LSM

OMG 1) Vice-fest med gratis sprit i fredags, no words needed. Utan att gå in på detaljer kan nämnas att ett antal gränser i decency passerades, och nej inte på nåt sexuellt sätt… men jag kan berätta att jag och Kexet rullade runt i rännstenen och jag inte kunde sluta pipa-skrika-fnittra “I have wine in my fringe!”, och att Otto hade spärrat av min säng med avspärrningstejp när jag kom hem runt sex på morgonen och jag i min kalasfylla tänkte “Jävla hantverkare next door som kommer in genom trapphuset och spärrar av min säng en fredagkväll! vafan skulle det vara bra för!? Nu har de gått för långt!”

OMG 2) OMG OMG OMFG, jag råkade visst sy en guldbaddräkt!

Det kanske låter som något som kräver viss planering men DUDE, jag intygar, det här bara hände… Hur ofta ramlar chansen till en baddräkt i guldlamé på en bara sådär? Eller om det var jag som ramlade i guldlamén, skulle man kunna säga, på väg hem från Vice-festen. Vad ska man göra? Lämna den galet fula klänningen i gyllene baddräktstyg? Eller ta med den hem, tvätta den och sy en oanvändbar gyllene baddräkt? Synd att tyget var slitet på några ställen så det blir några gula fläckar på höften.

Den som känner mig får fråga på MSN om att se bilderna. Jag lovar, de är värda att se….

OMG 3) Nåt jävla band skickade ett mail på Myspace och frågade om tips på ställen i Amsterdam där de kunde spela när de ändå skulle hit i december (efter lite inlednade “I like your profile, especially this and this” blablabla), indiepojkar från England. Jag var så på väg att radera både mailet och friendsrequesten, men så tänkte jag plötsligt: men jag kanske kan ligga med dem/en av dem? Lär ju vara jävligt easy catch i alla fall, bara maila lite, dyka upp på spelningen och sen är halva inne ett understatement.

Sen tänkte jag OMG LSM vad tänker du med, och sen kollade jag på deras bilder och tyckte inte att de motsvarade mina förväntningar av hur engelska indiepojkar ska se ut för att jag ska vilja ligga med dem. Men jag kanske svarar dem ändå.

81. Jag konverserar med mig själv i huvudet ganska ofta.

82. Och tänker ofta ut dialoger, mellan påhittade eller verkliga personer, eller citerar saker som verkligen har hänt - och ibland måste jag liksom säga det för att höra så jag får tonfallet rätt, vilket gör att man kan se mig mumlande på cykeln då och då…

83. Mina första par Underground-kängor (stålhätta, tiohåls - skymtar på bilden i den nedre krönikan i förförra inlägget) blev stulna på min 17-års-fest.

84. Min första pojkvän hade svartfärgad syntfrilla med snedlugg och undercut.

85. Jag hade minst bröst i klassen i sjuan. (Eat my tits nurå jävla A! Och eat mitt liv och mitt jobb och mina ambitioner och alltihop! Hur kul känns det att jobba i videobutik med ansiktet förstört av tonårsacne nurå! Va! Va! ;) Haha, näe, förlåt… du har säkert ett trevligt liv. Och det är ju inte ditt fel att du hade finnar. Fast du kunde pudra dem lite mindre; det skulle inte skada)

86. Första gången jag smakade ett bloss på en spliff messade jag Y och talade om det, för jag tänkte att han skulle tycka att jag var coolare då.

87. Please liksom ;) Det tyckte han mig veterligen aldrig, men jag kan inte komma ihåg om jag faktiskt har träffat honom efter det.

88. Står för Heil Hitler. Hahahahah. Det sa våra lärare på mellanstadiet när det florerade pog-kort eller vad de hette med en svart eight-ball på. “Nazipropaganda!”

89. Jag har aldrig rökt eller smakat på en vanlig cigarett.

90. Men gjort många, alltid misslyckade försök, till att dra ordentliga halsbloss på cigarr, vattenpipa, spliff som sagt och ett antal egenrullade varianter med allt från hallonblad till rökelse… och rökheroin.

91. Skoja. Hahahaha. Jag har aldrig knarkat något dödsknark och känner ingen som helst lockelse till det heller.

92. Men jag skakade hand med Schatjes langare en regnig tisdagskväll bakom Albert Heijn när jag var jättefull. Det måste varit ett år sen jämnt nu, på en vecka sånär.

93. Nu fick jag värsta nojan över att typ pappas arbetskamrater skulle hitta den här bloggen och så skulle jag solka hns goda namn genom att berätta knarkanekdoter.

94. När jag var typ 16 hade jag en (gravt ironisk) hemsida som hette “Postsovjetiska Propagandaarmén” där “DJ Olga” (jag) var “diktator” och skrev, faktiskt riktigt roliga, små texter om med skämt om Hitler, varma baguetter, snusk, terrorister, Moder Ryssland och kampsångsremixer (”Arbetet Party Party Revo Mix” och “Internationalen Paradise Mix”). Min farbror hittade den sidan när han googlade efter något och ringde min pappa och var upprörd, “din dotter är kommunist och hon har startat en sekt!” typ.

95. Och skulle han läsa den här bloggen skulle det nog heta “din dotter är lesbisk och umgås bara med knarkare!”

96. Vi har just blivit utkickade ur vårt hus och måste hitta en ny lägenhet på en månad. Dat is echt kut!

97. När jag gick ut högstadiet fick jag skolans stipendium för bäst i syslöjd.

98. Det gjorde mig stoltare än något annat betyg eftersom det “VAR nånting”, praktiskt = på riktigt liksom, inte bara “gott läshuvud”.

99. Jag jobbade var sjätte vecka i två terminer i baren på RFSL-puben i X-köping och det var fan varken välkomnande eller mångfaldigt någonstans, så där kunde jag slänga den fördomen om gayfamiljen i väggen. En gång blev jag typ sexually harrassed av en drängfull trettionånting-flata med blonderat snaggat hår och folk brukade säga att jag var så söt att jag måste vara strejt.

100. Jag gillar advent fast jag inte är kristen.

Igår åt jag kakor till middag. Jättemånga, jättesmå turkiska kakor.

Och det här och det här är roligt på riktigt.

Och DN borde ha ett snack med PRAO-eleven som gör deras grafik - förra veckan var det lensflare på nobelprismyntet över blurrad bakgrund och lagom till räntehöjningen har 17-åringen upptäckt transform > perspective.

Igår var en konstig kväll. Fastän jag verkligen sett fram emot Club Rascal och alla var där och det dansades som det bara görs på Club Rascal, så hade jag en skitkväll. Fastän jag var omgiven av trevliga människor (och fler än en till och med kände av hur jag mådde och bekymrade sig, jadå jag märkte det homies), fastän musiken var bra, fastän jag var snyggt klädd och stämningen hög, var jag bara så låg. Jag kände egentligen för att gå hem redan innan vi gick dit, men gjorde det inte för att jag inte ville känna mig tråkig. Så jävla trist att banga liksom.

Jag hatar att känna mig tråkig. Jag vet att jag kan vara det, jag vet att Micke och Sassy tycker att jag är dålig att retas med och att jag ibland ger fåniga seriösa svar på ironiska frågor. Men jag mest beror det nog på att jag uppfyller en roll jag fått eller givit mig själv sedan åratal tillbaka. Seriösa tryggtråk-LSM är seriösa tryggtråk-LSM när hon förväntas vara det. Outrageous grov-LSM och gapskratts-LSM finns och frodas i vissa sammanhang, och faaan jag önskar att jag alltid var sån, alltid var kul, har alltid respekterat roliga människor och hatat min präktiga “tråkighet” men är den inte bara en konstruktion i mitt eget huvud? Är det tråkpräktigt att skratta åt fishumor, ha sex på offentliga platser, träffa knarkare från internet (obs ingen vana men ett exempel) och vara hemlig bög-voyeur? Och de sidor av mig som verkligen ÄR tråkpräktiga, de har jag liksom inga problem med - att vilja handla i tygkasse och gilla att panta burkar, alltid äta tre mål mat om dagen och frukt till mellanmål, vara passiv medlem i Amnesty etc.. Det skrattar jag åt och älskar så det är liksom inte det.

Det är rädslan att andra ska titta på mig och tänka präktiga, duktiga jävla LSM. Jävla MVG-barn. Tror att du är nåt. Tror att du är så jävla duktig och fin. Fina flickan. Att folk ska tro att jag är fucking Hermione i Harry Potter. (Har delad inställning till Hermione. Dels är hon irriterande pretto. Dels har jag stort medlidande med henne för hur de andra ser på henne - men jag skräms ibland av mig själv när jag tänker “Men hon borde ju skämmas och åtminstone låtsas vara lite mindre pretto!”) Ibland hatar jag LSM i sjuan inte på grund av vem jag var utan på grund av hur folk såg mig. Och det sitter i.

Därför är det jävligt jobbigt när man bara är tråkig utan anledning en kväll och T:ssons giftiga kommentarer på högstadiet blir en självuppfyllande profetia.

Min mamma sade till min brorsa när hon fick höra om mina äventyr på darkroom-klubb med Schatje att jag nog experimenterade mer än vad jag själv ville för att jag hade duktiga flickan-komplex. Det stämmer inte - jag gör saker för att jag är nyfiken och det är intressant eller kul - men visst fan har jag komplex.

En sväng på förfesten pratade vi om varandras bästa och sämsta egenskaper. Sassy sa att min sämsta var att jag inte pallar att bråka. Sant men jag jobbar på det. Det är mycket som jag jobbar på men jag går ju förfan i terapi, jag får lov att ha saker att jobba på. Dessutom tycker jag att jag har gjort ganska bra ifrån mig med ilskan, Sassy har ju till och med fått känna på den, right? Min bästa egenskap var enligt Sassy att hon kände sig så himla uppskattad av att umgås med mig. Det hemska är att det är sant. Om jag definierar mig själv utifrån vad jag gör för andra, då kommer andra att definiera mig utifrån vad jag gör för dem.

Jag är trött på att ursäkta mig själv. Okej jag kanske är sån här. Nojig. Löjlig. (och jag är trött på att jag inför mig själv behöver kalla mig löjlig för att jag ska kunna skriva om det här på bloggen) Det blir väl inte bättre av att jag inte låtsas om det. Det må väl för fan va hänt liksom.

Och just det, jag såg just Guldfeber med Chaplin, det var ju det jag egentligen tänkte skriva om. Film nummer 1 av Bästisens och Johans serie av filmer jag borde se för min allmänbildning. Den var småtrevlig. Som Otto brukar säga har ju filmkonsten utvecklats en del sen dess men det var en sevärd film, om inte annat för den charmiga filmmusiken och berättarrösten (pålagd i efterhand av Chaplin själv om jag förstod det rätt). Det var faktiskt kul när de tillagade och åt en sko. Mysig film att se ensam en söndag förmiddag till en jättestor kopp kaffe. Den får 4 av 10 kokta läderskor.

Saker som gjorde mig ledsen igår

1) Hur medierna framställer Filippa Reinfeldt som Fru Fredrik Reinfeldt - som Det Ljuva Livet skriver:

2) En artikel i någon av kvällstidningarna jag inte för mitt liv kan hitta, som handlade om en undersökning av vad småbarnsföräldrar saknade mest. Högst upp på kvinnornas lista stod en ny garderob (följd av städhjälp), på männens stod mer sex. Till detta var någon slags krönika av en pappa som pratade om att ha ville ligga med sin fru mer, men hon var för trött bla bla. Jag blir så trött på alla dessa artiklar som späder på myten om kvinnor som frigida och pratar om att “män och kvinnor inte förstår varandra”. Varför är kvinnan trött? Jo, hon dubbelarbetar i och med att hon har huvudansvaret för hushållet också (städhjälp finns till exempel inte med på mannens önskelista - för han har inte ansvaret för städning). Varför vill kvinnan ha en ny garderob? Hon känner att hon borde vara en fräsch “södermamma” med stil. Det finns en oerhörd press på kvinnor att alltid vara fräscha och den kvinna som är oattraktiv är pinsam. Jag skulle kunna utveckla det här resonemanget men lämnar slutsatsen till läsaren, jag blir så trött bara.

Saker som gör mig glad idag

1) Att jag och Sassy var ute och shejkade ASS igår, var definitivt snyggast på alla tre ställena vi var på - fan vad najs det är att supa med syster! Vi kände oss så glassiga att vi till och med drack drinkar.

2) Att få det här i inboxen - hahahaha, I <3 spam language:

Greeting,

It is a lovely day today, I am a lovely lady:)) and if you are a nice guy - just “Mister Right” for the right Lady please, find me at http://findsomelove.com/myhoney
Maybe we are living for together but we don’t know it yet?:)
How can we understand it? let’s start corresponding and we will see how good we are for each other!

Yourth faithfully,

Yana

3) Att Sassys otroligt söta vänner kom på överraskningsvisit från Sverige (trots att jag glömde att svara på deras mail när de frågade mig om hjälp, dumma LSM)

4) Att jag just druckit två koppar otroligt gott ekologiskt kaffe med skummad mjölk

61. jag definierar mig själv som en glad och positiv person.
62. men i verkligheten är jag ganska ofta ganska ledsen (working on that)…
63. fast tillåter mig inte riktigt att vara det, utan letar istället fram de positiva aspekerna av allt.
64. när jag var liten och vi var i fjällen med familjen (familjen hos pappa, that is) så uppförde sig min syster ganska konstigt. jag vet än idag inte vad som försiggick i hennes huvud, kanske var hon bara var fed up med all skit och strejkade på sitt sätt. eller om hon hatade fjällen helt enkelt. i vilket fall ville hon oftast inte åka vare sig upp eller ned för backar och otaliga var de gånger när vi var på väg från ena ändan av skidområdet till det andra och Sassy bara sätter sig ner. och jag fick truga och bocka, bedja och smöra, fjäska och locka, uppmuntra och skämta, för att den trumpna ungen skulle komma med. att lämna henne sittande i snön kom naturligtvis inte på fråga.
65. när vi var ännu mindre gjorde hon ibland samma sak på väg hem till pappa från skolan. bara vägrade gå. självklart var det jag som såg till att hon inte blev kvar på ändan på den där gångvägen med alla trapporna över det där berget.
66. ja, jag kommer från en stad med så mycket kullar och berg och skog att vi, jättemycket stadsbarn som vi ändå var, gick genom dungar och upp och ner för kullar på väg till skolan eller från mamma till pappa.
67. när jag kollar på bilder från när jag var liten gör jag väldigt ofta överdrivna superglada miner.
68. jag hade halva håret färgat rött på ena sidan av benan (a la Cruella De Vil) när jag gick ut nian.
69. jag blir oftast kär i personer för att vi har en jävla connection när vi pratar. om allt.
70. undantaget Fargo förstås, men obsessive love är inte love. jag tänkte på honom i princip dygnet runt i fem månder. typ i alla fall.
71. sen om jag vet vad kärlek egentligen är, det tvivlar jag på. när jag säger kär är det för att det är det bästa ord jag kan komma på.
72. jag tvivlar också på att jag nånsin kommer kunna vara tillsammans med någon “resten av livet”.
73. jag skulle gärna vilja, förutsatt att det är en grym person såklart, men liksom vad är oddsen? jag kommer bli skiljsmässoförälder (om jag nu får barn. det känns lite 50/50).
74. jag tänker ganska ofta på barnuppfostran. inte som i “när jag får barn ska jag uppfostra dem så här” utan som i “kärlek, respekt och gränser, generellt”. jag har tänkt på det sen jag var liten.
75. när jag gick på gymnasiet var jag kär i en tjej i min teatergrupp, som var superstrejt och hade långt svart hår och ett glittrande leende.
76. jag skrev dikter om henne, flera stycken.
77. en gång under en föreställning satt vi bakom scenen och pratade om språk medan hon bytte om, hon satt där i behå med sina fina fina bröst och pratade om ord på ryska och jag var helt trollbunden och glömde att jag skulle in på scen. jag var typ en minut (!!!) sen och det var jättepinsamt, och den enda som var på scenen var ett sovande barn. kul för publiken.
78. hon pratade alltid om sina jävla killar som hon bytte på löpande band och en gång träffade jag en av dem på en fest och skällde ut honom för att han utnyttjade henne (jag var jättefull, han hade en annan flickvän och lekte med henne vid sidan om) vilket slutade med att han gjorde slut med sin tjej och blev ihop med henne.
79. jag beundrar min mattelärare på gymnasiet för hans wits and guts and karaktärsinsikt.
80. liksom min ryskalärare E, som jag och Bästisen åkte hem till i somras och pratade på hennes soliga bakgård i mitten av ingenstans (bokstavligt talat långt åt helvete ut på landet) om Bästisens studier och mitt reklamjobb och E:s översättningsprojekt och livet som pensionär och elever hon mött under sin långa lärarkarriär och hennes relation till sina föräldrar och massa annat. som vuxna till vuxna. det var fint. jag skulle vilja ha fler vänner 65+ :)

…då var det gjort.

Uppsägningen.

Phew. Det gick jättebra även om jag darrade som ett asplöv (inombords) innan. Nu vill jag bara gå hem och lägga mig.

Jag och Otto har nu ringt Farmer Boy (som är Mannen-med-det-långa-hårets nya, kortare smeknamn, efter att han med en filmglamourös knyck på nacken sa att han egentligen var en Farmer Boy, uppväxt på en - får man anta, filmglamourös - farm i den australiensiska outbacken) och tackat ja.

Vi har tackat ja.

Farmer Boy utropade “Excellent!” i luren och ville ha oss “ASAP”. Återstår för oss att säga upp sig. Uuuusch vad jobbigt. Vi ska förbereda oss ikväll och prata med vår creative director imorrn. Och just som vi börjat få saker lite i rullning här - var på vårt första kundmöte imorse och det gick bra - men som någon sa, “Man kan inte va ihop med nån för att va snäll”. Word on that YO. Mod, LSM, mod! Det blir nog fler uppsägningar senare i livet. Och jag har ju sagt upp mig förut också.

Vi var förresten på en andra intervju med mannen med det långa håret och den svarta scarfen idag. Åååååååuuuuuuhhhhhhhh beslutsångest. Fame and glory och behöva säga upp sig eller… aldrig förlåta sig själv för att man inte tog chansen till fame and glory. Suck.

Jag tillbringade en helt fantastisk helg med Bästisen vid min sida på en bildskön ö i bohuslänska skärgården, i pappas farbrors gamla stuga (inredd som en sjuttiotalskajuta). Någonstans har vi insett att det här med att upprätthålla världens tajtaste vänskapsrelation cross-country går lite lättare om man t ex ägnar relationen tid och uppmärksamhet - typ genom att faktiskt ses.

Jag kom till Landvetter klockan tio fredag kväll och makalöst nog kunde jag fortfarande ta mig ut till den gudsförgätna Instön med buss (tack västtrafik). Strax efter tolv blev jag och Bästisen avdumpade som sista passagerare på busshållplatsen, i mån- och stjärnljus men med en fullständigt kolmörk slingerväg in i buskagen framför oss. Vi snubblade oss fram de första hundra meterna innan vägen svängde ut bredvid ett fält så att ljuset trängde ner (månsken och trolldimma! havssalt i luften! herrejävlar! bohuslän!) och vi åtminstone såg att vi gick på vägen. En halvtimmas promenad i natten och vi hittade fram med bara något smärre missöde.

Bästisen började storslaget med födelsedagspresenter till mig - hon och Johan hade tagit fasta på min önskan att se alla filmer jag missat i filmhistorien (jag är superoallmänbildad) och börjar nu med att ge mig de sju första (bl a klassiker som Goldrush, Casablanca, King Kong och Trollkarlen från Oz), utbrända på dvd, i en serie på allt-man-borde-se! Och det blir mer till jul och sedan varje kvartal. Jag är så sjukt rörd. Så fint. Och så spännande det ska bli. Sedan fick jag som traditionen bjuder en blandskiva av Bästisen, denna med namnet Alla dessa dagar. Jag älskar att få blandskivor av Bästisen. När ens bästa väns vardag inte längre är något man kan avhandla på väg till skolan är det en oerhört trevlig ersättning, dessutom är det bra musik.

Det var strålande sol på lördagen och vi promenade över klippor och ljungsnår och tittade på havet och brännmaneterna högt uppifrån och pratade om barndom och politik, vänner och bekanta, terapi, arbete och studier, oss själva och vår relation och annat helt otroligt moget. Till kvällen blev det bakpotatis med rövin och otrolig guacamole, och mera rödvin, och lite mera vin, och mera choklad och nötter, och när båda vinflaskorna var slut kröp punsch och chokladlikör fram ur hemliga skåpet.

Någonstans i de berusade och av både skratt och tårar kantade diskussionerna kom vi oundvikligen in på lajv - självklart har vi båda varit djupt olyckliga under lajvåren och trodde allt som oftast att alla som umgicks med oss egentligen bara ville umgås med den andra. Och lajvare är ju ett jävla pack, som vi alla vet. Och lajvets orubbliga genus, så himla tröttande med fagra damer och ädla riddarjävlar. Och gud när man var 16 i allmänhet. Och - mitt i allt detta kom den geniala idén: vi ska åka på lajv i sommar! Chill-lajv! Lyx-lajv! Terapi-lajv! Queer-lajv! FRÄSCH-LAJV! FräschAST på lajvet! Typ bara vara jävligt sköna, laid-back och party som FAN. Hänga fast ta en paus från oss själva! Nyckelorden är Fräsch, Fåfäng, Fri och FULL! Oanständig men Oantastlig! LAJVETS PARIS HILTON men med en jävla integritet. Arvtagerskor som gör bort sig offentligt, inte blir bjudna på öl av gentlemän utan själv trakterar både karlar och kvinns. Ta med sprit, godis och pengar, lära oss en massa sånger och äga på värdshuset. Bo bekvämt! Halleluja!

Vi var tvungna att messa Jack - den gamle konventsvapendragaren - på rödvinsfyllan och berätta att vi hade en genial idé och att han måste åka på lajv med oss i sommar, och sedan Suss och säga samma sak. Suss och Jack får sköta intrigerandet och finliret, helst ska de vara gifta också.

Det här är typ världens bästa plan. Jag struntar i att jag är typ vuxen och typ har slutat med sånt och typ lever så långt bort från rollspelssverige man kan komma - this is BOUND TO BE FAB! revival och revansch!

Kort sagt, underbar helg. Och nu har jag liksom inte ens gått in i detalj på allt klokt och fint vi sa när vi inte bräkte fram vårt superlajv. I LOVE YOU, I DO I DO I DO I DO I DO!

Här kommer 30 till.

31. jag var livrädd för att ljuga när jag var kid, fick klump i magen av dåligt samvete om jag råkade häva ur mig en vit lögn eller överdriva lite väl mycket.
32. och jag var rädd för min morfar också men vem var inte det? när han gjorde tusen nålar eller hästbett på en, eller när han visade att han kunde sticka en nål genom sitt eget skinn på armen utan att det gjorde ont.
33. jag gillade djur när jag var liten. not that much anymore. kanske om jag får kids nån dag.
34. hos pappa hade vi en katt som hette Katten.
35. och om man räknar alla andra djur som nån i nån av familjerna hade blir det: undulaterna Gyllengul, Blåros och Kapten Smaragd, hamstern Lurvi, hamstern Sonja, akvariefiskar utan namn, katten Molle (smeknamn för Moses), katten Lotus, hamstern Baloo, nån (j-vla) kanin, hunden Jonna, dansmössen Yin & Yang, hönorna Hulda & Hilda (sommargäster som kom från morfars lagård varje sommar och såklart var olika höns men alla kallades Hulda & Hilda). och säkert några fler också. inga utom Jonna & Katten var långlivad.
36. en gång tog jag ett foto av mig själv naken bakom ett tangentbord (som alltså täckte alla väsentligheter). det var på den gamla goda tiden när tangentbord var rätt rejäla.
37. jag fick en novell publicerad i KP när jag var 14
38. och använde engelska- och svenskalektionerna på högstadiet till nån slags terapiartade självbiografiska uppsatser
39. en gång hade jag svart läppstift på högstadiet. min mamma sa att jag såg ut som en hora från London och Ali kallade mig häxa
40. vid ungefär samma tid skrev jag ett otroligt elakt brev till en som hade retat min lillasyster
41. jag kissade alltid på mig i min sovsäck när det var lägerkväll på diabeteslägrena (jag har inte diabetes, men följde med som ledarbarn)
42. jag har blivit kär på lajv
43. och träffat alla mina pojkvänner utom en i lajv/rollspelsrelaterade miljöer (mah gawd..)
44. jag började lyssna på hiphop med Looptroop 2002
45. och fick då nån slags hallelujaupplevelse över deras texter
46. jag och brorsan tillbringade en sommar med att jobba med sättning & korrekturläsning för en bok om metallurgi (!), och då lyssnade vi på Long arm of the law säkert fem gånger om dan och sjöng med jättehögt (”du kommer ihåg, ELLER HUR BÖG?” … “when the long arm of the law is grabbing you, backstabbing you, police cars passing you”…)
47. jag skulle kunna äta den skummade mjölken på latten med sked, i mängder, utan kaffe till
48. jag är ganska blödig när det gäller film på stor duk och gråter en tår eller några i princip varje gång jag går på bio
49. och igår när jag var på Cannes Lions Amsterdam brände tårarna till när jag såg det här på storskärm (kolla till slutet för att fatta)
50. en gång i tidiga tonåren svor jag i min dagbok vid en hel massa saker att jag inte skulle dö utan att Ha Gjort Något För Människorna
51. och jag tycker det är otroligt pinsamt idag
52. men jag vill fortfarande rädda världen
53. och jag känner mig nog fortfarande lite bunden av det löftet
54. jag har kissat stående i en plastpåse i en snöstorm
55. och efter det väntat ut stormen sittande tio timmar på en halv gånger en halv meter i en vindsäck på ett nordnorskt fjäll, packad som en sill intill min kära far
56. han kissade också i plastpåsar, men det var lättare för honom såklart. sen slängde vi ut dem genom ventilationshålet. bear in mind att vi var ca 20 cm ifrån varandra.
57. för några veckor sen hittade jag en snigel i diskmaskinen (jag skojar inte!!!), då skrek jag högt
58. men generellt är jag inte rädd för insekter
59. jag har jobbat som coach på företagsevent på Kolmården djurpark och fick bland annat leda/coacha grupper som stoppade nävarna i lådor med larver, plockade skorpioner, lyfte på ormar, petade på spindlar och letade saker bland kackerlackor… eller lite mesigare, gick på tipspromenad i djurstallarna, bland strutsar och giraffer.
60. vegetarian som jag är har jag dock aldrig förlorat fascinationen för kroppar och blod. det coolaste på kolmården var hos lejonen, då gick vi genom slaktrummet först. ibland kunde det ligga en uppstyckad kamel eller nåt där som skulle bli lejonmat.

Som Ania och Masha och massor av andra gör jag en sån där numrerad list-lista, fast jag börjar med 30.

1. När jag var liten skrev jag massor av låttexter, om kärlek på knackig engelska.
2. men sedan tolvårsåldern har de blivit allt färre, förutom att jag gick med på att skriva någonting (”something dark”) till min kompis det belgiske saxofongeniet Wim. det är in progress.
3. när jag gick i fyran försökte jag klä mig som min lärare (jeans, vit tröja och svart kofta)
4. vilket förmodligen bidrog till att Peter S-man kallade mig “bregottpaket”
5. men jag har aldrig i livet medvetet försökt smöra eller ställa mig in hos lärare eller överordnande
6. det är bara att jag älskar att överträffa förväntningar och vara Bra på saker
7. jag går i terapi nu, citat min terapeut: “Haha, you’ve got a lot to work on!” (vi skämtar en del, på mina villkor såklart)
8. jag har aldrig spelat nåt instrument
9. men kunde spela Popcorn på piano i högstadiet
10. på mellanstadiet var jag grym på längdhopp. ljuva tid. not anymore.
11. jag är så fäst vid mina grymma syskon att det är lite löjligt… typ ramar in gullebilder på oss alla tre o ställer i vardagsrummet
12. jag tycker det är roligt att skämta om kokain
13. men har aldrig prövat trots erbjudanden, och vill inte heller
14. det är kul att skämta om Hitler också
15. enda gången vi har haft ett riktigt nasty bråk i lägenheten handlade det om huruvida engelska kolonialmakten var jämförbar i ondska med Tredje Riket… det var jag och Otto mot Flatmate och det var jävligt känsligt…
16. fast jag blir irriterad på att Flatmate ställer in de röda skålarna inte-uppochner i diskmaskinen
17. jag tjänar en bra månadslön
18. men min bror tycker att jag “horar för Babylon” eftersom jag jobbar med reklam
19. jag tycker att jag är jävligt snygg i rätt vinkel och rätt ljus, men tycker ofta att jag är småful precis innan jag somnar
20. men mina tuttar är bäst, intygas av alla som umgåtts närmare med dem
21. cirka två tredjedelar av alla jag haft sex med är män
22. hälften av kvinnorna har hetat elin
23. jag kan vara jävligt grov i munnen
24. och när jag bodde i X-köping brukade mina två teatertjejpolare citera mina grovheter med skräckblandad förtjusning
25. jag blir sådär tonårsfull när jag dricker nuförtiden
26. och jobbar på mitt sockerberoende
27. min första fylla var på en tågluff i Polen när jag var 16 år. jag spydde tre gånger den kvällen, bland annat spydde jag upp min gomplatta (uttagbar tandställning) i en polsk toalett och fick fiska upp den, tvätta av den och stoppa in den igen
28. på nämnda tågluff friade en nigeriansk man till min bästa vän i en mörk tågkupé en mörk natt och ville ta med henne hem till Nigeria (där man inte alls har aids, det är bara propaganda sa han)
29. jag skriver en roman som innehåller skabb och snusk, diskbänksrealism och vardagsångest, svart ironi och humor.
30. och jag gillar att fylla i formulär med kryss i rutor.

Kulturministern har inte betalar tv-licens på 16 år, ska man skratta eller gråta? Och “har hon inte råd” eller är det en “ideologisk fråga” (gud förbjude)?

Norska regeringen sponsrar öppen källkod, intressant och hedervärt initiativ.

Terry Richardson gör porrmode för Lee och ärligt talat, jag tycker inte att det är genialt. Det känns som att det bara skriker “så rätt just nu” men asså… eeeh.

Guerilla-initiativ med annons-feedback - stickers med “I [smiley som spyr] this ad” vs “I [smiley som slickar sig om munnen] this ad”

(Har förresten märkt att jag bloggar allt mer om random grejer och allt mindre om mig själv. Känner att jag tar en liten välbehövlig paus från mig själv på bloggen just nu, har nog att göra med den biten på terapin… dessutom finns det inte så mycket att skriva när jag slutat att dejta folk haha. My new policy. )

Via Ottos blogg:

Där jag jobbar nu är som en trevlig, avslappnad by ute på landsbyggden. Det är ofta ganska enkelt, vi gör saker när vi känner för det, sköter oss själva och tar det ganska lungt - men det är väldigt sällan spännande, engagerande eller rocknroll.

Igår var jag och LSM på smyglunch med en chef för ett annat företag, den filmstjärnesnygga mannen med det långa håret och den svarta scarfen. Även om han inte gav oss ett konkret erbjudande så bad han oss tänka lite och komma tillbaka till honom om någon dag om vi var intresserade på allvar. Att på allvar ge av oss av från landsbyggden in till den bullrande storstaden.

Det känns som att sitta i sin hobbit-håla och ha det ganska mysigt med sin pipa när mannen med det långa håret och den svarta scarfen kommer inspringande genom dörren med vinden i håret och bjuder ut en på äventyr. Följ med mig säger han, det kommer bli hårt, sena kvällar, obekväma möten, kämpande för sina ideer, men, säger han med ett leende, det kommer vara värt det.

Och så sitter jag där, och vet inte vad. Vill jag stanna i fylke och ha det bra?eller ska jag bege mig på äventyr för att förstöra den där jävla ringen.

Precis som Otto sedan skriver är det inte så enkelt. Om jag skulle ge råd till någon annan skulle jag säga: Go for it. Å andra sidan kan man inte ge upp så fort det blåser motvind. “It’s not how good you are, it’s how good you want to be” som Paul Arden skriver och det handlar om att sporras av motgångarna, som jag citerade arkadspelaren Ryan Hart för ett tag sen.

Jag har en tendens att försöka nåt annat när det blåser kuling. Som att problem inte är till för att lösas utan för att undvikas. Som jag kluddrade i ett hörn på en sida i min lilla svarta när jag var nere för nån månad sen (obs, inte aktuellt nu längre men bara för att visa på mentaliteten):

VARFÖR DESSA KONCENTRATIONSSVÅRIGHETER? För att det börjar bli svårt. För att du gett upp (erkänn). För att du föredrar att tänka på saker du vet att du kommer lösa. För att motgångar inte sporrar dig. Zing. Där satt den.

Skulle vi lämna Future City nu skulle det inte ha givit oss någonting. Vi måste stanna sex månader till för att skörda frukterna av vårt arbete, både i utveckling och i produktion. Men å andra sidan… Mannen med scarfen pratade om fame and glory, utmaningar och äventyr, internationalism och passion och … ja… det ÄR mera spännande och lärorikt än det här ställets avslappnade humorfokus.

Otto bad om råd och frivillig mentor. Nu gör jag detsamma. Fastän jag vet att vi kommer stanna. För tillfället.

Vet att det här kvalificerar som yesterday.nl, men jag kunde inte låta bli att leka lite när jag ramlade över det i länkskörden. Det är genialt.

Logo:

Manifesto:

Födelsedagsfest med lösmustascher. Mysfest med tårta, öl (någon mer än jag som minns Bamse-serien med en gammal sjökapten som dricker öl till tårta?) och dator centralt placerad som musikmaskin; lördagen var ett underbart firande av mig. Redan fredagkväll borgade för en bra dag, jag och Sassy kollade på film och åt halvbrända micropop (efter att jag, märk väl, skrutit om hur bra jag blivit på att poppa micropop sen jag bodde med Helga i Norrpan) och mös och både pratade allvar och skrattade så att vi grät - eller jag gjorde det i alla fall, Sassy berättade om hur jag hade vägrat låsa upp dörren för henne när hon kom hem från skolan och var pissnödig en gång för jag var därinne och lekte med Maja och Sassy var för nödig för att kunna vrida om nyckeln och det slutade med att hon kissade på sig på golvet i trappuppgången. Denna sköna anekdot har jag inget minne av… men Sassy hade å andra sidan glömt bort hur hon tog tag i min fläta, drog den över huvudet på mig (så att det gjorde ont som fan i nackhåren ni vet) och ledde mig in till vårt rum för att tvinga mig att leka med henne.

Ja, så efter denna myskväll läste jag Potter tills ögonen blödde eftersom jag ville vara säker på att sova länge på morgonen, Sassy behövde nämligen hämta ut Bros paket på posten innan hon kunde morgonuppvakta. Jag sov som en stock men mamma ringde och väckte mig runt tio, men jag hade precis slumrat till igen när en storstilad trio gjorde entre med Jamåhonleva på läpparna, Sassy Otto och Flatmate, och ett veritabelt berg av presenter! (hur lyckas du Sassy? vara inköpsombud för hela familjen!). Det var en kabinväska från pappa och en snygg H&M-kofta och -väska från mamma och KONST och en tröja från Hanazuki (Sassy och Hanazukette har tydligen bondat lite över presenter till mig, jag blir helt smickrad!) och en sjal och snygga vintageskor från Bro och världens gulligaste liten “box of 22 wishes” från Sassy med små kort med allt hon inte kunde ge mig - tid, pengar, sex, gaysex, masturbation osv - och ååååh vad fint allt var. Och ljuva blommor, en kopp te och en klubba med cannabissmak (?).

Jag och Sassy ägnade sedan hela dagen åt att sätta ihop min loftsäng som jag köpt på Ikea ages ago men som inte blev levererad förrän fredagen, och sen var vi småsura och döshungriga men avhjälpte det med sushi (beställd på internet och hemlevererad, vi lever i framtiden!)

Jag fick världens gulligaste mess av Fargo (som gratulerade mig i tre olika medier haha) och såklart hörde Bästisen också av sig och ett antal mysiga mail damp ner i inkorgen under dagen och jag kände mig i allmänhet ihågkommen och uppskattad.

Sen var det fest och trots att varken Alex, Josie, Schatje eller nån “egen vän” jag har i Amsterdam kunde komma blev det väldigt mysigt. Och Kexet som kom trots dramat förra veckan och Michiel ända från Roffa och oväntat besök av Anders tvillingbrorsa och Sandrina, m fl. Och helt utan att jag väntat mig det fick jag en massa paket! Otto gjorde festen med lösmustascher (han känner sin kreativa partner!), och porträttboken av Rineke Dijkstra jag velat ha så länge (wee!) och jag fick en cool superartsy kudde med en spyfluga + matchande spyflugebrosch av Kexet och Xtina (loves it!) och fingergosedjur av grymma polskan från bageriet och skärp av Missy och skiva av Flatmate och Antistrot-tröjor av Michiel och mer jag inte kommer på just nu.

Det blev Korsakoff av alla ställen, mest för att det är runt hörnet kanske och för att de spelade skön indie + klassiker typ Tainted love och I love rock’n'roll där just då (är ju egentligen en gothklubb men vore jag fortf goth skulle jag hata stället, jävla sellout haha) och det blev en sjuhelvetes giftfylla, Leeuw efter Leeuw efter Leeuw (ölmärke, reds anm) och jag headbangade till nån gammal metaldänga och det blev en massa assdancing och jag blåste ölskum i ansiktet på folk och drack som en man (i vinkel ni vet).

Och jag och Kexet som absolut skulle bada i kanalen (L-gracht) på väg hem och Michiel som med all sin kraft hindrade oss (”Ni kommer få aidscancer!!!”) - Kexet tog av sig både kjol och strumpbyxor mitt ute på gatan och jag tog av skorna och klättrade ner i nån båt och Michiel typ “Kexet! NEJ! Ta på dig kjolen! LSM! Upp därifrån!” och vi bara “Det är ingen faaaara!”

Och guuuuuud bakfyllan i söndags OMG OMG OMFG, har typ aldrig i livet mått så dåligt, vaknade med spaghettinacke efter headbangandet och svullen hjärna och dallrade mig ner för trappan i min långkalsongsuniform till pyjamas och däckade mellan Kexet och Michiel på knullmadrassen i studiorummet där de båda slocknat kvällen innan (obs utan att knulla obs), Michiel efter en mycket ljudlig spya på toaletten.

Ja herregud. Och så är jag 22 nu. Vad fint.

Om någon skulle ha missat det letar Canal+ efter zombiejägare på Platsbanken. DN skriver också om det.

ZOMBIEJÄGARE 2-10 platser.

CANAL+ söker 2 - 10 zombiejägare som skall delta i en expedition i Norrlands inland för att utforska myter om svenska zombies. Expeditionens uppgift är att dokumentera och samla in bevis, genom vetenskapliga undersökningar, intervjuer och fältarbete.
Som zombiejägare bör du kunna arbeta självständigt i grupp. Du bör ha en god säkerhetsmedvetenhet, kombinerat med en fundamental nyfikenhet. I arbetsuppgiften kan ingå vissa riskmoment.
Du ansvarar personligen för att förhindra att farliga föremål, ämnen eller organismer sprids eller på annat sätt når allmänheten.
Du bör ha viss erfarenhet av säkerhetskontroller genom observation, visitation och användande av teknisk säkerhetsutrustning som metalldetektorer och röntgenapparater.
OBS. Denna expedition genomförs under ledning av en extern partner till C More Entertainment AB, i samband med premiären av tv-serien Masters of Horror på CANAL+. Detta innebär inte att C More Entertainment AB påstår att zombies existerar, däremot tycker vi det är kul med människor som brinner för ovanliga idéer, och önskar expeditionen lycka till.

Varaktighet
Expeditionen kommer att äga rum under vecka 41.

Tillgång till egen bil krävs.

Krav
* Jägarexamen med genomfört högvilt skjutprov
* Djupa, dokumenterade kunskaper om zombies och andra virala odöda
* Erfarenhet av expeditionsarbete
* Erfarenhet av epidemiologisk forskning
* Medicinsk utbildning

Meriterande
* Kunskap om Försvarsmaktens ekonomiska system och materieluppföljningssystem (LIFT, TELLUS, FS/PLUS, EvEDI)
* Ordningsvakt- och/eller skyddsvaktsutbildning.

Körkort
B körkort fordras.

Arbetstid/Varaktighet
Tidsbegränsad. Tillträde snarast. Heltid. Förutom tjänstgöring dagtid innebär även arbetet som zombiejägare tidiga morgnar, sena kvällar, helg.

Lön
Annan löneform. Enligt överenskommelse.Kollektivavtal finns.

På Ottos inrådan skickade jag en ansökan, bara för att se vad de svarar. Hahahaha.

Ämne: Ansökan till jobbet som zombiejägare
Till: “Mona Holmquist”

Canal+ och Mona Holmquist.

Jag är 22 år och jobbar för tillfället i reklambranschen. Jag trivs mycket bra men det hindrar mig inte från att lockas att ta en liten paus när jag ser ert erbjudande.

Jag har sedan jag var liten varit inblandad i rollspelskretsar och ägnat oräkneliga timmar åt att, i spelens värld, äventyra bland zombier och odöda, varulvar och vampyrer, nefariter och azgother, änglar och demoner. Jag vet vad mytologin säger om dem och vad övernaturlig forskning säger om dem. Jag vet vad rollspelen säger om dem och hur man bekämpar dem.

Jag har tyvärr varken jägarexamen eller medicinsk utbildning, men extensiva kunskaper och ett brinnande intresse som jag tror ska räcka långt.

Jag är också charmig och flexibel, har varit amatörskådespelare i många år och gör mig bra på film och foto om det är en merit för ett tv-event (som denna expedition verkar vara).

Jag skickar gärna CV och kontaktuppgifter vid intresse.

Hör av er!

Först vill jag lägga in en brasklapp: förlåååt om jag bara är neggo Sassy, jag är jätteglad att du är här och att du har fått jobb, och jag vill egentligen inte lägga mig i hur du tjänar ihop till ditt dagliga bröd. Och säg till om du inte vill att dina löneuppgifter ska finnas på nätet.

Men jag blir bara så upprörd.

Okej, så här är det. Sassy är en 18 år gammal svensk tjej som nyligen flyttat till Amsterdam och bor i en charmig men fallfärdig lägenhet som hon tillsammans med två andra hyr av en amerikansk knarkarfarbror för 200 euro per skalle i månaden. Duschen är en balja i köket som tömmes med vattenpump i köksslasken, det finns ingen tvättmaskin varken i lägenheten eller huset och fönstrena i ett av rummen är lagade med silvertejp. Sassy och Missy har varsitt eget rum medan Markus sover på en madrass bakom soffan.

Apropå priser är det lite billigare här än i Sverige vad gäller konsumtionsvaror, men inte så mycket - försökte googla upp KPI-jämförelser för att kunna räkna ut HUR mycket billigare det är men lyckades inte. Tänk svenska lantortspriser fast med dyra hyror och billig alkohol.

Sassy och Missy kom hit tillsammans och sökte jobb. Redan första dagen fick de båda jobb kvällar och nätter på ett bageri/konditori på turiststråket. Arbetsdagarna varierade från sex till tolv timmar och det finns ingenstans att sitta ner bakom disken eller inne i själva bageriet, och inte heller någon matrast, utan man får stoppa i sig något när det är lugnt ett tag. Lönen var 5,70 euro i timman. Innan skatt. Kvällar och helger. De andra som jobbar där är främst unga polskor. Sassy orkade inte med att jobba natt och sade upp sig på vinst och förlust.

Hon har senare fått reda på att det är olagligt att inte betala OB-tillägg, men bageriet struntar helt enkelt i detta. Polskorna har berättat att tjafsar man om det så får man sparken, bageriet filmas och avlyssnas dessutom dygnet runt. Det finns inte mycket av en fackrörelse som kan stå upp för dem, och “utlänningar” är dessutom ofta för rädda för krånglet och byråkratin som kommer med att polisanmäla en sån sak, berättar de vidare.

Men man får så mycket kaffe och kakor man vill hela natten (fantastisk och likvärdig ersättning för arbetstrygghet och OB-tillägg om du frågar mig)

Sassy har redan fått ett nytt jobb i en assesoarbutik. Lönen är 3,85 euro i timman. Det är 35,80 svenska kronor. I timman. Med skatt och avgifter på cirka 30%. Jobbet är inte riktigt heltid (vilket är 38 timmar i Holland) men hon kan eventuellt få rycka in tillräckligt mycket extra för att få ihop till en heltidslön. Det skulle bli 585,2 euro i månaden innan skatt.

MEN FATTA ELLER

INTE ENS
SEXTUSEN JÄKLA SPÄNN
INNAN SKATT

FÖR ETT HELTIDSJOBB!!!

Hur kan det ens vara lagligt? (och den rumänska flicka som Sassy arbetar med tycker att “det är väl inte så dåligt betalt”) Efter skatt landar det på drygt 4000 svenska, alltså inte ens två tredjedelar av studiemedlet. Jag tror jag hade någon analys som skulle komma i slutet av det här blogginlägget men nu är jag så upprörd så jag inte kan tänka mer. Något om att man inte inser hur trevligt det är med fackförbund och kollektivavtal förrän såna här saker händer, och något om att det är klart att de kan trycka ner unga tjejer utan utbildning som inte kan språket (grr!! feel my wrath!), osv.

(Kampandan flammade upp av att läsa Ali Esbati och Linnea Nilsson)

Via Populärkultursjunkien läser jag om barns favoritmat, från en undersökning genomförd av Coop. Tio-i-topplistan ser ut så här:

Om jag för ett ögonblick låtsas att jag var en kött- och fiskätande tioåring igen hade min topplista med (skol)mat sett ut såhär:

1. SPRÖDBAKAD TORSK MED MANDELFLARN, GRÖNA ÄRTOR, KOKT POTATIS OCH VIT SÅS och ingenting kan någonsin tävla med detta skolköksmästerverk!
2. Mormors köttbullar (jag vet, klyschigt) med brunsås, lingonsylt, kokta grönsaker och kokt potatis - inget jäkla mos
3. Pappas makaronilåda!!! Makaroner, falukorv, frysgrönsaker och äggstanning i en röra, och så lite ost och paprikapulver och gratinera i ugnen.
4. Blodpudding med lingonsylt (men jag är seriöst förvånad över att den är på topp-tio-listan, trodde den var fett o-poppis)
5. Makaroner och fiskpinnar. A classic, med ketchup såklart!
6. Pannkakor. Med pannkakssylt hos mamma och i skolan och med spännande saker som smör eller glass hos pappa.
7. Räkor, barn av Bohuslän som jag är. Skala tills småsåren på fingrarna svider och ät till varm baguette och smör.
8. Mammas potatisgratäng när det var fest.
9. Tacos gillade jag nog också. Smitmat som Sassy sa en gång (Trocka Tjollet sa hon också, och pepåka, och Micke sa att han tappade cd-golvan i skivet)
10. Korv med bröd! Hemmastekt och med ketchup.

Men några som INTE skulle varit med är iaf korv stroganoff (yuck!) och äcklig skolköksköttfärssås till kallnad, stelnad spaghetti… rysningar! Eller all-time-äckelpäcklet kycklingsallad. Seriöst.

Idag äter jag hellre afrikansk linsgryta med spiskummin & kanel, rotfrukter i ugn, omelett och äggröra, kikisar till nästan vad som helst, veggosushi och såklart otaliga broodjes till lunch (holländska mackor).

I likhet med Petra, Marta, Johannes och Teresa (som också utmanat Otto) kommer här min politiska identitet - något ganska läskigt för mig som de senaste åren tappat allt politiskt självförtroende och lever i någon slags föreställning om att jag har blivit för dum för att begripa mig på politik (ja, jag hör hur konstigt det låter).

1) Politisk ideologi du förespråkar?

Utan att leva upp till mina forna glansdagars intellektuella skärpa säger jag på gamla antaganden att jag (liksom Teresa) förespråkar frihetlig socialism, dvs socialism utan elitistisk toppstyrning och statligt ägande av produktionsmedlen - men jag måste också erkänna att hur mycket jag än tycker att Socialdemokraterna gjort bort sig, tycker jag att en socialdemokratisk (reformistisk) väg mot frihetlig socialism känns klokt och tryggt (jag känner Johannes förakt ;) … )

Jag är också feminist, likhetsfeminist för att vara mer precis, och har (framför allt inspirerad av min bästa vän Bästisen och hennes uppsatser och diskussioner) funderat en del över queerteori, som jag måste tänka mer på innan jag kan säga att jag “förespråkar” det, men som är väldigt intressant.

2) Politisk ideologi du föraktar mest?

Förakta och förakta… Det finns mycket jag tycker är skrämmande eller motbjudande eller heltuppåtväggarna men jag vet inte om det här med att förakta folks åsikter är min grej alltså. Men min hatelist all time high är väl socialdarwinism, som i olika former får räknas som ideologisk bas och gemensam nämnare för fascism, nazism och rasism.

Jag har heller inte mycket till övers för särartsfeminism (anar vi en biologistisk koppling mellan de tu?), som jag tycker är kontraproduktivt i den feministiska kampen.

3) Materialist eller idealist?

När jag gick på högstadiet var jag så mycket idealist att det förmodligen droppade filosofiska ideal om mig, men jag har inte så mycket gemensamt med LSM 13 förutom ansiktsdrag, uppväxt och en aldrig sinande tilltro till mänskligheten och en bättre morgondag. Okej det är ganska idealistiskt, men efter kursen “Välfärdssamhällets framväxt - Internationell ekonomisk historia” blev jag historiematerialist på riktigt.

4) Plikt- eller konsekvensetik i politiken?

Liksom Teresa fick jag läsa på för att minnas vad min oförglömlige och horrible filosofilärare sade om detta på gymnasiet, och jag säger pass. Tror att det är svårt att bedöma något enligt rätt och fel utan att se till konsekvenserna, men är en passionerad motståndare till filosofin att ändamålet helgar medlen.

5) Politiskt uppvaknande?

Som redan nämnts påverkades jag mycket av Internationell ekonomisk historia. Men generellt har det nog varit mer av politisk indoktrinering än politiskt uppvaknande i mitt liv, haha. När jag var liten hängde en tygflagga med Mao (jag skojar inte!) i den lilla garderobsliknande kammare där jag och syrran lekte med My Little Pony (denna bubbelgumsrosa symbol för kapitalismen - ljuva ironi! - sen var “fattiga och rika” ett alltid lika kul tema för lekarna). Vem den där kinesen var hade vi dock ingen aning om.

Från valet -91 står två händelser ut: mamma som säger “sluta vifta med den där ballongen, folk kan ju tro att vi är sossar” när jag hade fått en röd ballong av Cecilias pappa som var kommunpolitiker, och när jag frågade mamma vad de olika partierna stod för. “Vänsterpartiet vill ge mer pengar till skola och sjukvård, Moderaterna vill ge mer pengar till dom rika och Ny Demokrati är bara mot allt vettigt som alla andra partier står för”.

När jag fick veta att Moderaterna hetat Högerpartiet tänkte jag att det var smart och taktiskt av dem att byta namn, folk vill väl inte rösta på något som så uppenbart är motsatsen till detta “vänster som verkar så bra”?

Mitt konfirmationsläger var värsta Komsomol-stilen även om det inte var kommunism utan anarkosyndikalism som spriddes genom den agiterande simläraren Sugardaddy (kusin Simons “manliga förebild”) (liksom hans dåvarande flickvän och konfaledare, som ledde nåt slags feministiskt “rätten till din egen kropp”-uppvaknande på sex- och samlevnadskvällen). Hahaha. Vilket leder mig till nästa fråga.

6) Politisk detour?

Efter konfalägret gick jag med i SUF Hemorten, syndikalistiska ungdomsförbundet. På mitt första möte frågade de vilken fråga som var viktigast för mig. Jag hade ingen aning. På en engelskalektion i åttan när vi pratade politiskt engagemang höll jag nån slags brandtal om hur vi i SUF Hemorten ville förändra världen. Efter mitt avslut var det tyst ett tag. “And how many are you?” - “Four”. Hela klassen skrattade.

När jag 15 år gammal läste artiklar i den tvivelaktiga tidsskriften Nexus om frimurarnas världsomspinnande konspiration för en ny världordning och trodde att Illuminatiorden, Bilderberggruppen och Trilaterala kommissionen styrde världen. Sweet!

Hade även någon slags politisk kris i sjuttonårsåldern när jag skrev i min dagbok “Lite ideologiskt våld sitter aldrig fel”. Det där tar jag tillbaka så många gånger att det inte finns längre ;)

7) Enskild person som påverkat dig politiskt?

På gott och på ont, topp tre: mamma, Sugardaddy och radikalsocialdemokraten tillika expojkvännen Najs Fred. På senare tid har även bror gjort sig en profil vad gäller globalisering (något som inte kommit fram mycket i den här enkäten men som verkligen är viktigt).

8) Bok som påverkat dig mest politiskt?

Världens ekonomiska historia från urtid till nutid av Rondo Cameron (fast den hade ett snyggare omslag). Inte bara vad som stod i den utan vad den fick mig att tänka.

9) Största bristen i den politiska ideologi du förespråkar?

Hm, svårt. Kanske att den förutsätter att människor av egen fri vilja handlar mot sitt eget intresse vad gäller klass, kön och etnicitet.

10) Viktigaste enskilda politiska frågan?

Det här låter väl lite konstigt men en nytändning i svensk vänster, både praktiskt och teoretiskt/ideologiskt.

Hm, jag var ju inte alls för dum för att kunna svara på det här även om jag fick fräscha upp kunskaperna med lite informationsletande här och var för att minnas rätta begr
eppen.

Vill utmana syster, bror, Maja och Bästisen att svara på detta. Och Ania om hon orkar, och Kexet om hon är intresserad av politik och vill fördriva tiden lite i Rotterdam.