LSM

Subject: Dude!!
I got laid like a million times last night! What’s the use for asshole guys anyway if it isn’t using them sexually? :D :D :D

Like a million bazillion times, kuk i parti och minut straight outta avloppsröret! Kände igår att jag slutat bry mig om vad Syntluggen tycker och tänker om mig och därför skickade jag iväg ett “Händer ikväll då?”-sms som var lika avslappnat menat som det lät - och dra mig baklänges om inte karln ba säger att han ska ta det lugnt och föreslår att jag ska “komma över och hänga” (LIGGA). Men jag hade planer och sa att han kunde haka, och det gjorde han, och det var en skitrolig kväll på alla sätt och vis och jag njöt lite av att välja bort nån alpha male som stötte på mig till förmån för min trettiosexåriga nörd. Drog halvtidigt (halv tre på femklubb) och cyklade hem till honon. Han spelade låten för mig - den jag skrev text till - och den var riktigt fin på riktigt, så det sa jag och han svarade med ett lyckligt femåringsleende och “Ja jag är bäst, jag vet” och sen låg vi på det.

Och eh, asså förlåt brorsan men int ble det nå kondom (jag käkar piller men ändå), och jag somnade och drömde att han smygfilmat vårt sex och lagt upp det på Youtube med taggarna “sex” och “syfilis” (!) och jag fattade att det betydde att han var Syfilismannen (jfr HIV-mannen). Jag såg aldrig filmen i drömmen men jag vaknade med en extremt tydlig bild i huvudet av en pixelerad Syntluggen på alla fyra i en bordellröd sammetssäng, och så Flickr-taggar istället för Youtube-dito - ja, så här:

(Han har inte mustach men ändå duktigt likt för att vara bild från internet! Inga kalsonger i drömmen heller men det finns en gräns för hur mycket man orkar photoshoppa på bakfyllan.)

Så låg vi hela morgonen fast när klockan slog tolv körde han bort mig. Men det är okej. Jag är sjukt casual med honom nu.

Just det, fick nästan övat lite deepthroating också! Det var kul fast jag var jättefull så det var lite svårt med koordinationen, typ komma ihåg att andas, men vafan. Ja efter det sa han till och med någonting i stil med “Du är så fin” och fastän den korrekta utläsningen av det torde vara “Det där suget wasn’t half-bad” så var det fint att höra.

Och “ta hand om dig” sa han med eftertryck och lite bekymrad min när jag gick. Nästan som om vi kände varandra och han visste hur dåligt jag tar hand om mig själv.

Note to self: Sjukt casual, sjukt casual. Håll lilla hjärtat på avstånd will you?

I “Älska mig för att jag…“-inlägget så handlar det ju naturligtvis egentligen om att vara älskad och därför uppskattad även för de minsta och löjligaste sakerna, inte tvärtom. Men mitt inre barnjag är inte lika duktig som jag på att uttrycka sig ;)

Jag svarade på en lång lista med olika saker som låg uppe i fem minuter ungefär, men sedan rannsakade jag mig själv och tog bort allt utom det här.

19. Minns du dina/din musiklärares namn?
Åh, Bög-Arne*! Han var i trettioårsåldern, rågblond med flint, uppnäsa, tjocka glasögon och skjorta instoppad i byxorna, och med gitarrkomp sjöng han passionerat put another nickel in, in the nickel odeon; oooooh when I walked her home, dadoo ron ron ron dadoo ron ron; love me tender love me true; my head is down, my heart is turning around, I had to leave a little girl in Kingston town och så vidare. Alla visste att han var bög utom jag. Vi gick på mellanstadiet. Jag undrade hur hans snopp såg ut och tänkte mig att han stånkade mycket när han hade sex.

* Fingerat namn.

This Lil Porno Mine ska förstås vara med på länklistan, vilket osökt får mig att införa NSFW-märkning…

Min terapeut sa något intressant sist gång. Hon sa att jag inte skulle tro att förhållanden etc var något som skulle slå mig i huvudet, utan att jag i högsta grad skapar mitt eget öde. Det sista är väl en truism (begrepp jag lärt mig från The Game) men jag betalar ju henne to state the obvious när jag själv inte kan se det, eller hur? ;)

En vanlig anledning till att jag är singel är att jag intresserar mig för människor jag inte kan få, ofta på grund av fysiska omständigheter (läs gärna min celibat-förklaring för närmare resonemang).Terapeuten sa att jag skulle försöka vara medveten om vad som fick mig att i fallet Syntluggen sänka garden för en människa som för en gångs skull inte var omöjlig. Och att det skulle hända igen om jag bestämde mig för det.

Och det gör det väl. Jag menar, logiskt sett är det väl klart att jag kommer släppa in någon annan (som faktiskt är en reell möjlighet) under mitt skinn. Jag kan bara inte se det hända.

Människan är som en lök, sjöng någon i nån jävla visa - det finns lager efter lager under det tunna skalet. Under min käcka & smått naiva yta finns ett lager av bitter cyniker, och under mitt lager av bitter cyniker finns ett litet barn som desperat skriker på uppmärksamhet och kärlek. Det cyniska löklagret sparkar gärna inåt och säger åt det ömtåliga skriklagret att bita ihop och sluta böla för du kommer inte få nåt ändå.

- Älska mig älska mig älska mig! skriker barnjaget.
- Ja nu är det ju inte så jävla enkelt, svarar bitterjaget.
- Älska mig för de minsta och löjligaste anledningarna, säger barnjaget som inte vill ha någon dialog.
- Okej så här: steg ett: träffa en fantastisk människa. Ha! Planen fallerar redan, ofrånkomligen, säger bitterjaget.
- Älska mig för att jag sover varmt och tryggt som ett barn!
- Sedan ska den här personen bli intresserad tillbaka eller åtminstone ha förutsättningen för det: inga straighta tjejer tex.
- Älska mig för att jag alltid försöker låtsas att jag har koll men blir avslöjad!
-
- Älska mig för att jag pussar mig själv godnatt på insidan av armen!
- Älska mig för mina krukväxter som dör!
- Älska mig för att jag

Vi har lugna dagar på jobbet så har jag ett ongoing enpersons internetparty sen typ en vecka tillbaka (det är ändå bara en bokstavs skillnad mellan Love Sex Money och Love Sex Loney). Men man är ju inte självisk — här bjuder jag glatt på lite länkar från sju dagars gladsurf:

• Japanske fotografen Kohei Yoshiyuki* fotograferade på sjuttiotalet voyeurer som spionerade på par som hade sex i parker i skydd av mörkret. Audio-slideshow och artikel för NY Times.
• Awesome! Awesome! Awesome! Faces in places. Såna här saker får mig att jag vet inte vad. Känna en högre mening med alltihop den enorma kraften i associationsförmågan & piktogrammet och hur den får oss att se personlighet och känslor i slumpmässigheten.
• Den som har tid & intresse eller bara undrar vad jag egentligen gör om dagarna kan med fördel jobba sig igenom Scamps läsvärda Tuesday Tips for young creatives (gå baklänges för enkelhets skull).
• Inte pinfärskt, men: Mischa Barton ska vara med i en rysk/amerikansk film om två t.A.T.u.-fans som blir kära - och Lena & Julia själva (jorå, our favorite “Russian faux-lesbian poptarts”) ska också vara med och gör det mesta av soundtracket.
• Åh, det här vill jag kunna göra med mina bröst!
• Hur bra är du på Mellanöstern-geografi egentligen?
• “CRAVINGS! Åh, vill ha“. Jag älskar fonter och fonter älskar mig.
• Har förresten letat efter bra exempel på vacker och tillgänglig webtypografi det senaste, och ser framemot I love typographys nära förestående genomgång av 15 exempel på excellent sådan.
• Mera arkitektur: Dörrar mitt i väggen och andra fascinerande felsteg/konstverk med en air av Sovjet.
• Samlare/jägare-teorin om kvinnor/män kan slänga sig i väggen - låt tjejerna spela våldsamma spel så elimineras skillnaden.
• Det här är ju sen gammalt men värt en länk för de som missat: Facebook vs. Myspace i klassanalys

Hjälp, jag är en fara för folkhälsan. Jag tycker att det är för roligt att ge blod för Blodcentralens bästa.

Var och donerade i fredags. Svarade på frågor med kryss i rutor som vanligt: Creutzfeldts-Jacobs i familjen nej, tagit emot pengar eller droger för sex nej, gravid nej. Så kommer frågan om jag uppsökt en medicinsk specialist det senaste. Jorå, kommer jag ihåg, jag konsulterade ju gynekolog i Sverige för att jag hade symptom på dödsaids där nere (tyckte jag; hypokondri ligger i släkten). Inget oskyddat heterosex sen senaste klamydiatestet borgade väl iofs för något mindre allvarligt, men något stod absolut inte rätt till (jag besparar er detaljerna) och jag behövde ses över. Ungdomsmottagningen i Kungälv (!!! still so young, still so west coast) tog sig en titt och gjorde klamydiatest och sa åt mig att köpa en vaginalgel på Apoteket för att det förmodligen var pH-värdet, men om det inte funkade skulle jag låta göra en fullständig gynundersökning här. Sagt och gjort, testet kom tillbaka negativt och jag låg lättad på rygg och tryckte ut en tub gelé i fittan i tusen och en natt. Började i samma veva med p-piller igen för att tukta min bångstyriga mens. Kom tillbaka efter semestern, var klar med gelén, och förväntade mig följaktligen guld och gröna skogar mellan benen. (Eh, stryk gröna skogar - ger läskiga vibbar i sammanhanget.)

But no.

Kan inte svära på om det är samma som förut eller om det är nya besvär som skulle bero på p-pillret, men återigen står det inte helt rätt till.

Så satt jag där och fyllde i blankett och våndades. Gjorde jag rätt? Gjorde jag fel? Borde jag ha rett ut det här innan jag gav blod? Sjuksköterskan sa att det där fick jag kolla med deras läkare - jag kunde ju ha syfilis ffs och det testar de inte donerat blod för. Läkaren sa inte ett ord om syffe men frågade om jag fortfarande hade symptom och jag sa att eh, det kliade ju …och så… men att jag inte visste om det var pillret.

- But it’s going down?
- I guess…

Och så fick jag ge blod ändå (fast jag var en bad bad girl och inte ens ätit frukost innan, fy mig). Men tänk om det inte är på väg bort? Tänk om jag har dödskönsaidscancer och genital tbc-tyfus? — What if I’m committing genocide here!? Biologiska massförstörelsevapen! Fitt-anthrax!

PS1. Jag har mailat Blodcentralen om saken nu. Jag nämnde inte “fitt-anthrax”.

PS2. Lite långsökt, men nu när vi ändå pratar fitta: mufflukten på flaska (NSFW-länk!) som vi trodde var ett skämt går att beställa och visst luktar den badly packed kebab: åtminstone rynkar Chelseas bögar på näsan.)

PS3. (Ahaha, PS3 *nörd*) Nu ringde precis min blodläkare. Han hade konsulterat gyn och de sa att det var okej eftersom jag inte legat utan kondom, men att jag skulle ta med testresultaten till nästa blodgivning. Phew!

…din rundtur i det världsomspännande datanätverket Internet: nu har jag nämligen lagt till länkar till några av bloggar som jag följer mer eller mindre slaviskt, och så har jag skämtat till det lite med två länkar som inte är bloggar. Hahaha.

(Jag satte rubriken till “Click to continue” för det får man typ 8% högre click-rate på än t ex “Read more”. Klicka här för att fortsätta läsa om den saken.)

Förra veckan tänkte jag bara på två saker som inte var jobb: deepthroating och podcasting. Well mina vänner, bara ett av de två ämnena känns tidlöst och jag kan tala om att det börjar på deep, slutar på throating och involverar könsorgan. Det andra ämnet känns typ so 2006 - men trots det, eller just därför, hilarious. Love Sex Money som podcast, kan det bli bättre? Ladda ner bloggen i audioformat varje vecka och hör min ljuva stämma läsa inlägg om än det ena, än det andra (och ni vet ju redan vilka de två är).

Jag läste på, laddade ner ljudredigeringsprogram, spelade in och experimenterade med sleazy delay-effekter och att läsa in wikipedia-citat på brittiska och college-callgirl-citat på amerikanska och att ge mitt parentes-överjag kalleankaröst. Och sen skulle det mixas lite musik mellan inläggen: en minut ungefär mellan varje av någon sjukt ocool låt som jag tyckte passade innehållet.

Jag kom genom en halv vecka, men sen blev filen för stor för att jag skulle kunna jobba smidigt med den på min lilla laptop och programmet kraschade ideligen. Med den tidskonsumtionen kommer jag aldrig att orka. Dessutom har jag dålig mikrofon och ingen riktig vana med den heller. Så det bidde ingen podcast. Men som ett smakprov på vad det skulle kunnat bli valde jag att ge er ett inläst inlägg (utan irriterande mycket specialeffekter) avslutat med en passande gammal dänga.

Behold: Love Sex Money - The podcast it could have been - Varannan damernas (yousendit-länk).

Favoriterna College Callgirl och Slutmachine diskuterar prostitution på Jezebel angående brittiska eskorten Belle de Jours TV-serie i England (whoa, många länkar i en mening) som blivit anklagad för att glamorisera prostitution.

Idag arbetar jag och College Callgirl knappast inom samma bransch *insert skämt om reklam & horeri här* men det visar sig att vi kommer från samma bakgrund: vi har båda varit telefonförsäljare som ungdomar. Samma arbetsregler gällde tydligen för henne, och vi slutade båda för att vi inte pallade att jobba kvar. Fucks you up.

Saxat: (College Callgirl vit, Slutmachine rosa)

Imorse hade jag precis hunnit slå på datorn och logga in på Facebook när jag hörde underliga ljud inifrån badrummet. Det var liksom ett slags dovt gurglande som växte sig starkare och starkare. När jag öppnade toadörren för att se efter slog ljudet emot mig som en vägg tillsammans med en skarp lukt från toaletten, och  när jag fällde upp sitsen var det som en avlägsen röst som steg upp ur det unkna djupet.

Vi känner inte så många som bor där nere, eller hur?

Precis. Det var Syntluggen som ropade från avloppsröret.

Efter hans korta nej till nattbio och inte-låtsas-se-mig på gatan var jag redan ganska avtänd, men jag var i alla fall lite nyfiken på hur det gick med den där låten jag skrivit text till, så jag facebookmessade och hörde mig för i förra veckan.

“jag har en ide. fast nu ar jag i sverige. hors nasta vecka.” gurglade det från toaletten.

Jaja, du får väl hora av dig bäst du vill, tänkte jag, stängde locket och spolade.

Pitch Fork Media kallar Drunk and Hot Girls för “weirdly dystopian club track” i sin recension av Kanye Wests nya skiva Graduation. Men att Drunk and Hot Girls är konstig och dystopisk är liksom inte grejen. Grejen är… att det är en lajvlåt. Inte live - lajv. Levande rollspel. Drunk and Hot Girls är, musikaliskt och lyriskt, en låt som skulle försätta vilket murket värdshusbord som helst i rungande allsång, fötter skulle trampa takt och mjödstop skulle slås i borden och den fula nittonåringen från Halland med den illa sydda bomullstunikan skulle trevande lägga armen om den tio år äldre galet heta stockholmskan med historiskt korrekt hor-outfit som självsäkert skulle lägga armen om den omsvärmade trubaduren som skulle stå med ena foten på bordet och med ett förstulet leende mot skökan mässa “we go through too much bullshit just to mess with these drunk and hot girls…”

Kanye goes midvintergille och player-trubadur, och jag älskar det.

Kanye West - Drunk and Hot Girls [mp3]

PS. Ny brödtextlayout, bu eller bä?

finns i min mapp i inboxen dit alla mail från Fargo filtreras automatiskt, det första daterat den åttonde januari förra året. Jag har skickat minst lika många tillbaka. Det gör över sextusen mail under loppet av knappt två år - och även om den absoluta majoriteten inte är mer än en rad långa (och många bara ett ord: “word”, “haha”, “goodnight”) kvarstår faktumet att through good times and bad har vi utväxlat mer än åtta mail om dan med varandra varje dag i typ sjuhundra dagar.

Hur många sms som skickats har jag ingen aning om. Jag har messat honom mitt i natten och gråtskrivit ut min ensamhet, jag har messat honom morgonen efter katastrofala one-nights och frågat varför i helvete jag gör så mot mig själv, jag har messat om fotbollsmatcher under själva matchen så intensivt att jag missat när det blivit mål.

Han är i allra högsta grad en väldigt nära och väldigt närvarande vän i mitt liv, fast han bor på andra sidan havet.

När vi träffades hade han en flickvän, men jag kysste honom en kall februarinatt i den smalaste säng jag någonsin delat (och strök över hans kuk genom hans glansiga sovshorts när han sov - minns fortfarande hur den kändes, fast jag aldrig fått ta på den). Sen lämnade han landet. En vecka senare kom han tillbaka. Sista natten, när han följde mig ner för trapporna på sitt hotell för att bli ståendes i lobbyn med mina händer i sina, förklarade han att han inte kunde, att förhållandet var trasigt men att han inte var en sån kille. “Don’t do this to me,” sa jag och kysste honom. Sen lämnade han landet & världsdelen och mig med fjärilar i magen och hjärtat i dubbelslag. Schatje, som jag dejtade (non-exclusively) när det här hände, grät inför sina vänner och log inför mig.

Månader gick och månader kom. Email utbyttes. Han längtade bort från sitt destruktiva förhållande och jag klagade på för mycket jobb och struliga brudar. Jag skickade bilder på mig själv och han öste aldrig sinande bekräftelse över mig. Jag gav honom den finaste julklapp jag kanske gett till någon människa: jag spelade in (med min systers fantastiska hjälp) en liten film i stop motion som skildrade mitt liv under året som gått och tackade honom för att han alltid funnits där på andra sidan. Han, som vanligtvis är knapp med känslomässiga utgjutelser, skrev ett handskrivet brev tillbaka som är det närmaste ett traditionellt kärleksbrev jag någonsin fått, även om det inte innehöll några kärleksbetygelser i traditionell bemärkelse.

Månader kom och månader gick. Paris kom och gick (inte obemärkt). Fargo hälsade på och var vackraste semesterromansen under veckan han stannade, och är den enda människan jag varit lycklig med i den här sängen*. Han åkte igen. Han lämnade sötsexiga lappar gömda i min bokhylla som han skrivit när han full och jag fick tårar i ögonen när jag upptäckte dem.

Månader kom och månader gick. Email utbyttes.

Så gjorde hans flickvän slut.

(Oh, där kom det, dagens första från honom - som vanligt fick det mig att le.)

Man kanske kan tro att vi skulle agera på det. Vi pratade på Skype i fyrtiofem minuter när det hänt, det gjorde vi, men absolut inte om något något “oss”. Seriöst: Europa är ett överkomligt avstånd, Atlanten är det inte för att inleda ett förhållande. Dessutom behöver han vara singel efter över ett halvt decennium i förhållande och jag kan se en miljon saker som skulle krångla i ett förhållande mellan oss. Och jag är inte… förälskad. Ändå älskar, respekterar och uppvaktar jag honom med en ihärdighet och konsekvens som saknar motstycke i mitt liv så här långt. Som trots det någonstans lyckas vara kravlöst (hard not to be on that distance).

Vi pratar inte om det här, men jag hyser inga tvivel om att han känner något liknande. Inte för att det är ungefär vad han skrev i det fantastiskt fina brevet, utan för att jag bara vet, med en självklarhet allt annat saknar.

(Det hindrar inte att det vore lite pinis om han läste det här med sitt magiska översättarprogram - det är trots allt stora ord som inte ges plats i våra enradiga email.)

* Övernattande platoniska vänner undantaget.

Jag har återupptäckt hög hästsvans med diadem för de där dagarna när man inte orkar/hinner fixa håret. The hairdo for bad hair days, straight outta skolgården! (Ja, jag dreglar alltid när jag borstar tänderna. Har aldrig förstått människorna som kan hålla löddret under kontroll.)

PS. Alla gör narr av modebloggar. Borde jag också göra det nu när jag lägger upp något som är farligt nära en “dagens outfit”? Äsch, det är så tråkigt att skämta om ängsligt svenskt medelklassbeteende. Alla verkar göra det i Sverige, tyckte jag på min semester, och allas största skräck är att vara “svenniga”. Man läser Nöjesguiden och ba “fatta hur mycket kollektivt självhat Sverige måste krokna under för att det ska vara coolt att skriva en sån här krönika”. Jag lovar, det är roligare att skämta om dem man inte hatar. Judar och negrer t ex.

Imorse ramlade det ut en halvdöd spindel ur det paret nytvättade rena trosor jag satte på mig.

Den ligger kvar där den ramlade ut fast nu rör den sig inte längre.

Har inte haft tid för mycket den senaste veckan men kollade äntligen på Britneys “skandaluppträdande” på VMA som vi läst spaltmeter om. Jag sällar mig inte helt överraskande till kören som säger you go girl och efter en mental breakdown är det kanske inte så jävla lätt att läppsynka och shejka booty, men du står iaf på scen - props.

Vill egentligen bara lägga in en fotnot ang Britneys i sammanhanget omskrivna kroppsform: “fugly and fat”!? Babe’s delish! What a dish! Gimme gimme more.

Jag vill gå hem.
Jag vill sova.
Jag vill ha helg.

(Men det här är så roligt att det gör alltihopa värt det)

Okej alla måste tänka efter nu. Vi kan inte låta briljanta Paris stundande kometkarriär gå om intet för att hon inte har rika föräldrar som kan betala hotell i York nu när hon blivit personligt inbjuden av grymmaste forskaren. Eller hur? Någon måste känna någon som kan låna ut en soffa eller en madrass i eller i närheten av York, UK, 9-10 oktober.

Om du lånar ut din soffa till Paris - som är både snygg och smart och snäll - gör du mig en personlig tjänst och jag kommer vara mycket tacksam. Maila på hejlove [at] gmail.com.

Mail till Kexet under helgen:

I was just out with a few colleagues for a coffee, and who do I see if not Syntluggen? He’s standing like 30 m away locking his bike, I wave like crazy. No reaction. He’s overlooking the area behind his sunglasses, seems to be waiting for someone. I wave again. No reaction. He calls someone, then a guy shows up, they wait for someone else together. he scans the area again. I smile big and wave-wave-wave - but he stares right through me.

I mean, of course, behind a pair of sunglasses you can’t tell if someone’s actually looking at you, and I do have my hair up today so maybe I don’t look that much like me from a distance - but still.

Bastard.

Spolad, för att fortsätta avloppsmetaforen (…tills han ringer - ni vet hur det är). Varför var han tvungen att krypa in under skinnet på mig om han nu skulle dissa? Jag var ju stenhård när vi möttes, det var alla hans gullpussar i nacken som ställde till det så här.