“It’s not the LSM I know”
Thursday November 20th 2008, 16:52
När jag hade skrivit att bloggen skulle bli bättre om Piraten inte läste undrade han om han skulle sluta. Bara sådär, utan att gräva i varför. Grävande är inte hans grej; tillit är hans grej. Vilket naturligtvis är väldigt skönt, samtidigt som jag egentligen skulle behöva lite grävande i orsakerna till varför jag började känna att det vore bättre om han inte läste.
För det är ju egentligen att jag är rädd för att prata med honom om saker jag inte känner att han lyssnar på eller förstår eller vill höra. Jag vill gärna skylla misskommunikation oss emellan på kultur- och språkförbistring, kanske även generationsskillnad (10 år betyder en del i vilka attityder man växt upp med), men ändå känns vissa saker smärtsamt personligt.
Till exempel vet de flesta av mina läsare att jag har legat runt min beskärda del, och det är inget jag skäms över. One-night-stands-kulturen har både hjälpt och stjälpt mig; som alltid när man engagerar sig i risky behaviour gäller att den som sig i leken ger får leken tåla, och visst har jag fått mig törnar. Men jag har också haft väldigt roligt på vägen, och som jag sagt förut ångrar jag (nästan) inget och ingen.
Jag vet att Piraten sade en gång på fyllan att han sällan kände sig så levande som när han slogs, och att han både älskade och hatade det på samma gång. Jag känner samma sak när jag är out hunting for meat.
Jag skäms inte, och jag tänker inte börja skämmas. (Snarare tvärtom; som jag redan skrivit om i Vi som aldrig hade huvudvärk var det förknippat med stolthet och frigörelse för mig.) Det är en del av vem jag är, hur mycket flickvän jag än är. Och därför känns det ibland väldigt sorgligt när jag får känslan av att Piraten inte alls är bekväm med det. Han varken ser det roliga i anekdoterna eller förstår nojorna som skapats. Han tycker inte att slampan, som så uppenbart agerat utan respekt för sig själv så många gånger (för det är ju problemet han har med henne), är samma tjej som han är kär i och tillsammans med.
Men jag hör att hon som bakar morotskaka och kysser på pannan inte är hon som jagar knullbyte i baren (eller villigt själv är måltavla för andras jakt, för den delen).
“Varför vill du inte kännas vid det?” frågade jag.
“It’s just not the LSM I know,” sade han.
Jag undrar om han inte kan se dragen från slampan i sin flickvän. Tjejen som tar för sig sexuellt och… och…
“But you don’t have sex whenever you want and things like that. You care about other people.”
Och det är då jag inser att det naturligtvis inte är så enkelt som att bagaren och jägaren inte får plats i samma roll. Med runtliggandet kommer, lika mycket som en sexuell frigjordhet, också ängsligheten att vara till besvikelse och jakten på bekräftelse.
The LSM you know är ju precis vad det är darling.
Det gör ont att snubben jag är kär i inte kan se att både buna och bäna från slampan går igen i flickvännen. Bä när jag messar dirty med glimt i ögon och vattnad mun under fina middagen, bu när jag ligger med besvikelsetårarna i halsen men inte vågar säga någonting. Bä när jag är glitterfullgladkåt och vill ta med honom in på krogtoaletten, bu när jag ser mellan fingrarna med sexistskämten för att jag kanske inte får ligga om jag ställer till en scen.
Kanske får bagaren lite mer utrymme än jägaren nuförtiden, men det är bara de yttre omständigheterna som förändrats.
Inuti är jag fortfarande hela mig.
Bun och bän.
längre förhållanden är nog beroende av att man blundar för saker och sidor man inte riktigt uppskattar hos sin respektive. det är nog inte så många som lägger alla korten på bordet varpå respektiven utbrister “fan vad king!”
man är ju liksom två olika personer med varsin historia och varsitt privatliv.
sen att du skriver “när jag ser mellan fingrarna med sexistskämten för att jag kanske inte får ligga om jag ställer till en scen” tycker jag bara är helt underbart!
Igenkänningsfaktor: smärtsamt hög. Men det visste du redan.
Jag tror att det inte riktigt går att vara alla sidor av sig själv mot någon.
Ovsätt om det är ett förhållande eller bar nån försäljare på gatan vi pratar om.
Ett av mina starkaste känslominnen från tonårstiden är när man under typ “jag-har-aldrig” eller liknade var tvungen att ljuga för att bli trodd. Av sina kompisar, i den tid då kompissarna faktiskt var allt.
Och lite sådär tror jag att det kommer att fortsätta, någon annan kommer med jämna mellanrum säga något i stil med “men det där är ju inte du” och man kommer att svara undvikande. Med vetskapen om att det i alra högsta grad är jag, men inte som du sätt mig förr.
Jag känner verkligen igen mig, min kille är likadan. Bara för att jag inte har något långt förhållande bakom mig och delvis därför legat med fler så ser han det som att jag varit en dum slampa som straffat och varit dum mot mig själv. Visst finns det ligg jag inte hade gjort om jag visste hur det skulle bli (jag skulle inte kalla det våldtäkt eller så, snarare att jag borde ha sagt ifrån mer) men jag ångrar inte direkt något, det jag gjort och varit med om har gjort mig till den jag är idag. Att han var lika slampig som mig under sin singelperiod räknas tydligen inte och allt jag gjort är värre. Konstigt.
Tycker du om att han slåss, eller skulle du tycka om ifall han slogs mycket? Om svaret är nej, så är det väl lite samma grej. Han/du har ett beteende som du/han helst skulle vilja att han/du inte hade. Det är ju inte “din” pirat som slåss, eller hur? Häng inte upp dig på att det har med nån feminstgrej att göra eller nåt.
Något inom dig vill väl inte bli påmint om allt det fantastiska sex (kanske t o m bättre än erat!) som han haft med nåt av sina ex? Eller nåt som antyder att han tar vad som helst (vilket skulle kunna innebära att du är en vad-som-helst).
På något sätt så vill man väl varken vara ihop med en oskuld eller motsatsen, och ingenting där mitt emellan heller. Man kanske inte bryr sig så mycket alls, men fick man önska så skulle man ändra på det mesta hos sin partner. Och man skulle nog inte bli särskilt mycket nöjdare.
Jag försöker bara säga att du ska sluta älta det där. Knulla istället.
Bravo magnifico ! bra sagt där And
Piraten behöver ta de lungt du behöver inte vara på han. Han har i princip tagit dej upp och gett dej status. Samla ihop dej nu och skriv när du känner för det. Kom igen du kan bättre än det här.
å du är så jävla bra!
och tyvärr är piratens tänk precis exakt det som jag tror gör att typ ingen ser mig som flickvänsmaterial (hatar ordet men vad använda sig av istället?) ever. alltså verkligen ingen. så himla sorgligt. jag är jägaren och slampan. enbart.
eller nä, jag är inte ens jägaren.
eller kanske ändå. förförerskan. typ. inte vet jag.
slutar bloggkommentarbombningen här och nu.
vet inte vem jag är, bara det att jag känner igen mig. och det känns så jävla…unket?
Jag tror inte att flickvänsmaterial ligger i jägareslampa kontra motsatsen - folk har så mycket konstiga idéer för sig i vilket fall.
Men det är svårt att få folk att inse att alla de val man gjort beror på människan man var då, och att man blivit den människan man är nu på grund av dem. Gilla läget, går inte att ta tillbaka, liksom.
And – Du har naturligtvis en poäng och det är alltid lätt att glömma att se saker från två håll. Men ett bättre exempel än slagsmålen är kanske droger som Piraten sysslade väldigt mycket med under en period (innan han fick barn trodde han aldrig att han skulle leva till 35 liksom), och även om jag är rätt liberal tycker jag väl inte det var det mest konstruktiva nånsin, och jag är ganska glad över att han inte gör en massa droger i vårt förhållande, men det betyder inte att jag inte vill höra hans historier från den tiden, kan uppskatta rockenrollfaktorn på ett ytligare plan eller att jag inte tycker att det är en del av vad som format honom till den han är med mig. Jag vill höra analyserna av hur vad varför, för det hjälper mig att förstå honom.
Sedan är det väl annorlunda när det är sex med i bilden, jag förstår att man måste respektera att folk inte alltid vill kännas vid att man legat en massa innan. Men i andra förhållanden har jag gladeligen diskuterat pros and cons med båda mina och den andras tidigare sexuella partners och det har fått oss närmare.
Visst fan är det klart att han säkert haft en massa skitgrymt sex, han är ju 35 bast liksom, jag hyser inga illusioner om att vara någon fuckstar (eller jo det gör jag, men det finns ju ganska många av oss ;)) och han har haft gott om tid. Och jag önskar ibland att jag fick höra mer om hur hans tidigare förhållanden varit, sexually and otherwise, och hur det format honom.
Och förresten, “älta mindre knulla mer”? Det är ju det jag gör och det är därför jag bygger upp en massa skit på insidan som måste få utlopp i bloggen.
Sofia – men åh om det ändå vore så, att ens partner var “fan vad king!” med allt man gjort :)
Hustrun – tänker på ditt pusselbitsinlägg.
RymdmanSpiff – klokt sagt. Jag håller med och känner igen det från så länge jag kan minnas. Det är alltid en underlig situation när folk kommer och claimar att man “egentligen” inte är på det ena eller andra sättet.
Katten – det låter ju väldigt konstigt att olika regler skulle gälla för er :(
Sara – åh, finaste. I mina ögon är du fett med flickvänsmaterial. <3
Jojo – eller hur. Ibland när jag skriver mina texter och det visar sig att massa tjejer känner igen sig blir jag nästan rädd; hur mycket av det som jag tror är “jag och mina exter” går egentligen igen i en hel generation unga tjejer?
Julia – klok som vanligt. Klok som vanligt.
Jag blir också rädd…
För vad?
LSM och Suss; jag är också rädd. man är en sån jävla generationsklyscha I guess. men det tråkigaste med det är väl att det är så många som faktiskt dras med den här sortens bagage att det kan fylla en hel generation brudar.
Jag är kungen på att vara smart åt andra…