min holländskaläxa.

När jag och Otto var i Sverige och levde rullan i Sverige fick vi ju reda på att vi inte kunde få ett kontrakt på Byrån, eftersom de ekonomiska möjligheterna inte fanns att anställa några fler.

Trots Mackans och Sugardaddys alla ansträngningar var vi alltså arbetslösa, vilket jag redan har bloggat om. Men vi byggde portfolio, kontaktade massor av byråer och sakta men säkert fick vi den ena intervjun efter den andra inbokad. Wieden+Kennedy tyckte att vi var framtiden, den holländska byrån Selmore sa att de skulle anställa oss som interaktivt team om de vinner en stor pitch de är på, Saatchi&Saatchi sa nåt kryptiskt i ett mail om ett niomånadersprogram… Första månaden som unemployed i Amsterdam gav alltså en hel del bekräftelse men inte särskilt mycket konkret utdelning.

Vi hade i princip bestämt oss för b-planen enkelbiljett till Sverige 31:a maj när lägenheten går ut, försöka vänta ut Selmore etc, söka lite i London…

MEN, i måndags kväll ringde Sugardaddy plötsligt och undrade om vi ville frilansa tre dagar för Byrån, som är på en stor pitch just nu. För decent frilanslön. SURE! Och i slutet av tredje dagen - i torsdags - när vi skulle prata om lön och kontrakt, så blev vi erbjudna FRILANS FRAM TILL 13:E JUNI. På decent frilanslön!

Och dagen efter var vi på intervju med en av Hollands största byråer och pratade med två störtsköna holländska kreatörer som sa “We’ve already seen your portfolio and we like it. In fact, we love it.” Och påpekade småsaker de älskat, ända ner till formuleringar i texterna om oss själva! Och sen “We want to hire you.”

Inget är bestämt - vi ska möta dem igen för att prata villkor etc, och just nu är vi ju på frilans på Byrån till mitten av juni, men herregud, vad mycket ljusare allt ser ut nu! Jag är återigen en arbetare! Eller… jag menar… reklamare.

Min lillasysters fantastiska besök avlöstes snabbt av visit från den kungliga huvudstaden med Stjärt-Elin, the one and only. Eftersom både jag och Otto var otroligt bakis (efter festande med nämnda lillasyster) när Elin kom, så blev det en väldigt lugn lördag, men vi vägde upp det på söndagen.

Elin kunde ju inte besöka Amsterdam utan att hänga på en coffeeshop. Vi tog henne till klassikern Hill Street Blues, som inte är så hardcore eftersom det mycket väl går an att bara dricka öl där… och herregud, det gjorde vi.

Elin & Otto hade gått på konst innan, men jag hade valt att stanna hemma och städa (frivilligt… mah gawd!) och var därför på sjukt partyhumör - städa är också lika med att lyssna på partymusik jättehögt och dansa fånigt i vardagsrummet, ju. När jag gled in på stället iklädd spetsiga stövlar (hittade på gatan) och en galen rockscarf satte jag takten för öldrickandet med ett stort stop.

Som de hypernauter vi är kom förr eller senare ett post-it-block och en penna fram.

De första lapparna som skrevs var Tonårs-Otto, Poppis-Elin och Negersnopps-LSM (efter mitt one-night-and-all-f*cking-morning med en viss tvåmeters västkustrappare).

Bland andra saker blev det mycket skämtande om svarta snoppar och av någon anledning även på ironisk engelska (”black dicks, va”) - vilket blev LÄTT pinsamt när jag märkte att bordet bredvid både hörde var vi sa och var två stolta innehavare av nämnda dicks. I ett försök att förmedla ironin och skämtandet gick jag över till deras bord och pratade lite. De undrade om vi ritade svarta kukar, och när jag sa ja ville de själva markera hur stor skillnaden var. Till vänster slaka, till höger styva.

Jag blev mycket tacksam. Otto ritade ett strykjärn för att poängtera att det var IRONY.

Ljuv irony även om homo vs hettro, Otto har alla svaren.

Även bortsett från post-its var det en fantastisk kväll. Vi hittade Anas gamla ligg och pratade med honom, vi spillde öl överallt, vi hade en trepersoners efterfest i Ottos säng med sjukt mycket popcorn och vi tyckte om varandra. Vad mer kan man begära?

“Jag sitter på jobbet. Det är mörkt ute. Jag vet inte riktigt vad jag tänker. Jag åt Mackans fruktkaka. Det är mörkt.” Det säger Otto att jag ska skriva. Allt det är sant, men det här är en tio-i-topp-lista över hotspots från förra bloggen. Top of the pops, så att säga.

1. Darkrooms, cowboys och holländsk techno. Det mest omtalade inlägget i min blogg, och det mest kontroversiella, måste väl komma som nummer ett.
2. Blllllluuuuuhhhhhhhhhhhhh. Oj. Början på… något.
3. Cola Light, Babylon och jag. Ord är överflödiga.
4. Dricka te och titta på marsvin. Och det här hade jag aldrig kunnat ana hur det skulle utveckla sig… Jezus, som hon själv skulle sagt.
5. Car Confession #1. Råskinnet in my heart.
6. Bilder. De första bilderna från Amsterdam. Herre min je, vad det känns längesen. Jag var ju till och med tillsammans med Progressive Rock Guy när jag tog mina första trevande steg på holländsk mark.
7. Halloween-fest. Någonstans här tror jag att vi börjar bli ett team på riktigt, jag och den där Otto :)
8. Top of the Pops. Det ljuva livet.
9. Mustasch är det nya polisonger. Still is.
10. HEMMAMATCH! Mitt nya liv som tonåring, april 2006 +.

Jag hann inte skriva klart igår kväll, så nu sitter jag hemma, det är ljust och soligt ute, och jag åt Albert Heijns billigaste yoghurt och inte Mackans fruktkaka.