Alltså, det är någon slags system-skit hos de här flygbolagens bokningsprogramvara, det är jag säker på. För nu händer det igen. Jag skulle aldrig fylla i hans namn först när jag bokar biljetterna, ändå kommer han först i bekräftelsemailet. Global flygkönskonspiration! *roks*
(Eller så kör de på det där uråldriga, förtryckande alfabetet. Either or liksom.)
Håll ut, jag kommer tillbaka.
Hej alla glada, idag går jag hem från jobbet en ansenlig summa euro rikare (förmodligen den största utbetalning som någonsin gjorts till mitt namn) och koncentrerar mig över sommaren på att hitta ett nytt jobb som jag trivs med och som kan utveckla mig i den snabba och spännande digitala kommunikationsbranschen. Det kallas arbetsbefriad, tror jag.
Jag tänker mig att jag är arbetsbefriad och jobbsökande med min macbook på den soliga uteterrassen tillhörande den helt fantastiska husbåt som jag och Piraten skrev på papper för idag – ett underverk till bostad som vi chockartat nog båda tycker om.
High fucking five på mig idag.
Jag fick en gratis schampookaka på Lush när jag handlade något annat där. Jag lade den på handfatet.
Och plötsligt påminner vårt badrum mig om Jamaica vintern 2005 varje gång jag går in där. Det är lukten av det tunga, örtiga bananschampoot som vi hade med oss i Lush-plåtburk. Jag tänker på när vi tvättade håret innan nyårsfesten i Kingston, när vi vaknade i det lilla rummet i Cock’s Head i djungeln, när jag baddade reskompisens huvud efter att han slagit hål på det med en stalaktit i fladdermusgrottan…
Mycket minnen för en liten schampookaka.
Han var kanske inte coolast i kommun men han var välutbildad, doktor!, och intelligent och rolig att prata med, så min kompis slängde käft med den där främlingen på väg ut från krogen förra veckan. Han skulle vidare till en annan klubb som låg precis bredvid hennes hus, så hon föreslog att de skulle dela taxi. Det gjorde de, och hade riktigt trevligt hela vägen. Egentligen var min kompis på väg hem redan, hon var så trött ikväll och hade inte ens orkat dricka med sina vänner, men den här trevliga doktorn insisterade på att hon skulle följa med honom på en öl till, bara en enda, på den här klubben.
Så det gjorde hon.
Han gick till baren och kom tillbaka med två stora starka, den här till mig och den här till dig, och de fortsatte prata. Hon var så trött, så trött. Han lutade sig närmare, började röra vid henne. Bjöd henne på en cigarett men sade till henne att akta hakan. Hon förstod ingenting men kände sig vimmelkantig. Han var obehaglig. Hon tänkte att hon måste hem, men att det var bäst att playa det cool, så när han gick på toa följde hon magkänslan och hällde över det mesta av sin öl i hans.
De drack upp och gick ut. Han började snubbla, ville att hon skulle hjälpa honom, han kunde faktiskt knappt gå, han ramlade omkring på gatan. Hon ignorerade honom och fortsatte rakt hemåt. Kände sig konstig, yr och liksom förlamad runt munnen och hakan, det stack som när en tandläkarbedövning börjar släppa, och det var något med tandköttet.
Hon tittade sig i spegeln och såg att ögonen var uppspärrade på vid gavel och pupillerna stora.
Hon sade till sig själv att allt var lugnt, att hon var hemma och dörren låst och det bästa hon kunde göra var att gå och lägga sig. Så det gjorde hon. Hon däckade rakt av och kom inte till sans förrän klockan nio nästa kväll.
Doktorn såg hon som tur var inte röken av igen.
Att jag älskar min cykel, det vet ni ju. (Att jag kan länka när jag bloggar salongsberusad vet ni också, sen gammalt.) Älskar min cykel. Älskar att cykla hem i nattluften lite lagom berusad och titta på ljusen som speglar sig i IJ. Älskar mitt raggarrandiga tigersadelskydd också. Men glömmer man att sätta på en plastpåse när det har regnat sådär som det gör här, och har ett mjukt och hårigt tigersadelskydd, då är det fan inte roligt att sätta sig på sadeln.
Då känns det ungefär som att kissa på sig, fast kallare. Kallt som fan.
Fyllan påminner plötsligt lite mer om fruset alkisrus på kartongmadrass.
Och ljusen som spelar över IJ kan inte riktigt stjäla uppmärksamheten från att fittan känns som packad i is.
*fotar men missar målet trots tre försök*
*inte så lätt att fota sin egen röv*
Jag sätter mig tillrätta på höga hästar, citerar Paul Arden (!) i huvudet och gör mig redo att spela hardball. Saker är i görningen.
Gavelin på Twitter:
Kan inte någon klok dramatiker göra teater av LSM:s blogg?
about 12 hours ago from web
Det har suttit rekryteringsaffischer för holländska polishögskolan uppe ett tag, som lockar till att bli polis med “de/hon/han behöver dig för att…”-formuleringar. Han behöver dig för att kunna ta med sin son på Ajax-matcher, hon behöver dig för att varje fest kan gå överstyr, han behöver dig för att kunna promenera hand i hand.
På en sådan står det “Zij heeft je nodig omdat ze verliefd is op een loverboy.” Hon behöver dig för att hon är förälskad i en loverboy (direktöversatt förälskad på, för den prepositionsintresserade).
Och jag fattade inte vad det betydde överhuvudtaget förrän nu.
In the middle of class a boy stormed into a classroom at the Thorbecke school in Zwolle. One of the girls in the class, Maria Mosterd, needed to come with him right away. “Her cousin has been in a car accident!” This is how, from the age of twelve, Maria would be summoned by her pimp or his accomplices when it was time for her to go to work - as a prostitute and drugs courier. […]
They park their cars outside high schools and wait for the girls to pass by on their bicycles. In the Netherlands these young men are known as ‘loverboys’. They target the more vulnerable girls, win them over until they fall in love with them, and then make them sleep with other men for money.
Och Piraten var så full, så full när vårt lilla gäng nästan av en slump gick till det där stället där han var med sin rockenrollsuparkompis vid stängningstid, de stod utanför och höll sig uppe på varandra, hon på smala smala ben och vingliga klackar och han som en hösäck i hennes armar. Min första tanke var wtf are they making out? men det visste jag ju egentligen att de aldrig skulle göra och när jag kom närmare såg jag att de bara var fulla och kärleksfulla och kämpade med att inte ramla omkull. Ändå rann mitt glada humör av mig.
Hela kvällen hade vi skämtat om hur han var på dejt med den här tejen och hur de inte velat ha med mig på sin middag och hur han inte svarade i telefonen.
Och jag vet ju. Jag vet ju att det där inte betyder ett enda dugg och jag tycker det är så skönt att vi kan säga till varandra att du, med den här kompisen vill jag vara ensam nu (FIRO-cirkeln liksom) och jag vet ju att Piraten bara låter bli att svara när han är full som en alika eller när hans telefon ligger i någon kompis handväska. Jag var aldrig orolig.
Men han är så full och den där halvsekunden av wtf har fått mig ur balans och jag frågar om han ska med hem och när han säger ja men inte gör någon ansats sätter jag mig ner på andra sidan gatan och väntar.
Och där drabbas jag av någon slags paranoia. Jag får för mig att alla mina vänner tittar på mig med medlidande i blicken och tänker men hon fattar ju inte, eller stackars henne, eller varför låter hon honom hållas? Värst är någon jävla okänd britt som kommer och förtroligt sätter sig bredvid mig när Piraten och kompisen ramlar in på baren igen med armarna om varandra för att hämta jackorna i garderoben. Britten säger att han trodde att hon var hans tjej, och själv skulle han aldrig låta sin flickvän bete sig sådär och inte hon honom heller, och jag måste markera revir, skydda mitt territorium, och jag vill egentligen bara börja gråta för det känns så jävla förödmjukande att någon tror att jag är den bedragna bruden.
Så när Piraten är segast i världen och bara snubblar omkring och inte gör någon ansats att vilja gå hem tänker jag jag drar, och så är jag på väg, men då lägger han sig ner på gatan och gnyr:
– Take me home! You have to take me home! I won’t make it without you!
Vilket han sedan nekar högljutt till att någonsin ha sagt när jag säger att han inte får lov att cykla för han ramlar redan när han försöker låsa upp cykeln.
Efter taxifärd kryper han in genom dörren för han kan inte gå längre.
Återigen funderar jag på att bara lämna honom, på hallgolvet den gången, men det gör jag såklart inte. Jag drar upp honom och han piggnar han till nog för att klä av sig själv och utföra tio nakendanser i sovrumsdörröppningen (”I’m moving faster than light now, there’s no way you even saw that”) och sedan däckar han och dagen efter har vi ett av de bästa samtalen på flera veckor och jag vet ju, jag vet ju att jag aldrig behöver vara orolig.
“Igår kväll hoppade ett rådjur in genom köksfönstret. Båda klarade sig.”
Jag tänkte skriva en sån där “rolig” post om vad folk har sökt på för att komma hit. Men trots att det har sökts på 847 olika söktermer de senaste 10 dagarna är det väldigt få som är “roliga”.
De flesta söker på någon variant av LSM eller lovesexmoney.
Sedan söker de på Ania och Ankan i Barcelona.
Därefter hundratals olika varianter av analsex, gay-porr och gay-självhjälp, kukar och tjejer eller reklam. Här och där dyker (fortfarande!) en och annan sökning på Claes de Faire upp.
Det är liksom inte ens värt att citera.
Utom kanske dyr vibrator i guld och hur ser en reklamare ut.
För det första rekommenderar jag en enkel googling på samma sak på engelska (leder mig snabbt till hit) och för det andra rekommenderar jag bylinebilden på Mitt eget jävla Narnia.
Det här kan man se i min lokala Albert Heijn-affär. Minsann. Pass that dutchie, Stieg Larsson.
Den som gillar att göra språkliga iakttaggelser kan ju här ta tillfället i akt och fundera lite över svenskans sätt att kasusbestämma ett ord beroende på var i en mening det är placerat. Titeln är ju direktöversatt – Män som hatar kvinnor blir Mannen die vrouwen haten – och det enda som händer är att orden kvinnor och hatar byter plats.
Men om vi skulle byta plats på de orden på svenska skulle meningen få en helt annan betydelse: män som kvinnor hatar. Och byter vi lite till får vi ytterligare en betydelse: som män hatar kvinnor. Eller förstås kvinnor som hatar män. Ordföljden kan till och med förvandla det till fråga: hatar män som kvinnor?
Se där vad knepigt att lära sig svensk ordföljd. Ett enda ord på fel plats och hela betydelsen uppåt väggarna.
(Alla språk fungerar alltså inte så. I många andra måste man ha sig med ändelser och skit för att det ska bli grammatiskt korrekt, och då är ordföljden inte så noga – står män en gång i dativobjektsform förblir det ju dativ även om man flyttar det.)
Ibland önskar jag att jag inte var i samma bransch som Piraten, så att jag slapp tävla med en tolv år äldre lysande stjärna på den digitala reklamhimlen (nåja, i vissas ögon åtminstone ;)).
Ibland önskar jag att jag inte tog upp sådana saker med honom bara när vi båda druckit en massa öl.
Ibland önskar jag att vi drack lite mindre på vardagarna och var hemma lite mer.
Ibland önskar jag att jag bloggade lite mer om alla gånger det känns bra, för det gör det ju faktiskt, mest hela tiden, istället för alla gånger det känns svårt, fast det gör det också, mest hela tiden.
Årets Queensday var definitivt min bästa Queensday någonsin.
Solen sken så att det brände i nacken i torsdags när hela staden fylldes av gladfulla medborgare i orangea kreationer, Piraten som en liten fackla orangeast av dem alla när eldskägget connectade holland-kepsen och holland-tröjan.
Bästa bästa syster – smal som en sticka efter en veckas soppdiet då när hon slog i hakan i Egypten, brun som en liten bajskorv efter samma semester, och på det där sprudlande humöret bara hon kan vara – var här och det kändes som att hon aldrig varit borta. Vi lastade en cykel full med kassar av gamla kläder och knödde oss fram mellan försäljare och flanörer till vår bezatta* mark där vi slog läger, varorna till salu på gammal kartong och en picknick-filt att base-campa på, och ett hav av vänner som kom och gick under hela dagen.
Spiff som också var på besök sov i ett hörn med en orange slokhatt över ansiktet, kompisen som kallats för “Swedish poster boy” hade kunnat sälja sand i Sahara som han flörtade med alla kunder. Ölen stod som spön i backen, eller åtminstone stod de på backen, bricka efter bricka. Wåfflan hittade ett rasistiskt förkläde och jag köpte ett par alldeles för höga klackstövlar och en fin gammal uppläggstallrik som Piraten alltid kommer hata.
Nu har syster åkt igen och jag längtar redan till nästa besök.
* På Queensday är det så kallad vrijmarkt, dvs vem som helst får sälja vad som helst utan att betala skatt (ryktet säger att även bankerna innefattas av principen). Det gör att hela stan förvandlas till en enda jättepackad (i dubbel bemärkelse) loppmarknad. För att vara säker på att få plats får man gå ut och paxa mark några kvällar innan. Det gör man med markeringstejp eller krita som man skriver “bezet” med. Då är det besatt liksom. Ingen kan ju fucka med markeringstejp.
