Och idag var jag på “en skivaffär” i “en stad” och min första tanke när jag snackade med expediten var “Shit, har vi legat med varandra? Eller jag menar, ska vi ligga med varandra?” Han hade Syntluggens musikaliska attraktionskraft och Kulturkillens självförtroende och var sådär löjligt svensksnygg mjuk-man-med-koll-och-kulturellt-kapital-fast-inte-för-mycket.
Saker jag saknar med Sverige nr. femtielva:
Det.
Inatt drömde jag att jag hade sex med en MILF till bloggerska som hette Cindy och bloggade på mscrawford.blogspot.com (nej, det finns ingenting där). Hon var rödhårig, ganska fit på ett tacky sätt och hade läderbrun hud i små rynkor.
Morgonen efter vårt oralsextäta rödvinsligg kom jag ihåg att jag hade pojkvän och fick använda alla mina WWTTM-strategier för att inte go ballistic.
Jag funderade extremt analytiskt och kom fram till att jag hoppade över skaklarna för att jag inte egentligen hade förstått att det sårade Piraten. Om du inte berättar för mig hur du känner kan jag inte försöka ta hänsyn till det, tänkte jag.
God fucking jul på er alla mina små kycklingar. Nu tar jag bloggpaus fram tills årsskiftet. Vi hörs 2009. Och så har jag klippt av mig håret också och är snyggast på den här sidan polcirkeln (lämnar alltså enbart utrymme för några norrländska skönheter att klå mig).
Alltså, ja, jag borde kammat bort virveln innan jag tog kortet men orka liksom. The freshness shines through. Och så måste ni såklart beundra min mammas fantastiska badrumssmak.
Igår kväll träffade jag några vänner från förr och självklart blev det prat om Boken och om Relationen.
This time: båda i en (lång) bloggpost.
För jorå, här har man ju alltså varit en god självhjälpsbokstudent, avsatt tid till analys och noggrannt gått igenom varje gråtande förhållandeövertänkarkväll efter essens och substans, skrivit ner i lilla superhemliga hemligboken under madrassen, strukit under och skrivit i versaler, till och med använt snirkliga skrivstilen ibland för extra effekt, och så har man kokat ner till slutsatser och tankar, bokat tid med Piraten, ena dagen berättat precis allt som stod i förra inlägget och andra dagen satt sig ner med hemliga-bokens soon-to-be-not-hemliga agenda i huvudet, och haft The Talk Om Vår Relation.
Det blev extremt mycket mer avspänt än jag hade räknat med.
På min lista fanns:
Vi tar ett i taget (jag försökte också få honom att ta upp om det var saker han hade tänkt på, men han funkar inte riktigt så. Saker jag tänkt på? Well, blowjobs… hi-fi…)
Jag ska tänka mer på det där sista, för det är viktigt för mig – blåsjobb och hi-fi not so much, utan det där om stötta/stöttad ;) – men några dagar senare känns det inte alls lika blodigt.
Det enda Piraten ville säga om vårt förhållande var att han, med tidigare erfarenhet i bagaget, absolut inte ville att det skulle förvandlas till en terapisession. Jag tror risken är ganska liten med tanke på hur mycket jag nojade inför The Talk, men förstår oron och håller med.
All in all, The Talk lätt värt det, och framför allt är jag nöjd med vilken respons jag fick på lösningsgrejen.
Jag tror också att det är viktigt att komma ihåg att det är bara en av oss som faktiskt tycker att vi har problem och det råkar vara den kroniskt konflikträdda och övertänkande parten.
– Baby, sade Piraten med mjukaste rösten och lade sig runt midjan på mig som en liten orm när jag fick unhappy-fejset i sista diskussionen, after all, the only thing that really matters to me is that I want to be with you and I’m always happier when you’re around.
He’s sort of got a point there.
Hönorna värper inte och mormor fnissar förfärat över att hon behövde köpa ägg i affärn.
‘Tis the season of Sverige och släkt.
Hjärtat är fullt av kärlek och magen av kakor.
Som jag skrev, nu har jag alltså läst ut Kvinnor som tänker för mycket (Women Who Think Too Much), därefter marinerat den i en knapp vecka.
Själva grundtanken i boken är att kvinnor – av psykologiska och sociala orsaker, framför allt – har lätt att “övertänka” saker. Att övertänka innebär att en negativ tanke triggar en negativ seriereaktion av associationer till negativa minnen och känslor, och så dras man väldigt snabbt nedåt i en destruktiv grubbelspiral som sällan har mycket att göra med varken verkligheten eller det man först upprördes över.
Exempel:
Du sitter på jobbet och undrar om personen du har en crush på kommer svara på det där sms:et. Du tänker att ingen svarar någonsin på dina sms. Du kommer nog aldrig mer få en partner. Är du ens värd att älska, du som bara cepar dig och blir nojig så fort någon visar intresse? Är det dina jävla föräldrars fel som aldrig sade att de älskade dig? Åh men fan vad dåligt samvete du får, dina päron som är så fina, fast lite kantiga bara. Jantelagen, typiskt. Vilken jävla skitkultur, du borde flytta utomlands. Fast å andra sidan borde du verkligen växa upp och skaffa ett jobb du gillar. Du är så misslyckad som inte följer dina drömmar. Fan vad du hatar ditt liv just nu. Och skickar crushen inget sms snart tänker du aldrig mer prata med honom/henne.
Känns bekant? Jag gör mig i alla fall skyldig till den sortens spiraler hela tiden. WWTTM konstaterar att är man fast i en övertänkandespiral är det extremt svårt att se vad som är riktiga problem och vad som är fantasi, och man kan ta beslut man kommer ångra senare (från att säga upp sig från jobbet till att radera crushens nummer).
WWTTM har en strategi i tre steg. Bryta spiralen, move to higher ground och förebygg framtida problem.
Bryta spiralen gör man t ex genom att säga stopp till sig själv, distrahera sig med positiva tankar eller röra på sig. I exemplet ovan ruskar du kanske på huvudet, säger “Nu övertänker jag. Skärp mig!” (säger stopp) och går och hämtar en kaffe (rör på dig) och småpratar lite med den trevliga receptionisten (distraherar dig med positiva tankar). Dessutom bestämmer du en tid då du ska fundera på om det fanns några problem du borde ta itu med. “Jag sätter mig ner med dagboken en stund efter middag.”
Moving to higher ground handlar om att skifta fokus. Först och främst, fråga dig själv om det finns någon enkel orsak till att du började deppa. “Är jag bakis? Har mens? Nydumpad?” Sedan handlar det förstås om perspektiv på livet (heja). Hitta din moraliska och etiska värdegrund, rekommenderar WWTTM, fundera över vad du verkligen tycker är viktigt och håll fast vid det. Gå med i föreningar, volontära, gör saker du känner Har Betydelse. Andra strategier för att mova till higher ground är att göra mer saker man gillar oftare (bästa rådet), att röra mer på sig (favoritdreadstomten Promoes gamla budord om att everything’s connected from your mental health to your physical) och att skaffa vänner som kan vara ett bra stöd utan att fuela ens övertänkande för mycket.
Tredje steget är det svåraste. Förebygg återkommande problem. Det första är att faktiskt alltid fundera igenom sitt övertänkande efteråt, nyktert gå igenom vad som har substans och vad som inte har det, vad du konkret kan göra och vad du ska släppa. Boken har sedan också massa strategier, som är stora och svåra saker i stil med “find your story” (gå i terapi eller prata med en präst eller så tills du känner att du förstår dig själv, vet varför du reagerar som du gör och kan ha en realistisk bild av din bakgrund), “re-define yourself” (ofta definierar vi oss själva alldeles för snävt; jag är reklamaren eller jag är den goda modern, och när vi failar som dessa roller tror vi att vi failar som människor), att your self-worth inte behöver vara beroende av din sociala vinna-förlora-status (du failar inte heller som människa bara för att någon vann över dig i den där diskussionen eller någon annan har lyckligare förhållande) och att sätta realistiska mål (du måste kanske inte tjäna 50 000 i månaden, väga 55 kg och vara #1 Most Lovely på Compare Friends för att vara lycklig).
Fortsättning följer.
Uppdatering 17.10: Glömde förstås. En av de viktigaste sakerna: be gentle with yourself. I vissa fall är det helt naturligt att bli upprörd, och det är inte särskilt lätt att bara ställa om sig sådär. Acceptera känslorna, men sluta grubblandet.
Era böner har blivit hörda. Det är dags för Return Of. But don’t call it a comeback – det blir någonting nytt nu, och LSM kan som första och enda medie teasa med den nya bloggheadern.
I give you Hela Hustrun, klicka för att se stort.
Håll korkgluggarna öppna för snart brinner det i knutarna.
Yours truly kvalar in som nummer åtta.
Fanå, jag visste att det där med att förhållande inte riktigt skulle funka med mitt varumärke. Rebranding på plats? Nån som vill pitcha? Anyway, grattis till mig! Åttonde plats!
Stort grattis också till två av mina egna favoriter som pwnar mig idag: på tredje plats – den numera avsomnade Goda Hustrun – och whopping number one – Mitt eget jävla Narnia.
Uppdatering. På tal om vad andra säger om en… Jag kollade igenom gamla inkommande länkar och hittade den här godbiten:
http://lovesexmoney.se/ - En översexuell och intressant människa, dock mest intressant för att hon är översexuell på något sätt. Läs hennes blogg och kommentera så ökar dina chanser att få ligga.
Man vet att man har druckit en hel del öl när det fortsätter lukta malt, humle, jäst och vatten ur porerna på handryggen trots att ett helt dygn, en dusch och otaliga handtvättar passerat mellan mig och den belgiska baren.
Igår skulle jag plocka upp Piraten på belgiska ölbaren där han satt med sina kompisar från jobbet och drack, surprise, belgisk öl. Planen var att jag skulle stanna på en öl (i min enfald tänkte jag mig en liten klassisk holländsk bäbisöl, Heineken eller Amstel i ett tjufemcentilitersglas såsom seden är här) och sedan skulle vi åka hem till Piraten och bada eller nåt.
När jag cyklade dit ändrade jag mig. Jag skulle ju liksom också kunna bli drängfull på mina flamländska grannars dödliga munkbrygder från trettonhundratalet.
Och det var nog tur att jag bytte inställning, för när jag kom dit vid tiotiden var Piraten, en fellow engelsman och en amerikan - för övrigt Den Snyggaste Mannen Jag Sett (TM) - redan engagerade i ett stegrande fylleslag. Varje ny öl de beställde var tvungen att ha högre procenthalt än den föregående, och de hade börjat på sju komma noll.
Så där sitter jag och gör mitt bästa för att komma ikapp, med ett bräddfyllt glas Brigand (bryggt till minne av ett belgiskt bondeuppror), medan Piraten tar Snyggaste Mannen på rumpan och säger att de är gay lovers och engelsmannen flörtar hejvilt med den fryntliga barkvinnan.
- Vad tycker din flickvän om att du gay-antastar mig? undrar Snyggaste.
- She loves it! morrar Piraten till svar och det är ju naturligtvis sant.
- Hon är bisexuell, fortsätter han som om det var en förklaring.
- Är det sant? Så hon skulle inte ha något emot om vi tre hade en trekant?
Logiken är fantastisk; det samkönade elementet i den trekanten skulle ju ha mycket att göra med mig liksom.
- She would love it! morrar Piraten och jag bara skrattar.
Jag lämnar turturduvorna åt att prata om trekanter och knark och slår mig i lag med engelsmannen, imponerar på honom med min insiktsfullhet i reklamvärldens framtid och klagar över vår byrås obefintliga julfest. Vi konstaterar att det är min egen personliga byråjulfest ikväll och beslutar att nästa öl måste bli favoriten Kwak, en fejkgammal öl från åttiotalet i världens bästa glas med rund botten som alltså helt logiskt behöver en träställning för att stå. Baren har en speciell träställning med plats för fyra glas som de aldrig förut fått använda och min lycka är gjord.
Nästa öl blir Kasteel, en elvaprocentig slottsöl (kasteel - castle - tjena etymologi) som har en glasminiatyr av slottet ifråga i glasets fot! Jag känner tydligt hur jag blir fullare för varje klunk när jag dricker. Ändå är jag minst full, de andra grundade ju innan jag kom och alkoholen ångar i princip ur öronen på dem.
Sedan dricker vi den starkaste ölen de har (Bush, mörk dynamitlager på tolv procent) och sedan stänger baren så vi ramlar ut, tappar Snyggaste någonstans och fortsätter till Leidseplein, där vi hoppar över stängslet på en stängd isrink (de har sådana på torgen här på vintern) och halkar omkring tillsammans tills en säkerhetsvakt slänger ut oss.
Imorse kommer ingen förutom jag ihåg något efter slottsölen.
Bakfulla? Bara jag - de andra är fortfarande fulla.
There is no beer like Belgian beer.
Har tid att döda -> tar del av det fantastiska världsomspännande datanätverket Internet. Läsvärt just nu (påfyllning kommer eventuellt):
Bloggarna har gått varma (i min blogroll i alla fall – och det vet vi ju hur nischad den är) om Libresses sexualundervisningsmaterial och RFSL Ungdoms reaktion på det.
Jag kan hålla med Åsiktstorpeds-Micke om att Libresse fortfarande har fräschare attityd än några gamla biologiböcker och att de inte haft ont uppsåt. Nej, de har naturligtvis försökt göra en satsning i enlighet med deras (vad vet jag, kanske nyligen omformade) varumärke, som (tydligen, vad vet jag) innebär att Libresse finns där med kunskap och trygghet.
Själv undrar jag mest vad Libresse använder för reklambyrå och vilket jävla loffo till creative director som släppt igenom copyn, alternativt outsourcat den till någon som var duktig på att skriva för ungdomar 1972 utan att dubbelkolla den efteråt. Nej förresten – någon som kunde “tugget” 1972 men fortfarande inte hade en aning om varken svenska skrivregler eller okej-nivån i PK-träsket.
“För många unga tjejer och killar är bara tanken om att vara homosexuell nog till att ge dom kalla rysningar och få dom till att rynka på näsan.”
Det är pinsamt. Jag trodde att marknadsföringsmaterial sköttes av yrkesmänniskor idag.
Yrkesmänniskor inom marknadsföring brukar ofta vara mycket medvetna om både tonfall och jargong och exakt vilken nivå av (o)PK-ness de vill lägga sig på och varför. Vilka Libresse än anlitar för att göra deras marknadsföringsmaterial borde skämmas över att inte ha bättre koll än så här, och Libresse borde överväga ny byrå.
Om de har gjort det här inhouse borde de ta det som ett bevis på att skomakaren ofta bör bliva vid sin läst. Libresse är grymma på bindor – låt reklamarna sköta marknadsföringen.
(Och som ett litet PS – låt sexualundervisarna sköta sexualundervisningen. Kunde det inte räckt att samarbeta med någon pålitlig organisation och sponsra ett material de tog fram?)
Det finns 66 män som har förnamnet Arn. Av dessa har 15 namnet Arn som tilltalsnamn/förstanamn.
Jag testade mitt nya rättesnöre igår när Piraten kom hem från kidz-helg och affärsresa.
Det funkade alldeles utmärkt.
Ett tag. Sen fuckade jag upp i alla fall. Jag fattar inte varför ingenting i den här relationen kan fungera riktigt friktionsfritt. Är det nånting jag gör?
Jag har hört att det är ganska gammalt och väldigt gjort.
“Gör mot andra vad du vill att de ska göra mot dig.”
Självklart är jag inte i grunden så god utan försöker applicera någon slags karmatisk approach och casha hem samma beteende tillbaka.
Hittills använder jag det för bråk och sex.
And the results?
Yet to come.
En högt uppsatt strateg kommer glad och uppspelt från pingisrummet. Hon frågar om vi spelar. Hon frågar alltså oss, byråns digitala avdelning på tre och en halv person (jag, Otto, chefen och en halv kille till).
Jag och Otto övar visserligen femton minuter om dagen under tjo och tjim, men trots dagliga framsteg säger ryktet att vi “nått en nivå när vi troligtvis skulle kunna ha en jämn match mot en random 10-åring. Om han hade en bruten arm. Och Downs syndrom. Och gråstarr på båda ögonen.” Alltså säger vi njae.
Chefen säger att han spelar Call of Duty istället och låtsasskjuter lite i luften.
– Vad är det?
– Bang, bang, dataspel.
Strategen säger att hon inte kan någonting om datorer. Sedan berättar hon om hennes femåriga dotter som har en jämnårig bästa kompis som är värsta into computers medan hennes dotter knappt vet vad det är. “He’s a boy. She’s a girl.”
Jag blir lite mållös. Utan att ens dra på genusväxeln liksom. Hur kan ett barn idag inte veta något om datorer? Det är typ som att inte veta vad TV är.
Det här med att nästa generation är digital natives kan vi ju glömma.
(Tydligen det här med att rusta våra döttrar för informationssamhället också. Framtida jämlikhet också. Oj, där lade jag visst in den där växeln ändå.)
Jag har läst ut boken nu.
Ska strukturera lite tankar, och sedan bloggar jag.
Det kommer nog handla om core values, self-definition, self-entitlement och om hur bekvämt det är att ligga och grotta sig nere i ångesthålet.
Och så lite om Rand al’Thor.
Och om hur jag ska bli en bättre människa nu, förstås.
Det händer väl inte så ofta *korrigerar första stavfelet redan här*, när man har partner. Då går man liksom hem och ligger och kanske bråkar innan dess och sen är det liksom bra så. Därför är det så bra att min sån däringa “partner”, han är borta så ofta. Formellt sett varannan helg för att träffa kidzen i UK (tjena att jag slutat säga England, Storbrittanien eller Great Britain) och sen the twice a month business trip han gör to you name it. Jag får lite utrymme för mina ensamaktiviteter igen. Blogga, runka, powerdeppa, teverseria, you know the drill.
Idag gick jag på gay-film-festival med Schattis och tydligen var det efterdrinkar på en bar som hette Ghetto.
– Kommer du ihåg att det var där vi gick ut tillsammans första gången? undrar jag.
Att hon gör.
– Happy hour, skrattar hon.
– Jag sade att jag inte hade haft sex med en kvinna på över ett år och du sade “Let’s have an orgy!”
Sedan reducerade Schatje de andra deltagarna i orgien en efter en tills det var en tvåpersoners vin-och-middag hemma hos henne och sedan gick det som det gick. Den gången, alltså. Första gången. Inte nu. Vi gick inte ens till Ghetto, vi bara pratade om det.
Efter filmen och icke-drinkarna på Ghetto var jag ute med andra. Det gamla crewet. Blev full och hade kul och kände mig som singeljag igen, tills jag gick hem innan fucking tre, hello please. Serri. What have I become?
Å andra sidan.
Ringde just Piraten som skrek till sina mates i UK att “I’m talking to my bird” (var på cykel så samtalet blev kort).
Det gjorde mig sjukt rörd.
Bird.
Nä nu ska jag fan ringa min snubbe.
Folk klär ju av sig kläderna för välgörenhet stup i kvarten. Utvik for a good cause praktiseras av allt från Ryan Air till mormoner.
Nu undrar jag, kan man inte ta det steget längre och sälja lite sex till förmån för t ex politisk reform i Afrika istället? Det borde man ju kunna få in mycket mer pengar på.
Jag skulle i alla fall hellre suga av någon sladdrig gubbkuk än posera för Bingo Rimér med en teddybjörn framför muffen.
Hypothetically speaking, that is.
På mitt visitkort: Will fuck for revolution.
Jag kunde inte gå på julpyssel hemma hos Syntluggen. Jag orkar inte. Inte bara för att jag tillät mig själv att bli cepe-stressad på jobbet i slutändan utan också för att jag bara inte fixar. Det blir så komplicerat i mitt huvud. Jag vet inte varför jag alltid säger ja när han vill träffas för att sedan cancla i sista minuten och må dåligt över det. Jag vet egentligen inte varför jag tror, eller intalar mig själv, att jag ens vill umgås med honom mer än the occasional drunken tjenaläget.
Och jag känner mig som ett svin för det.
