LSM

Efter en late night chat med paparkaka-Gustav* (som flyttstädade ur sin lägenhet samtidigt) skickar han tre urgamla nummer av rollspelsblaskan Sinkadus hem till mig. Förutom att jag naturligtvis är djupt rörd över att vara the go-to guy när man vill bli av med nördskräp från tidiga nittiotalet, är jag ockå fascinerad av innehållet. Visste ni t ex att rollspelsnördar vid den här tiden använde uttryck som “Se hit, Tolkienälskare!”, “Hör upp!” eller “splirrans nytt, rykande färskt”? 1992 är sexton långa år sedan.

Rubrikerna når också svindlande höjder de gånger de inte består av mer än ett enda substantiv (”Gifter”, “Symboler”, “Mutationer”). Från och med idag och en vecka framåt lovar jag att bara återanvända rubriker ur Sinkadus 27 (oktober 1990), 34 (januari 1992) och 35 (april 1992).

Efter att ha återupplevt gamla minnen som Kult-debatten, Monster-boxen och regelrätt regelbögeri befinner jag mig i någon form av mental nörd-frenzy och får för mig att googla “rollspel” för att se var jag hamnar. På rollspel.nu, visar det sig, där någon som befinner sig i en mental språk-frenzy från Sinkadus 1992 har startat en forumtråd med namnet “Coolaste puffran?“. Jag är inte den som spottar i glaset vad gäller coola puffror** och känner mig nödgad att läsa hela tråden ut (och nu får jag kämpa för att hindra mig själv från att inte be om ursäkt för det kanske nördigaste inlägget någonsin).

Någonstans i mitten finns en sjukt pimpad Makarov russian stylee. Vanligtvis är Makarov typ världens töntigaste pistol. Makarov har 17+ Dödligt (i Kult alltså, som är ett rollspel, och det enda vi dömer vapen efter, naturligtvis). Makarov är pistolen som min mångåriga kultrollperson Jelena Leupen troget använde.

Jelena var något så ovanligt som en kultrollperson som egentligen inte kunde skjuta med pistol från början. Hon var en tysk fotograf och jag tyckte, när jag som oerhört insktsfull 11- eller 12-åring skapade henne, att det inte riktigt fanns någon realistisk förklaring till varför hon skulle kunna skjuta, trots att jag visste att det fanns speltekniska fördelar med det. SL övertalade mig att ändå sätta några poäng på Pistol & revolver; jag hade kanske 5 (av 20). Det var medan Jelena Leupen var en lyckligt gift tvåbarnsmor som arbetade för en tidning.

År och äventyr senare när hon hade börjat som brottsplatsfotograf på polisen, börjat hänga med de andra rollpersonerna storstadssamurajen Steven Reeve och muskelberget Tchao-Li Yano, blivit vittne till de ohyggligaste ockulta grymheter som 16-åriga SL kunde komma på samt bråkat med allt från mc-gänget Hellers till maffiabossen Al Capuccino, blivit övergiven av maken (Tom Wright, vilken jävla mes du var!), förlorat vårdnaden om de två små barnen (Tom Wright, fan ta dig för den rättegången!), låg på stora minus i mental balans och börjat missbruka läkemedel – och förstås inkasserat motsvarande antal XP för allt det här – kunde Jelena Leupen skjuta med pistol. Ganska duktigt, faktiskt. (Hon var även typ den starkaste och snabbaste fyrtioåriga kvinnliga fotograf den amerikanska poliskåren skådat.) Och hennes pistol de préférance var Makarov. Liten, dålig, ful, rysk; den tilltalade mig på något vis. De andra hade Desert Eagles, Berettor och Magnums, men skrattar bäst som skrattar sist – för den pimpade Makaroven från rollspel.nu:s forumtråd would outdo them all in coolness.

* När jag och Otto pratar om kommentatorer eller bloggare brukar det alltid bli så, vi identifierar dem med domännamn eller mailadress + förnamn: paparkaka-Gustav, bang96-Jenny, dendärjenny-Jenny, sedir.se…
** Jag minns som vore det igår när min första pojkvän “skulle lära mig om vapen” och vi satt på vårt konfirmationsläger med kultboken i knät och tittade på bilder av skjutdon från Llama till Hekler & Koch.

Bluuuuhhhhhh jag vill bara hem och krypa in under täcket och äta något med massor av smält ost och kolla på In treatment.

Men den ligger inte i Uppsala, trots Mitt eget jävla Narnias gamla emininta diagram på ämnet:

Uppdatering fredag 10:13: Gud, så mår man ju som man förtjänar. Inte bara en utan två gratis spritfester igår. Jag är fortfarande full – åh, en klassiker. Det här kommer bli en lång, lång dag.

Som stjärnkreatör i Amsterdam levandes det omtalade vinnarlivet finns det få saker man är så beroende av som sin cykel.

Cykel kan man införskaffa på flera olika sätt, varav följande fyra dominerar utan inbördes ordning:

1. köpa ny cykel
2. köpa begagnad cykel
3. köpa stulen cykel (s.k. “junkie bike”)
4. stjäla cykel

(Omtvistad bubblare är även “hitta cykel”, vilket eventuellt kan inordnas i nummer fyra då många anser att det borde tolkas som “stjäla olåst cykel”.) Osnutna utlänningar i likhet med undertecknad föredrar ofta alternativ tre i början, för enkelheten, billigheten och den kulturella upplevelsen. Att köpa en junkie bike i Amsterdam går till på följande sätt:

1. Man tar sig till “the bike bridge” (centralt läge).
2. Man lutar sig mot ett broräcke eller annat härför avsett räcke och ser avslappnad men ändå alert ut.
3. Man håller utkik efter en knarkare på cykel.
4. När en knarkare på cykel kommer förbi avgör man med ett blixtsnabbt konnässör-ögonkast om han verkligen vill sälja cykeln, men det vill han förmodligen, eftersom den här sortens knarkare (”junkies”) oftast går till fots i privata ärenden.
5. När en knarkare (”junkie”) på cykel som ser ut att vilja sälja sin cykel närmar sig ser man honom i ögonen. Det här är the crucial part och allt som egentligen krävs. Knarkaren (”the junkie”) kommer då att fråga “Bike? Bike?”, man nickar, han nickar åt en att gå runt hörnet av säkerhetsskäl, och man går runt hörnet.
6. Man förhandlar om cykeln pris (10-20 europas, beroende på kvalitet) och ber att få provcykla.
7. Man tar beslut.
8. Man antingen köper cykeln med jämna pengar, eller tackar för sig och upprepar proceduren från start.

Men jag är fan sjukt done med junkie bikes: jag är nämligen inne på min sjunde cykel på tre år. Min första havererade efter ett halvår. Den andra havererade efter tre månader. Den tredje (som jag skadade i en olycka och reparerade för dyra pengar eftersom det var en fantastisk cykel) blev stulen efter ett halvår. Den fjärde var ocyklingsbar från start – jag glömde provcykla – och den rippade jag på alla avskruvbara delar innan jag övergav den som en bortbyting på en främlings trappa. Den femte började låta konstigt (första tecknet på förestående haveri) efter ett halvår så jag gav bot den. Den sjätte blev stulen. Då ville jag ta tillbaka den femte, men personen som fått den hade låst fast den och tappat nyckeln. Då köpte jag min första lagliga cykel, i andra hand. Det var i december.

Nu har den börjat låta konstigt – alltså, riktigt konstigt – som en rullande skrotorkester från en Astrid Lindgren-bandbok.

Jag överväger allvarligt att köpa en nytillverkad cykel i cykelaffär.

(Dock lär väl den bli stulen efter ett halvår i vilket fall, och så får jag ändå försöka köpa tillbaka den för en tjuga på the bike bridge.)

Förutom det oranga håret, fräknarna och moderjordfärgerna på kläderna förstås, men annars kan jag bara instämma: jag är bara boknörd till ungefär 53%. (Tacka Gustavs Print Screen-dagbok för länken, som han dock inte lade in).

Jag vet ju varför jag taggade ner på sexet ett tag. Jag vet ju att jag blir helt mindfucked. Efter förra veckans oväntade sexuella encounter övervägde jag på mer eller mindre allvar a) celibat på riktigt, b) playa skiten ur Amsterdams elitsnyggdom och byta partner så ofta att jag aldrig hinner tänka efter, c) hitta någon som tycker om mig att skoningslöst utnyttja för regelbunden bekräftelse, sexuell kontakt och fysisk närhet.

Det ska jag naturligtvis inte, varken a, b eller c. Det har snart gått två veckor och mitt akuta mindfuck har gått ner till normalnipprig. Men jaktkänslan finns kvar – och ibland undrar jag om det inte varit bättre att inte ha väckt den björn som sover.

Msn för någon vecka sedan:

20:19:17 LSM: and it’s like a drug too, for me.. once i get in the game and remember the thrill of hitting on people and bringing them home it’s hard to stop. it’s just a bit too exciting, and then i’m not even talking about the sex (which is more like a fun bonus)
20:19:36 Kexet: yeah i know what you mean, you’re a hunter
20:19:39 Kexet: :D

Och snart är det fredag igen.

VI HAR MYROR I SOFFAN!!!!!!!!!!

Eller åtminstone säger de att mina bloggkommentatorer har förändrats, de av mina vänner i Sverige som är lika engagerade i bloggen som jag är (och det vill inte säga lite).

Jag tror att det är när jag ligger i en utdragbar sov-låda nedanför Najs Freds lillasysters säng i hans föräldrars lägenhet där vi övernattar efter disputationsfesten som han menande säger “Alltså, dina kommentarer… är det bara jag eller…?” Och morgonen efter när vi äter frukost mittemot varandra med varsin dator (i köket där hans föräldrar fortfarande har en kylskåpsmagnet med ett foto av oss båda som drömparet) ligger det mycket riktigt nya bootycalls nedanför senaste inlägget.

Jag tror det är när jag och Paris kisar mot varandra i det skarpa solskenet på en filt utanför hennes hus som hon ivrigt säger “Jamen ja!” när jag spekulerar i en andra generationens Love Sex Money-läsare.

Vi har nämligen ökat en del i vår. Fler läsare, fler länkar, fler kommentarer. Jag tror att ni hittade hit via Beta, Modefeber eller Resumé och att ni har lite andra integritetsgränser än den första generationen, som (med några undantag) inte skulle våga skriva “kom och ligg med mig”-kommentarer. Eller är det mitt tilltal som har förändrats? Öppnade jag upp för någon form av närhet i och med den där tävlingen där spekulationerna om mitt sexliv nådde nya höjder?

Jag sitter och dricker kaffe-innan-öl med Rory, som “till sist” har börjat läsa bloggen. Jag vill förstås veta vad hon tycker; känns det som jag?
– Ja, men det är ju bara vissa sidor… Det känns liksom… Alltså det är ju väldigt välskrivet och roligt, men för mig som känner dig är det ju också väldigt platt.
(Och sen häpnar hon över mitt ordförråd och min liggoutfitsstatistik.)

Jag sitter och äter hastmiddag innan flyget från Göteborg med bloggläsare Gustav och Isabel (även känd som sjukt snygga tjejen; gud vilka lama smeknamn det blir när jag inte tar aktiva beslut på dem) och funderar över hur IRL-jaget skiljer sig från LSM-jaget. Det handlar också om gränser, men av en annan sort. I verkligheten finns det innan jag lärt känna någon något som hindrar mig från att be Gustav flasha sin tatuering (fastän den skymtar genom hans nakenskjorta), från att säga att Isabel är like det sjukt snyggaste nu när jag är nykter nog att faktiskt se vilken hårfärg hon har, eller att, när Gustav pratar om hur han peppar som fan för att fyllemessa men sedan aldrig gör det, skratta och säga att jamen precis så är jag med att fyllerunka. I den icke-digitala världen behöver jag lite tid med någon innan de där kommentarerna hoppar ut – men på bloggen, där ingen tilltalas direkt, sker allt omedelbart.

Och så får jag det där reklam-mailet. Min första reaktion var “oj, vad syndigt och smutsigt det här känns”, som att det är inte okej, att ha en blogg med annonser. Sedan blev jag obstinat. Varför inte? Tar jag inte mig själv på såpass stort allvar att jag tycker att jag är värd annonspengar? Annonser i gamla media inkräktar inte på deras självständighet (om vi lämnar de makroekonomiska perspektiven utanför). Det rör sig som sagt inte om några stora summor, men kanske en välbokad sverigeresa om året – men en sverigeresa om året för bloggens räkning vore väl ganska spännande?

Vi får se.

Men det känns som att den här bloggen håller på att step it up a notch.

10:44
Förresten är jag ensam på jobbet idag. Hittills, åtminstone. Det enda vettiga jag har gjort är att titta på en film med kartong-sprattelgubbar och gett mitt kreativa godkännande.

10:48
Inatt drömde jag att Bill Clinton drack öl i vårt vardagsrum. Han var rolig men det var lite nervöst på nåt vis.

11:37
Nu har jag även godkänt Ottos beslut i min frånvaro förra veckan om blåa hamsterhjul, svarat i telefonen två gånger och misslyckats med att få Ottos högtalare att fungera. I övrigt: Phillip Toledano är inget mindre än ett geni. Mannen som gav oss Video gamers och Phone sex (för att bara nämna två) har en ny fotoserie: Bankrupt. *typ dör* En annan fin fotografiserie är Maja Flinks Cosmetic Surgery om kvinnor som skönhetsoperererat sig och män som jobbar som plastikkirurger.

12:01
Amenguuudehärå!!!!1!!! Mitt nya drömhus ligger i ett hemsökt taiwanesiskt bostadsprojekt för framtiden från det förflutna.

13:23
Nu är chefen här också! Two is a crowd, som man inte brukar säga.

14:36
Den här bloggen fick just sitt livs första sponsringserbjudande. Hoppsansa. Det är Lustfynd som vill ha en banner här. Vad tycker vi om reklam på bloggar i allmänhet och om reklam på den här bloggen i synnerhet? Jag vill ju värna om mina key consumers och brand advocates.

17:37
Jag hatar att dizajna på arbetstid.

18:24
Otto är i Wien och Flatmate i Kamerun. Jag dröjer kvar på jobbet eftersom det ensamma huset känns oändligt tråkigt (för att inte tala om den långa ensamma cykelturen dit).

19:26
Asså, ni brudar som brukar hänvisa till hormoner och dylikt, är det typ ett tecken på nånting att jag har haft humörssvängningar hela dagen och just kom hem med en matkasse bestående av Ben&Jerrys, fejkkött, chips, choklad, godis och flottig indonesisk frys-snabbmat? Jag är i mitten av min p-piller-karta.

23:01
OMG, it’s The Cock. Lägg på minnet och bland bokmärkena.

01:11
OMG, printscreendagboken.

Nu är jag hemma i Hollandet igen, och jag har tusen blogginlägg i huvudet jag skulle vilja skriva. Men det ligger ett i vägen som måste ut först. Ända sedan jag läste det här har jag försökt komma på nåt “skämt” om css och bröstvårtor. Det är skitsvårt! Amen vadå, typ:

”Jag väntade på nipples hela helgen men det var fet {display:none;} på det”.

Uh-uh. Det går inte. Man kanske inte kan skämta om nips i css.

Men det hindrar ju inte att man bloggar om det ändå.

muttrade min morfar med skrattet i halsen när vi kramades till hälsning. Det är inte åldern; sådär är han bara.

- Hej sketmorfar, sa jag.

- Hej sketonge, sa han.

Så flinade vi båda två.

Det är tur att jag har bloggpaus den här helgen så att jag inte skriver om min morfars hälsningsfraser, rapsfältens snorgula evighet, bergen som rullar som blågrå dyning och kvällssolen som glittrar i den av ebbet demaskerade lerbotten vid havskanten, som jag går barfota genom mellan sandmaskars sandbajs och trasiga snäckor.

Det är tur att jag har bloggpaus så att jag inte berättar hur det känns att tänka att livet, det är förjävla fint ändå och få en tår i ögat av nationalromantik när man står med en smältande åttiotåtta i handen (glassen alltså, ingen hångelsugen tjugoåring) och solsken i blick på en tågperrong i Karlstad (alla vägar leder till Rom men en herrans massa omvägar leder till Hemorten).

Det är tur att jag har bloggpaus så att bloggen slipper uppfyllas av hjärteknipande dravel om Boschlän, Daschlann, mamma, mormor, kaffe, solsken, strandpromenaden, Pingstkyrkans loppis, fika, det gör väl inget att jag sitter här och läser istället för att umgås?, fika, Stig som just har kastrerats, Gamla Tantens Hus, Hål-i-Taket-Lagårn, mördartaxen Oskar, fika, ska ni inte ta med lite rabarber?, fika, ska du låna symaskinen en stund?, fika, fan inget mera fika nu, fika, gud vad jag är mätt, herrejävlar, fika, vi struntar i middag va?, solsken, mamma, kärlek.

Hahaha GUD, jag lämnar bloggen en dag med en glitterifierad bild på ett par skor och ni går BANANAS, gotta love it!

Nej, jag var inte på Stocken utan på Kalmar nation hela kvällen med anledning av en tidigare nämnd disputationsfest. Nej, jag kommer inte vara i Uppsala ikväll utan fortsätter vidare mot den anonyma Hemorten. Ja, jag vill ligga med alla bloggläsare.

Hörs på söndag eller så!

<3 LÖVE <3

… så är det jag som är i dem.

På allmän begäran kommer här ytterligare några diagram.

Ja, så ser det ut. Tyvärr Stalkern, det blev inga flaggor, det fanns inte att välja på. Annars är det väl inga konstigheter här, lite extra kreddigt med Skottland kanske, amerikaner är det som det är med, och jag är inte förvånad över att svenskarna dominerar med tanke på att de enda två som förärats med mer än två ligg per person är svenskar. Ja, det skulle väl vara hemligheten som verkar konstig. Det hemliga landet skulle se fin ut att sätta nål i på en världskarta, men det som är hemligt på riktigt är hemligt på riktigt, for whatever reasons. My lips are sealed (men det var inte mina fittläppar uppenbarligen *ronny & ragge-humor*)

Snäppet mer vanligt med hemmamatcher än bortamatcher, inte särskilt vanligt med andra slags matcher. Faktiskt ingen helt oortodox location under det gångna året. Det får det bli bättring på.

Nu kommer väl sexualupplysarna storkna, men i min personliga moral anser jag att man liksom inte riktigt behöver skydd hela tiden. Vid det allra mesta sexet med en tjej, t ex (yeah yeah, skjut mig då). Eller vid utförande av oralsex på någon som inte har extraknäckt som crackhora de senaste tio åren (skjut mig igen) alternativt om man själv jobbar med att sälja sex (jfr hörselskydd och bullerskador; om man bara går igenom maskinhallen då och då är det okej, men om man jobbar i den får man allt skydda sig). Eller vid mottagande av oralsex (här är det väl ingen som misstycker? Hur farligt är vitlöksandedräkt & munherpes?). Med “både och” menar jag t ex någon jag hade sex med på kvällen med kondom och på morgonen efter utan (sådana tillfällen har räknats som “ett ligg” i all statistik. Hur ska man annars minnas?)

I övrigt ser det väl ganska bra ut, speciellt antalet sexuellt överförda infektioner.

Vi talar här antalet ligg med person född respektive år, inte antalet personer födda respektive år. Femton år mellan äldst (Synten) och yngst (”21-åringen”).

Och snittar är medelligget inne på sitt trettionde, vilket inte är överraskande. Jag snittar under det gångna året på 23, eftersom jag fyller 24 nästan exakt ett halvår från nu.

På begäran har jag indexerat snyggheten med respektive utan kläder för de lagda, och döm om min förvåning när jag hade fler med höga poäng utan kläder än höga poäng med (hallå alla åttorna?!). What’s that all about? Brukar inte såna här vahettere coola mediatyper som jag oftast ligger med ha webbdesignermage och hängpung?

Det här är ju också ganska intressant. Väldigt många som “bara” är medel-plus-coola. Det kanske är därför de är snyggast utan kläder? Det måste finnas ett samband här.

Och det absoluta medelligget är alltså nästan precis lika cool som hon/han är snygg med kläder, och blir sedan snäppet snyggare utan. Vafan, alltså. Det är ju motsatsen till det förhållande jag helst ser hos ett ligg. Först ska de vara coola, sedan snygga med kläderna på (ansikte+kläder) och sist på prioriteringsskalan kommer snygg utan (ansikte+kropp).

ÅRRGGHHH, EVERYTHING IS POINTLESS. Jag slår vad om att alla människor som är typ stjärnkreatörer och författare i vardande har sjukt intressanta saker för sig just nu, eller mentala kriser. Jag slår vad om att typ den unge Dostojevskij typ INTE satt och refreshade facebook sjuhundra gånger på samma kväll, refreshade gmailen ytterligare sjuhundra, var besatt av sina bloggkommentarer och hade som största nöje i livet en vanlig sketen tisdagskväll att ställa upp ytterligare diagram över människor han legat med.

(Okej, det sistnämnda hade han kanske kunnat göra. Alla ryssar var väl womanizers på den tiden. Men ändå.)

I en extremt pseudovetenskaplig uppskattning – och en prestation som heter duga – med enbart mina luddiga minnen och en och annan nerdykning i bloggen till källmaterial, presenterar jag idag den ofullständiga genomgången av det gångna årets liggande.

Behold.

Innan vi börjar borde vi kanske svara på den mycket rimliga frågan “Hur mycket ligger LSM egentligen?” Annars kan ni ju inte göra er en bedömning av källmaterialet. Genomsnittligen en och en halv gång per månad, lyder det ärliga svaret.

Efter en kommentar av Hannah börjades det fundera kring ligg-outfits. Jag har gått igenom gång för gång och skrivit ner vad jag minns att jag haft på mig. Det finns vissa brister eftersom jag ibland inte kommit ihåg hela outfitten, men säkert är att klänning dominerar stort. Detta skulle kunna tolkas som att jag ligger mest till helgen eller till sommaren, eftersom det är då jag tenderar att bära klänning – vilket jag naturligtvis tvungen går till botten med i senare diagram, men first things first: mera outfits.

Det är inte så att jag haft på mig skor färre gånger än jag haft klänning – det är bara en svårare detalj att komma ihåg. (Uppdatering: det här med outfits är lite tvetydigt, men det handlar alltså om vad jag så att säga hade på mig innan jag tog av mig, inte nödvändigtvis vad jag hade eller inte hade på mig under den sexuella kontakten.)

Oj oj oj, vad mycket vi kan utläsa av det här. Eller? Vad betyder det att ha liggtrosor? Well, med största sannolikhet att ligget var planerat eller i alla fall något jag hoppats på. Å andra sidan är detta återigen vad jag minns, och eftersom liggtrosorna inte är norm i min uniform minns jag naturligtvis dessa utstickare bättre.

Om det skulle vara en sak jag faktiskt nästan känner mig lite stolt över – fråga mig inte varför – vad gäller mina liggsiffror, så är det att det nästan liggs lika mycket i veckorna som på helgerna. Det är imponerande på något vis. Jag är imponerande på något vis, som ligger till vardags, är jag inte? ;) Någon kanske tolkar detta som att nästan hälften av mina ligg är söta weekday-dejter utan överdrivet intag av alkohol, men så är dock inte fallet.

Jag upprepar: så är inte fallet…

Med tanke på utbudet av killar som gillar tjejer jämfört med tjejer som gillar tjejer är det här inte en helt deprimerande siffra. Lite mer deprimerande blir den om jag hade räknat på antal ligg istället för antal personer (för tro det eller ej, jag har nästan – nästan – dubbelt så många ligg som personer det gångna året och det är jag också lite stolt över. Inte bara onenighters!) men just därför gör jag inte det. Observera avsaknaden av människor med lite mer spexiga kön eller mellanting. Shemales, FTMs, lesbiska kvinnor i mäns kroppar, var finns ni – ska vi inte sexa lite?

Det här förvånade mig faktiskt, jag menar, det är ju ganska bra jobbat ändå, speciellt med tanke på Diagram 3: Alkoholintag. Jag vill dessutom förtydliga att jag här pratar om det sex jag minns som bra å ena sidan, och allt det andra å andra sidan, vilket gör siffrorna ännu mer positiva.

Jag hade någon form av teori att det bra sexet borde vara på veckodagarna, eftersom jag tenderar att ligga med återfall på veckodagarna och med nya personer på helgerna, och återfallen logiskt sett borde innebära bättre sex, men se tji fick jag.

Det här är naturligtvis också helt ovetenskapligt och vi ska inte ropa något köns-hej innan vi kommer över bäcken. Bara det faktum att det är så mycket lättare att få till det med en man (förlåt Paris för att jag slänger mig med begrepp som man och kvinna utan att problematisera!) gör ju t ex att sex med män borde vara mer av en överslagshandling och därför kanske resultera i sämre sex, osv osv.

Diagram 4 fick mig att inse att jag kanske också borde räkna antal personer med vilka sexuella kontakter återkommit vs. personer med vilka det var en engångsföreteelse. Well, voi-fucking-là.

Flatmate flyttar ut ur lägenheten om några veckor, Ztrindberg flyttar in.

Säg hej.

Ztrindberg kallar vi så eftersom hans ungersk-australiensiska namn börjar på Z, och den första gången jag såg honom hade hans hår blåst upp i cykelvinden så att han såg ut just like the big S – I’m talking scarily accurate.

(Att min första dildo också hette Strindberg men av helt andra orsaker är inget vi behöver relatera till i sammanhanget. Zätat har flickvän.)

Gustav säger (med flera) att jag Måste skriva mer om helgens ligg, och det gör jag. Jag hoppas att mannen ifråga inte läser bloggar och specifikt inte min blogg, men om du gör det så, ehh… hej tjena hej jag är ett svin som lämnar ut folk förlåt, ingen vet att det är du!

1. Vem? En gammal bekant som bodde härnere för några år sedan. Finns faktiskt omnämnd i bloggen en gång förut, som Kokain-X vilket är ett elakt och missvisande smeknamn! Han är bara your average advertising bad boi. I november 2006 skrev jag apropå “min nya policy” att “tänka efter före” (samlag, alltså ;D) att
   

   Man vill ju inte sluta som Kokain-X som vaknade upp med spritt språngande Z bredvid sig (spritt språngande galen alltså, inte naken, även om det förmodligen också var fallet). Ryktet säger att han sa “OMG, there’s a black woman in my bed” när han slog upp ögonen, vilket adderar ytterligare en dimension av awkwardness till situationen.

2. Vad? Massa flörtande, komplimanger och oanständiga snuddanden kombinerat med terapi-bonding och karatefylla ledde till pussar som ledde till hångel som ledde till nakenvals.
3. När? Syttene maj, vilket gör Tess till vinnare i tävlingen:
   

   Jag tror stenhårt på 17 maj!! Du träffar en brunögd sockersöt kille med hängiga byxor och rufsigt hår. Du tycker att han ser norsk ut och vill prompt att ni ska fira 17 maj! Efter mysigt hångel på dansgolvet går ni hem till honom och har avslappnat myssex. Puss på morgonen inga nummer utbyts.

   Dock är omständigheterna uppåt väggarna. Brunögd? Nope. Sockersöt? Nej. Hängiga byxor? Ånej. Rufsigt hår? Knappast. Norrman? Icke. Myssex? None o’ that. Puss på morgonen? Nizzle dizzle.

   Men vi bytte faktiskt inte nummer. Well done, Tess! Skriv ett mail med dina kontaktppgifter så organiserar vi prisutdelningen.

4. Var? Det började på en bar, ledde till kort häng på en klubb, som ledde till efterfest i min lägenhet (jag börjar få rutin på de här tvåpersonersefterfesterna nu) som ledde till efter-efterfest i mitt säng.
5. Hur? Rätt typiskt första-gången-man-har-sex-med-någon-och-det-dessutom-är-på-fyllan, you know the drill. I didn’t mind, det är så det blir i de situationerna. (Han hade en kondom i jeansfickan, det är lite gulligt på något vis – han hade verkligen tänkt att ligga han.) När vi var klara somnade han som en sten och rullade in sig i hela det 2×2 m stora täcket så jag fick hämta filten från vardagsrummet och dessutom ta på mig pyjamas för att inte frysa, men jag vaknade på morgonen och kunde ditcha filt och pj’s och krypa in under täcket och skeda. Strax efter det vaknade han, fick eld i baken och var ute på två röda.

   Whatevz.

   I always go for the leavers, det är varken slump eller nyhet. Jag är glad ändå. Killen var ett litet charmtroll med sin bad boi-attityd, sin lugg, och sina tio år mer än mig på nacken.

Lite pinsamt, Jezebel.

Kul att alla ens vänner är på nån cool fest man inte är bjuden till och att man inte ens har numret till snubben från igår när det enda man vill är en favorit i repris innan han far hem.

Jättekul kväll, verkligen.