Det tjänade inte särskilt mycket till att oroa sig för vad Piraten hade tänkt om det där mailet. Det tjänade inte så mycket till, eftersom han svarade som jag kanske borde ha väntat mig. Där vi ligger och håller om varandra i mörkret och jag frågar: hann du läsa igenom mailet? och han svarar lättsamt men ändå allvarligt: ja, men vad ska jag säga, I’m a boy, I was born a boy, I will always be a boy.
Det är då jag vet att det aldrig kommer tjäna någonting till att försöka förklara för Piraten hur kvinnorollen kan sitta för snävt eller hur hans välmenta hobbysexistskämt kan hugga till i hjärtat. Det är då jag vet – när jag särskilt bett honom att åtminstone försöka förstå innan han suckar över oförståeliga kvinnor, men får det svaret – att det här handlar det inte om att jobba ut saker utan om att tuta och köra tills vi kraschar.
Och det är väl okej.
Så blir det väl ibland.
Crash & burn baby, låt oss ligga satan och kisa mot solskenet i Vondelpark och dricka Bloody Mary på söndagsmorgnarna raka vägen till Häcklefjäll eller i alla fall tills jag ändå flyr landet. Någon annan får förstå mina tårar.
Stop listen what’s that sound – supersonic spinning round – you don’t mind the fall until your face hits the ground.