LSM

Ooooh, vi har förfest och tar becka.nu-foton (i’ll be sure to posta nåra av dem, hahahah!) och som vanligt har nån låst in sig på toan på övervåningen och jag kom just ihåg att när jag var 12-13-14 eller nåt och vi var hemma hos Emelie och hade, eh, fest? kalas? så spelade vi nåt spel med “pinsamma frågor” och Linda fick frågan: vad har du på dig om du vill förföra någon?” och hon svarade “100% polyester”.

The 90’s my friends, the 90’s.

och man spanade in henne hela året i Karlskrona och nu av misstag ramlar över hennes blogg, där hon berättar om hur cool hon fortfarande är fast på nåt helt annat och mycket mer spännande ställe, och postar bilder av sig själv (lika snygg som förut) där hon myser med sin coola snubbe, då knackar den inre bitterfittan på axeln och unnar henne INTE det.

Konstigt nog blir jag inte alls särskilt bitter över varken manliga eller kvinnliga span som hittar fina brudar åt sig, eller den hypotetiska tanken på ett manligt span som skulle skaffa snubbe (jag skulle typ dö av kåtslag om jag kände ett snyggt och straight-acting hiphopbögpar men det är en helt annan historia) (med straight-acting menar jag INTE macho utan bara helt i avsaknad av fjollerier, som gemene man skulle ta för straight) …

Jag lyssnar på Promoes nya med texthäftet i händerna och följer orden; ungefär halvvägs in på skivan bränner tårarna i ögonvrårna.

Det är ett jäkligt bra betyg på en textförfattare.

Favoriter efter två genomlyssningar: In the morning, Thinkin’s a headache, Long sleeves in the summer och Identity Crisis.

You scored as atheism. You are… an atheist, though you probably already knew this. Also, you probably have several people praying daily for your soul.
Instead of simply being “nonreligious,” atheists strongly believe in the lack of existence of a higher being, or God.

atheism 92%
Satanism 83%
agnosticism 79%
Paganism 67%
Buddhism 63%
Judaism 58%
Islam 46%
Christianity 33%
Hinduism 21%

Which religion is the right one for you? (new version)
created with QuizFarm.com

Ingen större överraskning, men jag undrar var de 83 procenten satanist kommer in (förmodligen för att jag svarat att jag håller med om att man till syvende o sist bara har sig själv att utgå från osv). Eller hedning, det är kanske sex och respekt för naturen. Ganska intressant att jag är mer satanist än agnostiker. Det känns ganska inskränkt, haha.

På väg hem från lunchen hittade jag det sötaste någonsin:

“Kera pojk eller flika
jag bor på rietlandpark 219
1019 bv
amsterdam
var snäll ok titta på baksidann”

“skicka ett brev tack
hälsningar från vincent”

Skrattade förtjust hela vägen tillbaka till jobbet. Håller på att skriva svar. Jag vill brevväxla med Vincent! Hoppas mitt brev kommer fram utan efternamn bara.

Uppdatering 14:05
Nu har jag skrivit ett svar. Jag orkade inte tänka ordentligt över holländskan - så eventuella nederlandstaalige läsare, jag bjuder på den här - jag kan bättre egentligen men… eeh..

Översättning:

Hej Vincent!

Jag heter LSM, jag är en svensk flicka, 22 år. Jag är i Nederländarna sen ett år tillbaka men pratar inte så bra nederländska än.

Jag hittade din lapp på marken och det var väldigt kul! Vilken gullig lapp! Jätteskoj för mig att hitta.

Jag gillar kaffe och choklad, och soliga dagar och vinden vid havet. Och jag tycker monster och dinosaurier är jättehäftiga, men jag vet att de egentligen inte finns.

Vad gillar du? Hur gammal är du?

Hälsa din familj.

Hejdå hejdå
LSM

I had been dreaming of the comeback of denim overalls for a long time. Because there were no overalls for men, I bought these at H&M maternity department! Jani (HEL LOOKS)

VIP-partyt blev allt annat än VIP, men var mycket trevligt ändå. Det blev varken limo eller strippa och min medtagna bukett rosor och flarra champagne smälte illa in med hämtmat från Tacomundo och köra Singstar i soffan - vilket jag absolut inte har nåt emot, känner mig mer hemma med det än med VIP-partyn såklart (och nu slapp jag moraliska funderingar om strippan), det var bara att hela grejen hade hajpats så mycket av Josie. Jag var också den enda som var riktigt uppklädd i min postironiska gangsterpimpstil, även om Josie & Priss hade slips - och t-shirts med trycket “All the bitches say: Ho!” på ryggen, hahahaha.

Jag kände mig som en blond jätte tillsammans med Asian L-Word (den kortaste av dem skämtade friskt om att hon aldrig nådde längre än upp till tuttarna på chicksen) och var också sjukt orutinerad på karaoke jämfört med dem, jag är typ van att göra det full med uppbackning av en ännu fullare blonda Grabben Grus i en noisy bar, men nu var det liksom i soffan och utan distraherande bakgrundsljud och såklart var alla i princip nyktra, ingen svensk förferrakultur där inte. jag sänkte några bärs i alla fall, drack väl i typ dubbel takt som dom och därmed hamnade vi på samma lite lätt salongsberusade stadium.

Det var kul men jag kände mig lite off på nåt vis. Jag var ju också en intruder i ett litet, tajt sällskap, även om dom är roliga.

Väl på Flirtation var det najs, samma blandning av folk som sist gång, många fler svarta & bruna tjejer än vad (jag iaf inbillar mig att) man ser på gayscenen i typ Sthlm. En kompis till en kompis till Josie (och tydligen ett ex till den tjej som Josies ex-tjej dejtar just nu - som sagt, Asian L-Word…) spanade in mig friskt och kvällen slutade med att vi snackade en del och våldshånglade lite i en soffa. Hon såg sjukt bra ut, indier, M.I.A.-stil typ, med en tröja med funky tryck, snortajta jeans på pinnsmala ben (okej jag hade väl föredragit lite mera kött på kroppen men shit man kan inte få allt), snygga sneakers, svart hår i snygg halvlång friss, alldeles kolakaramellbrun… mumma! Grymt snygg som sagt. Pluggade psykologi och nåt med fashion/art här i Amsterdam, bodde i Leiden, jag kände inte för att dra hem henne men följde henne till tågstationen och det hånglades hejdå och vi ses och eftersom min telefon är trasig byttes det inte telefonnummer men hon fick min msn. Inte lagt till mig än iofs, men vet inte om det är positivt eller negativt, det var skitkul det som var och jag orkar inte fundera över mer liksom.

Sweet.

Imorgon är det dags för Flirtation, eller VIP-födelsedagspartyt för Josies kompis med limo och strippor som jag skrev om redan här. Strippan ringde dock igår och avbokade, hon hade blivit erbjuden ett mer välbetalt jobb nån annanstans, men limo blir det i alla fall och jag är fortfarande entusiastisk över min vita kavaj med guldknappar som det liksom aldrig blir tillfälle att bära (ja, jag skrev om den sist gång jag skrev om den här festen.. ehhe, single-minded, vem jag?). Och nya vita basketskor (blev inga Gravis tyvärr).

Pratade just med Josie på msn och hon sa att det var nånting hon behövde berätta, men som hon inte kunde säga på telefon eller msn och som hon helst inte ville säga på festen imorrn.

11:27:09 I don’t know how your reaction will be .. but I think.. I think i’ll tell you when.. the time is right. sounds wrong but .. I can’t pretend that its not true. It’s something serious about Me. And I don’t know Its hard and my best friend’s still all shook up about it and well everyone is. but still. It kinda happened last week.

11:28:04 I just wish I could tell you now in person because I’m afraid i’ll lose my nervs and shut down and choke it up like nothing is wrong but yeah well. It’s fucked up and not something that I tell to most people… heck I cant even believe it myself so. It’s hard.

Jag bestämde att vi skulle ses ikväll fastän jag egentligen behöver ta det lugnt. Jag är egentligen inte “orolig” för vad som än har hänt har ju redan hänt, men det är klart att jag uppriktigt & innerligt beklagar det och undrar vad det är. (Nej, jag kommer inte outa det på bloggen). Är det någon som har dött? Kanske har hon fått cancer. Jag känner mig inte som att nånting egentligen skulle förvåna mig, jag kommer lyssna lugnt vad det än är och jag kommer krama om henne och hålla hennes hand om hon vill det.

Jag har fått den sortens besked från vänner förut.

Igår var jag hemma hos syrran och käkade middag. Jag var trött och efter pastan kastade jag mig ner på deras smala men sjukt bekväma, insuttna soffa. Efter ett tag kom Sassy och la sig bredvid och vi låg tätt som två sillar och jag som låg innerst krokade över ena armen och ena benet över henne för att få plats. Vi mös och fnissade och skrattade åt ingenting typ.

Efter ett tag blev det ohållbart och vi försökte ligga på några andra sätt, vilket slutade med att jag la mig ovanpå Sassy. Missy som satt i en fåtölj bredvid tyckte det såg väldigt roligt ut, och när hon sa det började vi skratta. Och då märkte vi att vi skrattade precis likadant och i takt, och precis lika länge, så att när båda gjorde avbrott för att hämta andan så var det exakt samma inandningsljud samtiigt, och då började vi såklart GAPskratta - helt i takt, och samma häftiga inandning när vi kiknat - och då började vi ju gapskratta ÄNNU MER - och så låg vi i precis samma konstiga ställning, på mage med hakan uppsträckt för att få luft till skrattet - och det var liksom ingen ÄNDE på det, det galna taktskrattandet och de högljudda inandningarna som varade på millisekunden lika länge bara fortsatte!

Vi skrattade så vi både svettades och grät där vi låg på varandra i den lilla soffan. Obetalbart. Kan inte minnas när jag sist skrattade så mycket.

Jag älskar att ha min syster runt knuten.

skrev Fargo när jag fyllemailade och berättade att jag blivit SÅ inspanad av Slackers-gitarristen på efterfesten efter konserten. Men jag måste bara berätta här också. Efter gigget i fredags (jag var het i hanazuki-kjolen) så var vi på efterfest på Maloe Melo som Alex ordnat, han känner ju bandet (hans vän Flavio var DJ och vände gamla roots- och skaplattor). Jag hade köpt ett snyggt Slackers-linne av gitarristen Jay, fått min biljett signerad och typ tackat honom för ett bra gig. Sedan på efterfesten satt jag mest med El Systro och mina polare plus nån tysk som El Matildo hade raggat upp, men jag kände typ heela tiden Jays blickar på mig. Ett tag stod vi och chillade utanför vid kanalen och då hängde jag i min grupp och Jay snackade med sina pals precis bredvid och varje gång jag vände mig om så kollade han in mig. Sen satt vi ner och dinglade med benen över kanalkanten ett tag och då typ gestikulerade och mimade han med Tom (en av de mina som bodde hos Jays förra flickvän en vecka i NYC och alltså känner snubben lite) om mig. Och sen när vi sa hejdå till dem, eftersom Tom känner dem, så var det värsta handslaget med eftertryck och han tittade så mycket rakt på mig att jag var tvungen att visa på linnet jag hade på mig och säga “Looks great doesn’t it?”

Och en del av mig tänker typ “LSM du hade halva inne på värsta kändisen! The SLACKERS ffs! Och du snackade inte ens med honom? Vad fan…? ” medan en annan del bara är så otroligt nöjd med att jag inte gjorde det. Hade jag haft nåt att säga hade jag inte haft nåt emot att chitchatta lite, alltid kul att prata med grymma band, men jag hade redan tackat för bra spelning, jag var absolut inte attraherad av snubben och det kändes så skönt att inte flörta tillbaka baraföratt.

Känns helt i linje med min nya policy dvs att jag inte ska ligga med nån jag egentligen inte vill ha (och ja, jag bjuder på den, vet hur det låter, välkommen att dra vad som helst för slutsatser om hur det var innan, har redan hört alla skämt). Jag har också tänkt att jag ska tänka två gånger innan jag ligger med folk som har partner. Vad ska man göra det för egentligen? Då ska man allt vara otroligt motiverad.

Mailade förresten Hanazukette igår och frågade lite svävande om det blir nåt av det där modellandet. Får se om jag får svar..

Äntligen, äntligen, äntligen har jag kunnat skicka iväg mina försäkringsfakturor efter cyekololyckan och terapin och nu väntar drygt 400 euro i ersättning! Det blir ljuvt klirr i kassan efter en månad som varit mycket fattigare än vad den borde varit, med sammanlagt cirkus tusen euro (!) i sjukfakturor, avgift för tolv nya holländskalektioner och en resa till Sverige där jag var tvungen att köpa två hemresor på grund av min egen dumhet. Den sistnämnda ska jag ju iofs också bli ersatt för, medicinska experimentet jag är med i betalar.

Jag måste hitta en nytt medicinskt experiment att vara med i, den här studien har haft sitt sista besök och det enda jag har kvar är att bli gratis vaccinerad mot kondylom, vaccinet being the slutprodukt of the studie. Kommer sakna betalda sverigeresor två gånger om året. Men nånting lagom harmlöst som ger lagom utdelning borde man kunna hitta i Hollandia också.

När jag var på studiebesöket pratade jag med min sköterska om att jag brukade ge blod i Sverige, men att jag inte kommit mig för här nere. Hon tyckte absoluuuut att jag skulle försöka. Holländare behöver väl också blod? Jag kände mig stärkt och uppmuntrad och beslöt mig för att kolla upp det. Att ge blod är typ nöje av högsta klass! Seriöst, man drar dit, det är lite skön sjukhusstämning, folk är glada och ler, man får juice, kaffe och smörgåsar med för mycket smör och ost som kunde varit bredda med kärlek av ens egen mormor, och sen får man chilla i en kvart medan levande blod stillsamt och rytmiskt pumpar ut ur armen på en. Blod liksom! Det kommer inifrån mig och bara landar i en liten påse, som lugnt skvimpar fram och tillbaka på en liten gungbrädeliknande ställning för att inte koagulera. O, den moderna vetenskapens framsteg! It’s fab! Tyvärr får jag inte alltid ge blod beroende på omständigheter med nya sexualpartners, men jag kollade upp hur läget är i Holland och har nu markerat i min google-kalender att i februari, då ska jag ringa och erbjuda dem mina vener.

Om resten av Sverige hade röstat i riksdagsvalet som man gjorde i den valkrets där jag är skriven hade s+v+mp vunnit stort med 58,5% mot Alliansens ynka 35.

Så det blev som väntat Alliansen som vann valet. Valvakan i vardagsrummet här i Amsterdam var inte uppsluppen, även om vi någon timma satt på helspänn när det stod femtio-femtio och hoppades: kanske, kanske… Jag hoppas bara att det här kan vara en rejäl arselspark på hela vänstersidan och få dem att skärpa sig till nästa val. Måtte vi få tillbaka makten då. Men jag känner mig orolig. Blåser det inte högervindar i Sverige? Behöver Alliansen fucka upp major för att vi ska få röd regering nästa gång? Och vad får en major fuck-up för konsekvenser i samhället?

Måste väl dock sägas att Reinfeldt (eller anonym tänkare bakom tronen?) gjort ett strategiskt genidrag med “nya moderaterna” och hela allians-konceptet. Enighet ger styrka osv. Jag undrar vad vi kunnat uppnå med enad vänsterkant.

Dagen har rullat fram segt, vi har inte gjort ett jota egentligen och jag har ägnat den sista timmen åt att tänka på saker min terapeut sagt att jag ska fundera över. Hehe, no it doesn’t put me in the party mood. Tur då att Otto fullkomligt spottar ur sig underhållande bloggposter idag:

Myspace är farligt!
Partiledarna är nere med kidsen?
“Lars, din systers frus barndomskompis ska städa på min gård”
Jessica Rose

Jag hade en lite underlig konversation med någon på msn idag. Det blev sådär när skämt plötsligt blir allvarligt och man säger djupare och mer saker än vad man kanske hade tänkt säga fastän orden är helt casual, och sen vet man aldrig riktigt hur den andra uppfattade det eftersom (just det) den personen också svarade helt casual. Frågan är då: var det bara casual för den andra personen eller “fattade” den också? (Och vad var det att “fatta”? Jag vet knappt själv vad jag menade eller la i orden. jag vet bara att det kändes som att jag försökte säga nåt viktigt). Tänk vad mycket lättare livet skulle vara om jag kommunicerade med folk IRL istället ;)

Ikväll blir det Slackers, skaband från New York, tillsammans med några ur härliga Summerjam-crewet. Ska köpa ost och vin på Albie på vägen hem, det borde göra mig på humör igen.

Undrar om alla är småalkoholister nuförtiden eller om det bara är bloggskrivare som e ena riktiga winos. Tycker var och varannan människa pratar om att dricka sig full eller småfull var och varannan dag och då främst på vin. Eller är det bara jag som blivit lite äldre? Gör vuxna sånt?

PS. Världens gulligaste tatuering, möjligen. Med mönster av min favorit-mönsterdesigner Stig Lindberg.

Inès (16)
“Sometimes I feel I’m not girlish enough. My plan is to wear more dresses.
Now I’m wearing my friends’ clothes and second hand.
I like waistcoats and wooden earrings.
It’s important to be courageous and creative.”

No, don’t wear dresses little girl, ha dina snortajta byxor och din hatt och din buspojkslock till lugg och fortsätt vara den sötaste tomboyen i mannaminne!

att jag hade fått klamydia och var tvungen att meddela alla jag legat med de senaste sex månaderna. Sjukt ångestfyllt. Måste man kontakta folk till varje pris då? Även i utlandet? Fastän jag vet vem jag skulle fått det av & det skulle vara den senaste personen?

Vore jag så illa tvungen att maila den afroamerikansk-italienske rapparen och säga att han måste testa sig? Skulle jag bli tvungen att fejsa Josies butchansikte med ett “joråsåatteh…”? Skulle jag behöva ta Ska-Alex åt sidan nästa gång vi är på konsert och “Asså säg inte till din flickvän att det är mitt fel, men…” Skriva en kommentar i Kapets resedagbok? (Mahgawd…!) Ringa upp Mr Metrosexual? Ta upp det med Schatje nästa gång hon klipper mitt hår?

Fy vad hemskt. Jag ska aldrig aldrig mer utsätta mig för några risker. Om typ en vecka vet jag helt supersäkert (vet i princip redan nu fast inte på papper) att jag är helt superclean, fast inte HIV dårå för det kan man inte testa förrän efter sex månader (…men det är det ju bara afrikaner och bögar som har det ändå, mouahahaha).

Igår kväll var jag på Tokyo Ska Paradise Orchestra och harrejävvlar vilken show! Men först lite om förbandet, the Palookas, som drog igång publiken ordentligt. Som bekant är jag ju sjukt svag för trombonister och den här killen var seriöst det sockersötaste jag sett hålla i en trombon nå-gon-sin. Killen såg ut att vara typ 18, ganska lång i och med att han var holländare, hade rågblonda skejt-lockar, snygga baggys och limited edition-sneakers (okej, jag är lite pinsam som ser sånt). Och han dansade så mycket och galet på scen att jag knappt kunde slita ögonen från honom, han rockade med sin enorma trombon som vissa kan göra med mickstativ, och hoppade omkring helt passionerat, inte tillrättalagt och “för att verka cool på scen” utan bara totalt outrageous - tills överdelen av trombonen, den lilla “svängen” ramlade av! Den föll ner någonstans på scenen och han märkte det först när han skulle blåsa igen. Fick leta upp trombondelen som hade gått sönder, försökte förgäves sätta fast den, tackade sedan för sig och drog bakom scen - men kom tillbaka efter tio min med Tokyo Ska Paradise Orchestras trombon! DUDE, att få spela på den liksom! De e ju superstars!

Och ja, när de kom in alltså… Niomannaband eller va de är, alla i dresscode: svarta pressvecksbrallor och rosa kavajer, och altsaxofonisten hade skjortan uppknäppt till naveln under kavajen och bara ägde scenen med sin big ass saxofon, trombonisten var medelålders med supertunna japanska dreads och rockade en väst som matchade kavajen och ett antal av dem hade solglasögon. De rockade som om det inte fanns nån morgondag och jag dansade och hoppade och skankade så svetten rann. Det var på lilla scenen på Melkweg och crowden var seriöst lika bra som på det hemliga Strokes-giget i december förra året, våldsamma holländska ska-råskinn blandat med superglada skankande japaner som alla gjorde V-tecknet.

Efter konserten mötte jag Tomas från jobbet som inte alls var into ska, men vars polare spelade trumpet i Palookas, så jag köpte en skiva, och sen blev jag bjuden på vatten (i flaska, från baren, don’t worry) av en medelålders man. Antar att det syntes hur jävla mycket jag röjt.

Och sen, och det är här det grymma kommer in, sen när jag står flåsig och svettig och kyler av mig utanför, har just låst upp cykeln, så kommer två japanska fotografer fram till mig (som varit uppe och fotat publiken från scen och så) och frågar på “engrish” om jag kan tänka mig att vara modell för TSPO-tröjan. JA liksom, så erbjuder de mig en small och jag ba “eh, jag ska nog ha medium” och de “nej nej, small is good, we like it small” så ålrajt. in på badrummet och byta om (seriöst den minsta tröjan jag haft sen sjuan eller nåt! var precis så lång att den täckte min mage - gudskelov!) och sen tog de foton mot tegelväggen utanför Melkweg, gav mig precisa instruktioner om hur jag skulle stå med höfter och ben, satte på mig TSPO-pins som fick samsas med Formula-knappen jag redan hade, sade åt mig att flexa TSPO:s egna hand signs, “world peace” som var typ v-tecknet med ena handet och metaltecknet med andra, och smile smile smile, jättemycket smile. Och de till och med petade upp tröjan lite så att trosorna syntes på ena höften, “yeah, a bit more panties!”, och jag tror att de skämtade om mina höfter på japanska.

Det skulle vara till dvd-sleeven, så de fick min adress och så och skulle skicka hem ett ex. DUDE fatta coolt eller????!!!

Som Sassy påpekade (gud vad kul att ha henne här förresten! min partysyrra! alltid konsertsällskap! såklart grymt även när det inte är fest men ja ni fattar) så är det ju inte mitt första modelljobb, jag gjorde ju den där grejen för, hrm, Cola Light i höstas *skäms - Babylon…* och Hanazukette vill ju ha mig till hennes kläder.

Igår när jag och Otto gick in till våra CD:s B & N för att reviewa lite grejer tittade art directorn B på mig uppifrån och ner och log lite underfundigt och sa
“You always wear such funny combinations.”
“Thanks.. I guess, hehe…”
“No, really, it’s meant as a compliment, not just the usual boring jeans and t-shirt.”

Jobbet är för övrigt lite koko at the moment. Vi fattar inte riktigt vad som händer. Alltså inget allvarligt bara lite snurr och knas.

Igår var det terapi. Grymt, I lööve it! <3 <3 <3 Var på nån slags väldigt emotionellt hela kvällen igår, t ex när Michiel sa på msn nånt i stil med “It feels like my life’s finally starting” så blev jag helt “det där var det vackraste jag hört på flera veckor!”

(ja rubriken är en anal litteratur-referens, hehe) (anal som i pretentiös alltså, inte anal)

Hade jag barn och kunde de tyska skulle jag SÅ läsa den här fantastiska “hur barn blir till”-boken för dem. Hahaha! Den nyföddes ansiktsuttryck när han föds är oslagbart.

(Brasklapp ang barn som inte har 1 mamma + 1 pappa bla bla bla PK-jidder - jag om någon är för queervinklade barnböcker - men nånstans måste ändå kidsen lära sig hur barn blir till “på det gamla vanliga viset”)

Hanazukette ligger i lä (tills nästa gång jag går in i hennes butik och blir knäsvag) - efter att ha länkats vidare från Teresas blogginlägg idag till en intervju i speltidningen Level har jag totalcharmats av den engelske fightingspelaren Ryan Hart, som den första helgen i augusti vann sin 182:a turneringsvinst i Versus 2006 som tydligen är Sveriges största fightingspelsturnering. Inte för att jag är så värst förtjust i spel eller spelande per definition - det finns nåt coolt över det, men det finns få bittrare saker än att bli dissad för ett playstation… förutom kanske att bli dissad för en gitarr, jag vet inte vilket som är värst. Att bli dissad för programmerande mitt i natten vilket jag också upplevt känns dock inte lika surt, fråga mig inte varför. I vilket fall, den här Ryan, 79:a från londonförorten, är inte bara Europas bästa fightingspelare utan även värsta hunken - checka bilden i artikeln!

Ryan Hart
Ålder: 27
Bor: London
Yrke: Breakdanceinstruktör
Övriga intressen: Jazzmusik och film

[Ryan] har allt - kreativitet, fingerfärdighet, reflexer och en överlägsen förmåga att läsa av sina motspelare.

Oh my, ni ser väl vartåt det barkar? Killen är inte bara breakdansare, fightingspelsmästare och film/musiknörd (alla som lyssnar på jazz är per definition musiknördar hehe) - hans karaktäristika borgar för mästerhantverk mellan lakanen! Ännu en grej: Jag gillar folk som är bra på saker och ännu bättre när de, som denne man, inte var bäst från början utan fick kämpa lite för det. Övning ger färdighet. Det är någoty jag borde lära mig istället för att ge upp så fort det blåser lite motvind. Men med den här inställningen vid min sida skulle jag kanske lära mig:

- Men en dag kom en japansk superspelare till min arkadhall. Jag var förstås chanslös. Men han såg potentialen i mig […]. Då bestämde jag mig för att bli den bästa fightern.
Hur blev du det?
- De följande åren spelade jag allt jag kom över. Mortal Kombat, Outrun och förstås Street Fighter II. Jag ställde upp i tävlingar, fick stryk och fortsatte träna. Motgångarna sporrade mig bara ännu mer.

Och inget prat nu om att jag skulle behöva en man/kvinna som tänkte lite mer på mig och mindre på sina passioner. Helst inte heller några psykologiska teorier à la Alice Miller om att det skulle bero på att min pappa ägnat för mycket tid åt sin passion jobbet. Det kan jag fundera över på min terapi. Nu vill jag bara sukta lite! (Och ja, jag har kvar perspektiven och tänker inte stalka denne man det minsta lilla… jag bara roar mig och trånar lite.)

Förresten var min gamla polare Josef den enda som kunde erbjuda mirakelmannen Ryan något motstånd i tävlingen. Det är inte utan att man blir lite stolt, “fightingspelsorakel” minsann. Läs hela den artikeln här (s1) och här (s2).

Det stod snabbt klart att inte en enda svensk hade något att sätta emot Ryan, som lekte sig igenom den inledande Third Strike-turneringen. Visserligen visste jublet inga gränser när Sveriges fightingspelsorakel Josef “Jigsaw” Axner (för dagen klädd i en hadoken-tröja) lyckades vinna en match mot honom i åttondelsfinalen, men sedan blev Ryans hetsiga Yun för mycket.