LSM

Viktigaste budskapet från dagens terapisession.

Det ena mer lockande än det andra…

Now , please i have intersting to know more about yourself , with me am a 34 years old blackman from ( The Bahamas ) but living here and working as well , am single and will be nice to meet a nice lady for friendship , then we’ll see form where it may leads us , one thing is that am very picky but that was long time ago , now nobody needs to be picky anymore , so now it’s your turns to let me hear from you , just take your time to discribe about yourself , height , hobbies , and soo forth , it will help me to make a picture about you , so thats all for now have a good day my dear INTERNT FRIEND for now , i hope to hear from you soon .

Regards ,

- Washington .

Från Vanity Fairs afrikanummer ang kinesernas inblandning i Afrika. Yes no?

The US can’t plan past six months from now. The Chinese think a hundred years in advance.

Annars hade jag helst velat stanna i sängen idag. Eller nej… sitta i en soffa. I mjukisbyxor och en jättemjuk tröja. Med en stor kopp te och en filt och sådär lite lagom småkall temperatur i rummet så man kan njuta av filten och teet. Och så skulle jag kanske titta lite på typ Top Model eller Arrested Development på teve (så jag skulle behöva en mac för vi kan inte koppla pece till vår lilla teve) och så skulle jag ha sällskap. Någon trevlig och rolig person som inte är rädd för att sitta nära och rufsa mig lite i håret eller hålla handen - det hade inte behövt vara sexuellt alls, bara mysigt - någon jag hade kunnat luta huvudet mot och kanske somna på en stund med ett litet leende i mungipan. Och så skulle dagen gå och vi skulle äta svenska hushållsostmackor på skogaholmslimpa och kanske stänga av teven en stund, lyssna lite på musik, vara lite tysta ihop eller småprata lite om allt eller ingenting. Ta en till kopp te. Bläddra lite förstrött i en papperstidning och som vanligt bara läsa max en tredjedel. Rufsa lite i håret på min vän. Somna lite igen.

Istället sitter jag på jobbet men har det ganska trevligt just nu. Min tröja är i alla fall mjuk och tempot är makligt. Igår spelade vi några vändor poker och åt middag tillsammans i boardis innan det var back to work någon sista timma.

Gå ner för en trappa i högklackat och skriva sms.
Titta på en datorskärm och föra någon form av vettig konversation.

To be continued.

Otto säger “men vad är det för mening med att ligga om du inte ska skriva om det i bloggen”? Och det har han förstås rätt i. Jag har lite privacy-issues att klura ut innan jag ger en fullständig recension men ja jag låg inatt. Med en kompis till en (ny) kompis. Heterosexuellt samlag! Han var lång och kom från Sverige. Han blödde näsblod på min kudde i sömnen.

Somna halv fem och vakna klockan sju med lätt ångest är inte bästa sättet att börja en arbetsdag. Köpte Redbull på väg till jobbet men glömde ta en sån där knarkvärktablett som fick mig att walka på solsken i kombo med Redbull sist gång.

Dock blev morgonen genast mycket muntrare när jag såg det här:

Joråsåatteh nu e man ju veckans annons i den lokala engelskspråkiga gratisnöjestidningen. Jag bygger verkligen vidare på min streetkredd här känner jag.

Klart att vi inte gick hem halv åtta. Klart att de felinformerade undersåtarna gjorde ett halvkasst jobb - så jag och Otto skickade iväg dem vid sju, gick och köpte sushi (fast då smög jag på mig de medhavda ballerinaskorna) (förresten blev jag som vanligt besviken på fisken jämfört med den vegetariska varianten), mölade i oss maten, satte oss ner med jobbet och insåg att vi hade en “shiteload o’ work” (vanligt citat chefen) framför oss. Och nu är klockan halv elva. Men sushin var god. Jag har ont i ryggen dock. Nu ska jag ut och dricka öl med length punkt se och skorna har åkt på igen. Hejdå!

Chefen är borta och då dansar kreatörerna på bordet: vi har haft en soft eftermiddag och kan nog vara hemma till halv åtta. Jag har satt några underordnade (fatta! jag har liksom underordnade! eller iaf folk som jag kan säga åt!) på att göra grovjobbet medan jag gäspar och surfar och sträcker på benen som värker lite av klackskorna och väntar på att komma in och bestämma och agera lite senare.

Mailar i skytteltrafik med Fargo som får det att pirra i magen igen och kanske finns det chans att träffas senare i sommar, kanske New York, kanske dela ett rum..? Kanske kanske kanske. Men innan det ens blir aktuellt har jag annat magpirr inplanerat (I do them all at once honey och visst är det puckat, visst blir jag sårad, whatever man måste ju känna att man lever också) med let’s play girlfriends-helg i London med Paris med de glittrande ögonen. Jag har aldrig varit där förut och är skitpepp - tänker sprit och musik, fulla engelskor som visar för mycket hud och spyr klockan elva när puben stänger, fulla engelsmän som säger “let’s shag some birds”, alkohol och dans, lakan och kroppsvätskor, high fashion och fishumor; det blir nog en fin helg. Det är ju jag och Paris, vi är rätt fina.

Det är förresten därför jag redan nu försöker öva på att bli bättre på att stylta runt i höga klackar… man vill ju se London von oben liksom, men som alternativare under tonåren lärde jag mig inget annat än att klampa omkring i Underground-kängor eller vintage-gympadojor, vilket jag får sota för nu när jag plötsligt fått för mig att jag vill ha heels - undvek dem av pur ängslighet fram tills några månader sen, men nu ska jag konfrontera min rädsla! Guldskorna med tolvcentimeters kilklack ska rocka Britannien! (Skiter i om kilklack är so last season, allt annat är liksom tio års övning från nu).

Förresten är fisk fortfarande en besvikelse, och bröstvårtan sjukt långt bort från tungan.

Så nu har det upptäckts att Unilever - som är företaget bakom varumärket Dove - tvärtemot Doves Real Beauty-budskap marknadsför en produkt för ljusare hy i Mellanöstern med argumentet att det är lättare att nå sitt drömjobb. Det är ju visserligen sant i den värld vi lever i, men opinionen är kritisk till Unilevers dubbelbudskap.

Adpulp via Resumé:

– Har Unilever något ansvar att marknadsföra sina varumärken på ett och samma sätt? Borde domarna i Cannes vakna upp från sina fyllefester och fundera på vad företagen egentligen tror på istället för att bara bestämma om en annons är cool? Finns det något hopp om ett sammanhållet budskap i mode- och skönhetsreklamen?

Jag svarar: Nej. Nej. Nej.

Unilever har inget “ansvar” att hålla ihop sitt varumärke. De må ha del i ett “ansvar” för världens skönhetsideal, och nu har de valt att tjäna pengar på det från diametralt motsatta håll under två olika varumärken. Väldigt många stora företag gör det här och fastän det är samma personer som drar in de stora pengarna är det t ex inte samma personer som är ansvariga för varumärkesstrategierna. Det här förtydligar bara att Dove-reklamen naturligtvis också är gjord för att sälja.

De fulla reklamarna i Cannes har inget ansvar för vad ett företag “egentligen håller på med”. Ett reklampris är till för att objektivt bedöma bra reklam. Ju bättre reklam, desto bättre pris. En löpare som springer världsrekord borde inte diskas för att han sponsras av ett elakt företag. Däremot kan vi ogilla honom eller Dove-reklamen hur mycket vi vill.

Och det sista är ju bara konstigt. Vill vi ha ett “sammanhållet budskap”? Det känns väldigt totalitärt. Vi kan stifta lagar och regulationer för att undvika diskriminerande eller elaka budskap, sure - men snälla, gör reklamen mer varierad, inte mindre, även i skönhetsindustrin.

Gårdagkvällens men herregud men nu blev det lite spännande det här. Obs, brottstycken, jag har min vana otrogen censurerat en hel del (mig själv most of all; interesting). Det här är alltså en snubbe jag typ inte har pratat med alls på ett och ett halvt år och inte träffat mer än på en entimmas fika för ett projekt. But for some reason I went mental när vi började prata på msn.

23:07:36 jag men haha det är ju jätteroligt om du inte minns vart du träffat mig!
23:07:37 jag hahaha
23:07:44 han jag har tänkt och tänkt

23:12:45 han trodde nästan att det skulle vara en liiite roligare anekdot
23:12:55 jag ja den var kanske inte så lattjo
23:13:01 jag jag är ganska lattjo i gengäld
23:13:44 jag ska vi knulla?
23:13:46 jag nej jag bara skoja
23:13:50 han haha
23:13:55 han så latjo var du inte när vi sågs
23:14:01 jag nej men jag var ju ute på business
23:14:30 jag first time it was business, this time it’s personal (not really, men quoten passade så bra)
23:15:22 han ok nu har du gjort det 2 gånger
23:15:28 han tredje gången måste du mena det
23:15:33 jag okej…
23:15:52 jag men jag bor ju inte i sverige i alla fall
23:16:09 jag det spelar ju ingen roll att jag gör bort mig när jag ändå redan flytt landet i förebyggande syfte
23:16:27 han haha
23:16:57 han aah fast du har säkert en massa avklädda bilder du bara väntar på att skicka.
23:17:01 han så fort du får TECKNET
23:17:13 jag men PRECIS!
23:17:25 han ok här får du TECKNET

Fortsätt läsa…

Asså feta minus i streetkredd att lägga blombilder på bloggen men:

KOLLA JAG HAR ODLAT DEN SJÄLV PÅ MIN BALKONG! FATTA SNÖGG ELLÄ! Eller, det var mamma som fick plantera den åt mig när hon var här i april. Men jag köpte löken! Satte krukan på balkongen! Vattnade en gång! Watched it grow!

Det är (läser jag mig till) en mango-färgad kalla.

Klockan halv tio imorse spillde jag kaffe i en STOR rund fläck rakt på bröstet - resten av dagen går jag alltså runt och ser ut som att min högra tutte läcker latte. Classy.

Dessutom: det hände mig nåt konstigt och spännande igår kväll. Hahaha! Eller hände och hände, det hände på internet. Jag måste jobba massa nu så jag berättar ikväll.

Dessutom: nya favoritbloggen: *Festa mysa maila!* - askalas!

Dessutom: Kexet fick boy action i lördags! Heja! Grattis! Vågen!

Dessutom: beefen löst på bästa möjliga sätt, nu idel ljuva ord <3

Såg just Shortbus. Det är en sån där film som får mig att vilja lägga mig ner och gråta, typ över alltings bräcklighet, över sexualitet och relationer, över issues och tillkortakommanden, över själens ensamhet osv [insert more pseudo-deep bullshit here].

Fast alla trådar hade inte behövts knytas ihop på slutet, det försämrade lite.

Se den i vilket fall, om inte annat för att folk har sex på riktigt och du ser både kuken och fittan och allt däremellan och det är ju lite spännande att se spelfilm på det viset.

Det regnade som om det var den yttersta dagen igår kväll, och trots att vi skickade ut ett djärvt swat-team att sätta upp partytältet i skyfallet och trots att jag stoiskt och förväntansfullt satt ensam på en kartongbit med en öl i handen och vaktade det (till förbipasserandes stora förtjusning) så bestämdes det att vi skulle vara inne - hos mig och Otto.

När jag fick höra det blev jag så barnsligt besviken - ungefär som matadoren i Ferdinand som inte får visa sin djärvhet med sin cape och sitt svärd - att jag slängde telefonen på den sjöblöta gräsmattan, very smart. Sen cyklade jag och hämtade nubben som befann sig hemma hos nån annan, cyklade i ösregnet och hatade allt, men när jag kom tillbaka till mitt eget hem där festen nu var i full gång tänkte jag “boo-hoo, get a tissue” och gaskade upp mig. Vad är en blöt gräsmatta under ett partytält, serri?

Sedan artade det sig till en väldigt midsommaraktig tillställning - vi brölade med till Livet är en fest och Kolla kolla, någon engagerade alla i en ironisk “klappklapp-klappklappklappklapp-SVERIGE!” eller ännu bättre “Sverige åt svenskarna, tjalalala!” (alltså fatta, en handfull fulla leftie-svenskar i utlandet plus en engelska, en holländska, en kanadensare och ett franskt-tyskt par i skränig kör). Vi åt färskpotatis med dill och vi drack nubbe och Absolut och vi åt sill och gravlax och jordgubbar med vispgrädde och vi sprutade ner varandra med sprutgrädde och hävde två plattor öl och tiotusen pyttesmå flaskor Flügel (”get your duck out! the après-ski drink”) och jag och Sassy gjorde miner i takt (helt oavsiktligt) och den lilla dalahästen kom fram och ja, det var en riktigt trevlig midsommar.

Fyra saker fortsätter göra stort intryck även dagen efter:

Jag och Sassy testade fisk för första gången på hur länge som helst. Inte sagt att jag helt ska börja, men jag tänker prova ett litet tag och känna efter. Sill och gravlax var dock en stor besvikelse. Ingen smaksensation direkt. (Idag slog jag på stort och beställde forell på resturang och fick in en hel jävla firre, skitnervös var jag när jag började äta, men det var det tråkigaste på hundra år.)

Och att François kan slicka sin egen nipple! Like HELLO! Jag hade aldrig ens reflekterat över att det skulle kunna vara möjligt innan jag läste Jenna Jamesons självbiografi, men att en porrstjärna med sillisar kan göra det är ju inte så konstigt… Men en snubbe!? Och sen fick jag reda på att även Sassy kan nå bröstvårtan med tungan. Jag har typ en tvärhand kvar! Är det jag som är en nipple-cripple eller är det mina vänner som är sjukt begåvade? Kan ni? Jag måste bringa klarhet i frågan. Samt lära mig att göra det själv.

Kanadensaren ska tillbringa sommaren i New York och erbjöd mig att crasha på soffan om jag ville komma över, och åka en vecka till New York är typ det jag vill mest av allt just nu! Hade pratat med Bästisen + entourage, men de verkar dissa, så en soffa i Brooklyn vore ju rätt awesome det med!

Och så fyllans seghet som satt i hela dan på jobbet idag (joråsåatteh där var jag idag också).

Jag ger ofta väldigt lite fysiskt uttryck för min ilska. I’m a talker och har inte mycket till övers för silent treatment, smälla dörrar eller krossa porslin.

Men jag kastar telefonen i soffan eller sängen med eftertryck när jag lagt på efter ett samtal som upprört mig. Dunk, studsar den mjukt, hur hårt jag än kastat, eftersom jag är ansvarsfull nog att aldrig kasta den på hårda ytor.

DUNK PÅ DIG! DÄR FICK DU DIN SKIT, tänker jag till telefonen.

SEAN PÄLLE KOMMER TILL SUMMERJAM! Fatta stort ellä? Alla som inte gillar Sean Paul kan slänga sig i väggen.

(Jävligt originell rubrik)

Jag drömde att jag vaknade i en snödriva men inte mindes hur jag hamnat där, förutom att jag blivit avsläppt där av en taxi.
Jag reste mig upp och började gå. Jag hamnade i en sorts loftgång. Jag var på väg till jobbet.
Accountsnubben Plax dök upp och sa “men herregud, behöver du låna kläder?”
Jag insåg att jag var naken men inlindad i mitt stora täcke. “Nä det är lugnt,” sa jag men kände mig lite obekväm över faktumet att jag var naken.
Otto kom förbi.
Jag fattade att hela vårt jobb bodde i den här loftgången, som om det var nåt slags internat eller fängelse. “Men herregud, behöver du låna kläder?” “Nä det är lugnt,” sa jag och gick vidare.
Jag funderade på om jag blivit drogad och våldtagen och sedan skickad i en taxi till jobbet, eller något sånt. “Well, the fact that you arrived in a cab KINDA gives it away,” sa Plax menande. Det kändes jobbigt.
Jag hade plötsligt mina egna kläder på mig, jag hade nog hämtat dem hemma hos mig, jag bodde nog också i loftgången.
Jag insåg att jag hade en bebis. Jag visste inte om den var frukten från den eventuella våldtäkten eller inte. Den var en knapp tvärhand lång och den sov fridfullt i byxorna mellan mina ben. Jag undrade om den skulle kvävas där och insåg att det var ett okonventionellt sätt att bära sin bebis på. Alla andras bebisar var stora och ute i friska luften. Jag var en dålig mamma, tänkte jag, som bar bebisan i byxan sådär.
Jag kom fram till ett galler. Det skiljde mig från jobbet.
Jag tog ut bebisen. Hon levde och jag pustade ut.
Jag tänkte på att kompisen jag beefade med sagt att han skulle få en hjärtattack om jag var gravid. Jag tänkte på mailet jag skulle behöva skriva och förklara att jag plötsligt hade en dotter. Vi hade pratat om att single moms nästan aldrig fick ligga och jag undrade om jag inte skulle få ligga längre. Jag ville inte vara single mom men vad kunde jag göra, det var ju mitt lilla barn.
Hon växte framför mina ögon.
Otto och Plax var på andra sidan gallret och retade mig för att jag inte kunde gå till jobbet.
Bebisen växte ännu mer.
Plötsligt var hon min lillasyster, fast med blondare hår.
Hon sa något klokt.
Sen vaknade jag.

Efter 15 timmar, två mail och ett sms (som på intet vis bönföll mig att prata) bröt jag silent treatment och förlät honom. Jag är väldigt dålig på sånt där. Om det innefattar att inte prata är jag rentav sämst.

Idag på lunchen pratade jag och Otto om tvåspråkiga barn. Vi är båda överens om att det vore något av en personlig triumf om man skulle lyckas prestera några såna nån gång i framtiden. Det är typ tio gånger coolare än vanliga kids. Sen ska man ju inte skaffa kids för att det är coolt, och det skulle vi ju inte göra heller, men ändå. Lite som multiracials, det är också skitcoolt ju.

Just nu vill inte jag ha några barn alls, men jag läste en blogg som pratade om det här med heteronormen och lyckade parförhållanden med bulle i ugnen osv som fick mig att tänka på det här.

Det vore väl kul att ha familj om tio år eller så. Dock är denna tanke ganska intimt förbunden med skräck för egen del. Hur i helvete ska man kunna hålla ihop ett förhållande när det kommer ungar in i bilden? Jag kan liksom inte tänka mig mina egna framtida yngel som annat än skilsmässobarn, och fastän det inte per definition behöver vara nåt fel på det har jag ju min egen dubbelfamilj i bagaget och det var fan inte kul alla gånger *grav underdrift*.

Jag tänker familj och ser mig själv i nån slags fetare, tröttare, trettioplussig version av mig själv, ett vrak efter för mycket arbete och ett nyligen avslutat uppslitande förhållande med nån emotionellt handikappad snubbe/brud som mina två-tre mini-me’s bor hos varannan vecka och, ja usch bara tanken liksom. Vad spelar det för roll om de så är fyrspråkiga negrer när jag tänker att man måste upprätthålla lögnen om den eviga tvåsamheten för att inte skada dem?

thereserulesok! idag.

Övrigt av intresse: Jag har en beef. Med en kompis. Jag kan inte säga vad det handlar om men jag har silent treatment på honom fr o m kl 08.10 imorse. Inte att vi träffas särskilt ofta i verkligheten (trodde ni att jag har kompisar i verkligheten?) men jag tänker inte svara på ett enda mail förrän jag vinner. Vi brukar maila varje dag. JA MEN DÄR FÅR HAN SÅ HAN TIGER NURÅ! Eh, eller, där får han så jag tiger, menar jag.

Uppdatering 15.11 HÅNA MIG DU BARA, FÅR SE VEM SOM SKRATTAR NÄR DU INTE FÅR ETT ENDA MAIL! Då är det du som sitter där och trycker på receive-knappen om och om igen och hänger läpp och saknar min närvaro i din vardag, jag menar inbox.