Jag vann inte båtbiljetten, “superjammer” som det stod i mailet (dvs supersynd på holländska).
Men det gör inget för: Schatje har deklarerat att hon inte är arg på mig (”No, I couldn’t be mad at you for so long… I just had to sort out myself”) och även om vi inte direkt har bokat in nästa möte i agendan finns väl alla chanser att träffa henne nån gång igen.
Bara kompisar är det nya svarta. Bara vi kan va BARA KOMPISAR och det int blir nåt mer drama.
Jag mår bättre, har lite sköna gangsta bruises på axeln och hakan (de senare ser lite ut som om jag börjar få skägg på en fläck på vänstra käkbenet) och är ganska trött, men har ändå lyckats entertaina mina gäster under helgen måttligt (hoppas jag).
Igår messades det lite med Josie (asiatiskan, remember?) som är min Pride-dejt på lördag. Det var kul, hon är rolig (men för att vara ärlig mest kanske för att jag känner mig tuff och rolig med henne - ouch, vet att det bådar illa), och sjukt gay på vissa sätt… asså bruden sitter seriöst och spelar Playstation, hahaha, sweet! Alltså tv-spel behöver inte va gay men det är liksom kombinationen, hon är sjukt mycket flata och sen hörs man och hon säger att hon skjuter folk på Playstation - själv såg jag på Ghost World på holländsk tv.
Men jag ser grymt mycket fram emot Pride: party och brudar och en dejt med stil&attityd som skrattar åt mina skämt och förmodligen får jag doppa också och det var fan inte igår det var girl on girl action. Otto & Kexet ska ha en alternativ straight pride hemma under tiden. hehe.
Btw jag har fått en ny kompis, Kexets rotterdammerpolare Michiel. Han är najs. Vi pratar strunt & fonetik & kärlekslöshet/dejtande på msn. Kexet har lärt Michiel svenska, hans paradnummer är “Jag har ingen pin[kod], men jag har kompisar i skogen. Jag spelar i band. Knulla? Snälla…!”
Igår när jag cyklade hem från jobbet frontalkrockade jag med en annan cyklist som cyklade på fel sida cykelvägen och stirrade rakt ner i marken (trots min erkända oförmåga att vara en bra cyklist säger ögonvittnen att det inte var mitt fel). Det var en sjujävla smäll och jag slog huvet & axeln i stenbeläggningen och den andre snubben blödde tydligen som en stucken gris (har jag fått berättat för mig). Jag minns att Otto höll i mig på något sätt och hans ansikte suddigt ovanför mitt, sen att jag ville cykla hem “för jag mådde bra”. Den blödande snubben pratade bara spanska och cyklade iväg, jag vet inte riktigt hur och när. Polisen kom förbi och tog mitt namn, kände på mitt huvud och ringde en ambulans. Jag tänkte att det var tröttsamt att det behövde komma en ambulans och känna på min bula, jag ville cykla hem till Bästisen, Johan & Martin och äta resturangmat på Bolhoed.
Sen minns jag inget förrän jag satt i ambulansen och hörde mig själv säga: “Det känns som att nån har frågat mig en massa frågor.” - “Det var jag,” sa vårdaren som satt med mig bak i ambulansen. Han hade frågat om namn och adress som jag kom ihåg, fast jag tänkte att postnumret var jag inte säker på men det var det enda postnummer som dök upp så jag kunde lika gärna chansa på det. Jag trodde det var fredag, men det var torsdag såklart. Jag hade en lätt hjärnskakning. Otto satt i framsätet och det kändes underbart tryggt att ha honom med. Jag var lite rädd och undrade om jag grät och kunde inte komma ihåg om jag hade sminkat mig imorse eller inte (d’oh, fåfäng is my second name).
Vi kom fram till sjukhuset och jag såg att Otto hade mina äpplen som suttit på min pakethållare. Jag blev sjukt rörd och fnittrade. Sen fick vi vänta en massa, fast det gick ändå rätt snabbt, och jag klarnade till, var rätt sur för att det hade hänt, jag missade min resturangkväll och ikväll ska jag på Vice-party med gratis sprit. Det kom en skämtsam läkare som frågade om jag kom ihåg vad jag hette osv, avslutade med vart jag kom ifrån. “Sverige.” - “Nej, Finland! Hahahha!”
Han befallde Otto att väcka mig varannan timma hela natten och fråga mig frågor (som jag borde veta svaret på). Om jag inte kunde svara, eller började spy mer än en gång, var det risk för inre blödning i huvudet och då skulle vi genast till sjukhuset.
Hemma fick jag ett kärleksfullt mottagande av mitt posse, och den efterföljande natten blev lugn. Jag minns att Otto kom in precis varannan timma och frågade: “Vem har gjort GLASSIGT?” och jag bara “MANGE SCHMIIIIDT!” och andra frågor man vet om man inte har hjärnskakning längre. Och så drömde jag att Hyper-Håkan hade fått grått hår och var kär i mig.
Nu mår jag bra, känner mig bara lite mörbultad. Jag kommer ihåg att jag sa på sjukhuset “Coolt, nu vet jag hur man känner sig när man är blåslagen, då kan jag leva mig in bättre när jag spelar rollspel.” Två gånger. Jag var typ som om jag var full, intygar Otto, som vet precis hur jag är när jag är full.
Melodi Josefin och symaskinen vad den nu heter (”symaskin-skin-skin, syma-ma-ma-maskin”).
Ja, jag ska börja i terapi! Första riktiga mötet om två veckor (sug på den Fred! snart har jag vunnit vadet!) Hade intromöte med terapeuten idag och det verkar NAJS. Hon verkar hur vettig som helst och hennes metoder också. Typ vad har du för bakgrund -> hur hänger det ihop med hur är du dig idag/hur är du dig idag -> hur ska vi gå vidare med det? Både prata barndom och göra övningar.
Ganska dyrt men det verkar som att det kanske kan täckas av min sjukförsäkring. Annars ska jag be pappa om lite bidrag.
Marta Axner kommenterar en artikel i SvD förra veckan där en sexolog påstår att jämställdhet dödar lusten. Bra skrivet Marta, deppigt SvD, jag blir så trött.
Jag var på en Saturday night stroll genom Red Light (det är jag ju så ofta) och på en jävligt packad o trång gata där hororna stod i öppna fönster var det en blond prostitut som tryckte till på min Revise-keps och ba “I like your cap!” på bruten engelska med ett leende.
Jag verkar seriöst ha the mad flow just nu med nån sorts animal magnetism åtminstone på manssidan, men baby-LSM, PLEASE - note to self:
Det spelar ingen roll om det heter “Darling, jag är ren som en blomma” (worrrrdup Kalle T, haha) eller om det är helgens metrosexuelle sötnos som helt sonika säger “Då blir det inget, jag är ledsen” och går och fucking lägger sig i ett annat rum och snuvar mig på hela konfekten … Bli inte arg på mig bror, jag vet jag vet jag vet! Och även fast det inte finns nån reell risk för nåt ska jag kolla för säkerhets skull.
(Se mitt förra nya motto här)
Hollands stora tjejgayklubb Flirtation har en båt i Prideparaden (ja, den går på kanalerna här i stan) som är första helgen i augusti. De har 75 platser som delas ut till de som skickar in sin “supernajsaste anledning” och “galnaste foto”. Credds Hampus, Otto & Kexet för hjälp med fotografering och fotoidé och okänd välgörare för donationen av vita änkan i askfatet.
To: Bianca, Flirtation
Subject: Flirtation boat ticket - give it to me babyGrrls, you just OWE me this one…
Let me explain.
I only have one gay girl friend in this country (yeah, I’m from abroad, Sweden to be precise). As it often happens when that is the case, we soon became girlfriends instead of girl friends. As much as I like her as a buddy, it was never a good idea to be partners - since it was mainly due to lack of other choice.
So we broke up.
Three months after, she took me to my first Flirtation. And that was one big snake-pit of sexy ladies! I’m not more than human, so it didn’t take too long until I was dancing closely, flirting and kissing, with one of them - just in front of my ex!
She freaked out and ran away, and now she doesn’t want to speak to me any more. And I have noone to go to Pride with (only gay girl I know, remember?).
But if I get a seat on your boat, I’ll have 74 other superleuke en openminded vrouwen to enjoy the the event with, won’t I? LEKKER.
Don’t be cruel. Give it to me.
I attach a picture of how boring my life is, and will continue to be, if you don’t.
See you soon,
xAttachments: this_is_how_bored_i_am.jpg
Min obsession med Fargo. Och jag tror tamejfan att det är sant den här gången. Allt som behövdes var, låt se, oändliga samtal med alla jag har omkring mig, 5 månader, 3 ligg, 2 hångel, 1 uppbryt med Schatje, 1 olyckligt kär vän (i mig), 1 friare, 1 leende Fuckable Englishman och 12 söta bilder på Fargo och hans lady där de ser kära och amerikanska ut och där Fargo har ful frisyr på alla bilder utom 3 (där han har mössa, keps och peruk). Jag tror faktiskt att det var det sista som fick bägaren att rinna över. Jag känner ingen bitterhet, jag önskar verkligen att allt går bra för dem (och jag orkar inte bry mig om Fargo kanske läser det här och fattar trots språkförbistring för det må väl för fan va hänt vid det här laget).
Jag tänker inte så mycket på honom längre. Alltså jag menar allvar. Jag säger det igen: JAG TÄNKER INTE SÅ MYCKET PÅ HONOM LÄNGRE. Fattar ni stort eller? Vi skämtar en del, pratar lite (men inte lika mycket som förut) och jag känner mig väldigt nöjd med att tänka på andra saker.
Josie till exempel, även om hon inte hört av sig sen i måndags, jag hoppas kunna åka med henne och hennes asiatiska gay-posse till Pride. Eller Tysken. Vi har värsta connectionen och fastän jag inte vill gifta mig eller egentligen engagera mig i honom tycker jag himla mycket om honom och han får mig att le. Eller så tänker jag kanske på att jag har trevligt besök över helgen av Hampus & hans vän Jesper eller att Johan kommer nästa helg och att Bästisen också kommer nån gång då (halleluja!) eller på att solen skiner eller på vad jag ska lägga på min .com eller att jag vill lägga till alla glosor i mitt holländska glosprogram, dricka kall öl på en uteservering vid nån kanal ikväll och åka till stranden imorgon.
Eller på att jag köpt en ny cykel som är blå, blå som himmelen de här varma dagarna. Min gamla cykel fick punka och Alex fixade den, men precis när jag skulle cykla iväg igen så pssssssh tog luften slut. Däcket var för dåligt. Nytt däck alltså - 31 JÄVLA EURO. Det blev till att promenera till Cykel-Bron vid universitet, ställa cykeln i nåt hörn och vänta och - mycket viktigt - se ut som att man vill ha en cykel. Efter ca 90 sek kom en man i fladdrande uppknäppt ljusblå skjorta och helikopterplatta på den praktigaste cykel jag sett på länge, jag trodde aldrig han kunde vara en cykelsäljare för han såg riktigt ren ut, men jovisst - han saktade in, vi bytte blickar, han ba “Bike? Bike?” och bakom ett cykelställ bytte en tia och en cykel ägare. En tia! För detta undersköna flaggskepp i turkost! Allt för att framhjulet var lite vint. Herregud, den är tjugo gånger bättre än min förra knarkarcykel som kostade mig 15.
Nu cyklar jag & Otto till jobbet ute i Future City, som vi kallar det konstiga land som utgörs av den företagspark där vi jobbar. Här skiner solen alltid och vinden blåser, alla hus har scifi-arkitektur och barnen leker på pingisbord i sten och stål och andra innovativa skapelser. Photoshoppar man in en flygande bil har man random framtidsfilm - vi bor runt hörnet där den röda pilen är.
Så här trött var jag idag när jag skulle svara på ett (formellt!) mail till Frilans Finans. Eh, pinsamt.
Ja, det är mitt korrekta bankummber om det var det ni ville ha kontollerat :)
On 7/13/06, Frilans Finans wrote:
Hej!
Vi får ett meddelande på konto SHB XXXXXXXXX
Kan du kontrollera nummret och meddela om det är korrekt?
Med vänlig hälsning
SWEALANDZ FRILANS FINANS
och kommer så snart jag fått sova ut lite berätta allt om SUMMERJAM; the fucking CONGOS fucking live, Junior Kelly, Tiken Jah Fakoly, Saian Supa Crew, T.O.K. för att bara nämna NÅGRA och förstås också LSM queen of da dancehall, Tysken Med Koll, hur-kan-du-både-vara-feminist-och-ligga-runt, Sassy som charmar alla rastamän, Tom med instrumenten, norsk-fransk Julien, KARSTEN (uttala enbart på tyska!), bad och sol, bastutält, brorsan som saknade brudar och JÄTTEVARM öl i mängder.
Och förstås min mardrömströtta dag efter tågresan hem - direkt från festen inatt till jobbet imorse.
Fick en mailadress till en bra, engelskspråkig terapeut, drog iväg ett mail… Spännande! Man kan ha ett kort introduktionsmöte gratis där man kan snacka om vad man vill osv för att se om de passar en. (Vadet vinns för övrigt inte förrän jag har min riktiga, första terapisession).
Om Sean Paul har Otto följande att säga :)
Okej, så vi står alltså och dansar och sneglar på varandra med våra pimpigaste leenden på läpparna. Bruden ifråga är ganska kort och lite satt, inte tjock men med både höfter och väl tilltagna bröst. Vältränad. Svart hår i poppig snelugg, jättesött ansikte, rätt sminkad, kamouflagebaggy-shorts, sneakers och en svart piketröja typ. Ska stjäla lite pix från hennes MySpace snart och visa. FYI har jag på mig mina holländska designer-baggys, en vit rätt urringad tröja (vitklätt tema, remember?), halsband med tuggummikulestora plastpärlor i blodrött samt nyinköpta pilotisar med röda kanter och det matchande smala skärpet i rött som går två varv runt höften.
Aja, ivf så dansar vi sådär, Schatje & Polare snackar med varann på holländska, jag flörtar med Flatan, vi börjar dansa, hon presenterar sig som Josie (fingerat namn - jag ska försöka hålla folk anonyma på bloggen fr o m nu - men ett liknande amerikanskt namn), vi dansar lite till, jag är på hångelhumör men hon snackar under tiden.
- I just wanna ask, are you gay?
- Eh, why should I be here if I wasn’t?
Dans dans, prat om lite annat.
- Does your parents know you’re gay?
- Yeah - actually, I’m bisexual, not gay, not that it matters - yeah they know.
- How do they handle it?
Bla bla. Sen, ögonblicket för hångel är inne… och då knäpper en blixt, Schatje tar kort! Jag blir lite störd men skrattar bort det, tänker att hon är på ret-humör. Sen går Schatje och Polaren, Polaren säger “We’ll just grab some air, you’ll find us, won’t you?” Aja, whatevahhh, sen blir det hångel, mumma, och en trevlig liten ring i läppen har hon också. Hon frågar om mitt nummer, får det. Och sen ba hör jag:
- I think you and I should get married tomorrow.
Jag ryggar tillbaka:
- EEHH NAAAAH !!
- I said: I’m going to my cousin’s marriage tomorrow.
- Oh…
Prat prat, dans dans, hångel hångel. Efter ett tag tycker jag att Schatje & Polarn borde kommit tillbaka så jag går och letar, hittar dem och frågar Schatje om hon är okej (för nu minns jag plötsligt kyssa nån annan-diskussionen).
- Yeah, I’m fine!
- Sure?
- Yeah I just didn’t want to be in front of it.
- You wanna be introduced to her?
- No!
- But… so what’re we gonna do now…? I mean I came here to hang out with you!
- It’s ok, go to her!
Med tydlig underton av att det inte var okej alls. (GAWD, BRUDAR! Himla med ögonen…) Och eftersom jag kände det tryckte jag ju på (”no, I wanna be with you as well”) och tillslut gick vi och dansade där Josie med vänner var. Schatje gick o köpte vodka, men jag trodde hon dragit igen och började hångla med Josie, vilket Schatje såklart möttes av när hon kom tillbaka och DÅ drog hon direkt. Jag fortsatte som förut med Josie ett tag (dansa, snacka, hångla) men kände mig mer och mer konstig, till slut sa jag att du, jag borde dra till mina vänner, men ring nån dag, och sen letade jag upp Schatje och Polarn (vilket var lättare sagt än gjort bland mer än tusentalet brudar). Hann med att kasta suktande ögon efter funkbruden på vägen.
Vi säger inte så mycket, dansar, Schatje dricker vodkadrinkar medan vi andra dricker vatten. Jag följer de andra två en bit på vägen hem (ska själv åt andra hållet) och det är spänd tystnad. Polarn:
- If you need to talk, I can bike in front of you.
Schatje: - No, no…
Jag: - Can I just say one thing..? (och sen säger jag naturligtvis inte bara en sak utan har en hel utläggning som är ett förlåt, för först nu fattar jag hur sårad hon blev och hur provocerande hon tyckte det var) bla bla bla, I’m sorry.
- What do you want me to say??
- I don’t know, whatever, like yeah you should be.
Tystnad.
Sen säger hon att hon inte vill att jag ska ångra vad jag gjort, men att hon blev ledsen. Vi kommer till stället där jag ska vända hemåt. De övertalar mig att inte gå ensam utan dra tillbaka till klubben och ta taxi med någon annan som ska åt samma håll. Vi kramas hejdå, en känslosam och konstig kram. De går en bit, jag med åt andra hållet. Schatje ropar på mig, minns inte varför, vi går tillbaka och kramas en gång till.
- Baby will you be ok?
Minns inte vem av oss som sa det (Ja, vi brukar kalla varandra söta saker). Väl hemma skrev jag ett långt fyllemail till henne…
Subject: a goodnight note
Date: Sat, 08 Jul 2006 04:43:50Baby,
I’m writing this as I’m coming home from the place, 4.30 in the night.
I’m sorry. […] I live in a fantasy world sometimes, and since we talked about other people even when we WERE together, it just never struck me that you could have a problem with it. […] I feel so stupid for not acting normal and grown-up, and for ruining our reunion. […] You won’t just say “it’s ok”, cause for you, it’s not. But accept my honest apologies.
Slaap lekker
Forts följer.
Drama 2 kommer snart, måste bara lufta lite ångest… Jag pallar fan inte att såra folk, får värsta ont i magen av att Schatje säkert sitter och snackar med sina tjejpolare om hur jag är precis som hennes ex-pojkvän och hur kunde jag vara så respektlös… och om de alla kommer vända sig emot mig o sluta svara på mina inlägg på den holländska communityn där jag snackar med dem då o då. Och om Schatje inte vill ha med mig på Pride längre…
Ja, posten om hur det är på Nya Jobbet kommer komma snart, jag orkar bara inte skriva sånt nu, jag måste få gräva ner mig i mina brudfunderingar. Men vi tar det en liten bit i taget, first things first.
Det här var vad som hände på Tjejgayfesten:
Jag och Schatje möts utanför stället (jag har redan hinkat tre bärs efter jobbet med de holländska arbetskamraterna; fredagschill med holländsk schlager och öl inne på ett kontor). Vi catchar upp medan vi väntar på Schatjes strejta polare som prompt ville följa med (inte mig emot). Vi berättar om våra somrar, jag berättar om Sverige och bl a om Kapet, hon “Åh vad kul för dig, how nice” samt berättar att hon blivit dissad av en brud hon försökte ragga upp. Etc.
Polaren kommer, vi går in, dricker välkomstdrinkar, spanar på fruntimmer, förundras (som alltid på såna enorma tillställningar) över hur många BRUDAR det är där och hur många olika stilar de har. temat är “vitklädd” så det finns en smaskig dos av svarta legs i vita hotpants/korta volangkjolar likaväl som butchar i skjorta och spikes, poppare i vita stuprör, baggybrudar med höfter o attityd samt min personliga favorit; den kvinnliga versionen av Darnell i My Name Is Earl! Funk-afro, vitt linne, slimfit as hell utan att vara biffig, ett leende lekande på läpparna, den där “jag är en jävligt soft snubbe”-gångstilen. KOOOLT.
Jag pekade ut henne för Schatje som bara “Jag skulle typ aldrig våga snacka med en sån tjej!” Vi drack och dansade och drack och dansade. Jag sa “Du, nästa gång vi går förbi Den Där Tjejen så säg till mig att snacka med henne!”, och då, när spanandet plötsligt även innefattade en antydan till action, blev hon allvarlig.
“Skulle det vara okej för dig om jag kysste nån annan?”
“Ja vadårå, skulle det inte va det för dig om jag gjorde det? Eller?”
Mummel mummel. Night goes on. Jag blev först lite upprörd över att hon frågade - efter att ha gjort slut med nån via fucking email borde man va rätt över varann liksom - men glömde sedan helt bort det och ägnade tankarna åt att peppa mig själv till handling, jag är ju en erkänd mes vad gäller krograggning och faktum är att tillfällena är EFF-Å att fiska brudar.
Tycker vid ett tillfälle att en av funkbrudens polare spanar in mig men de andra vill inte dansa längre i knullmusiksrummet. Knullmusik, ja, alltså jag vet att Sean Paul inte är försvarbar bland “seriösa musikälskare” men det är ett FAKTUM att dansgolvet blir roligare med dirty dancehall och det rycker FAN i baguetten (eh, dunkar i ärtan? hehe va vulgo) när brudarna shejkar loss!
Så vi går vidare, och inne i ett av de andra rummen (minns inte vad för musik de spelade där) går vi förbi tre asiater för att börja dansa bredvid dem. Jag vänder på huvudet efter dem som jag gör efter snyggon och en av dem (den näst hetaste för att vara ärlig) tittar uppskattande tillbaka. Jag har nya solisar på mig (älska solglasögon på klubb! för ironin) och kan ge henne smajl utan att hon e helt säker på att de är riktade till henne, medan hon blir allt mer uppenbar i sina självsäkra sneglingar mot mig. Jag har helt bollen i min hand alltså.
Och fortsättning följer…
Nu måste jag gå o lägga mig, men imorrn ska jag berätta om Schatje som vill “ha lite distans” efter mitt respektlösa beteende, och om Flatan som ringde o är hur trevlig som helst.
Så länge får ni hålla till godo med min favorit street artist i Amsterdam: MORCKY. Klicka för större bilder.
Copters!! Precis som om de hoek (runt hörnet) hemma!
Vanligaste Morcky-synen i stan är någon av högtalarna.
Morcky och lite Aiko
Jag läste den trevliga bloggen Det Ljuva Livet där Goesta blev kallad manlig och valde att söka sanningen i frågan med ett allvetande test.
| You Are 60% Boyish and 40% Girlish |
You are pretty evenly split down the middle - a total eunuch. Okay, kidding about the eunuch part. But you do get along with both sexes. You reject traditional gender roles. However, you don’t actively fight them. You’re just you. You don’t try to be what people expect you to be. |
Aaron på nämnda blogg tyckte även att Zidanes skallning igår var mer värt än ett mål. EH NJAE, jag bara längtade efter att se de bruna pojkarna från les banlieues sätta pungsparken på Le Pen och ta hem en VM-seger. ALLEZ LES BLEUS! Men så här tyckte Aaron:
Kraften och koncentrationen i Zidanes skallning var mer värt än ett avgörande skott i krysset. På alla sätt och vis. Synd bara att världen består av moralväktare som inte förstår storheten i hans stolthet som är så mycket mer sann än att en VM-final alltid är viktigare. Du blev en gigant ikväll Zizou.
Förresten - jag vet att det är fler än mina syskon som läser för det ser jag på statistiken - så please kommentera lite så bloggen känns mera levande :) Och om Kapet vet vem du är, ge dig till känna! posta en kommentar som Kapet eller nåt! Ovisshet är det värsta ju.
Jag har fått reda på att den snubbe som gått under namnet Kapet på den här bloggen också själv har varit inne och kikat. Frågan är om Kapet bara nosat lite högst upp (en favorit i repris från när Fargo avslöjade att hans dator översätter automatiskt) eller om han de facto scrollat ned och läst utförliga beskrivningar om sig själv.
Kapet, om du vet vem du är så eehhheee… du… förlåt för att jag är frikostig med detaljerna och lite pinsamt att jag var alldeles fnittrig så där i början när jag skrev om dig. Jag vill lägga in en liten brasklapp här att jag inte går och tänker på dig och längtar, om du skulle fått den uppfattnigen, men att du absolut inte heller bara är en bit kött, om du skulle fått den uppfattningen. Om Ska-A är sinnebilden för Den Mjuke Mannen är du sinnebilden för Den Fine Killen. Keep it up. Det var mysigt o fint, tackar tackar, jag är klar med dig for now och nöjd med dig, jag hoppas att du är klar med mig for now och nöjd med mig. Roa dig kungligt så ses vi väl nån gång och vad som eventuellt händer då får vi väl se så. Deal?
