Och nu blir det våldtäkt
Friday October 12th 2007, 17:50
Så här inför helgen laddar vi lite med ett skönt partyämne som kan kännas avlägset men i själva verket är närmare än du tror och som du kan ta dig en funderare över medan jag roar mig på Reeperbahn under en internetlös helg. College Callgirl skriver i ännu ett läsvärt, välskrivet inlägg (The Number is Eight) att
Rapists are not just evil men who jump out of the bushes. Rape can happen even if you were drunk, even if you stayed still instead of kicking and biting, even if you had an orgasm, even if you liked the guy, even if you had consented to sex with him previously. The lies we are told about what rape is silence us. If we aren’t even sure that we have been raped, how can we seek justice?
Vissa kanske frågar sig hur något kan vara våldtäkt eller sexuellt ofredande om kvinnan ifråga inte ens inser/anser att hon blir ofredad (för att referera till barndomens tantsnusk-epos; någon mer än jag som minns Aylas äventyr med den svarte mannen i Mammutjägarnas vinterboende?).
Det är en stor och komplicerad fråga, men den har sin grund i att ta sig rätten till någon annans kropp versus makten över sin egen kropp (eller bristen på insikt om densamma). Äsch, jag är för trött för att formulera mig ordentligt, men tänk på att det var inte så länge sen det blev olagligt med våldtäkt inom äktenskapet och fill me in med vidare resonemang i kommentarerna.
Ett av exemplena CCG tar upp känns närmast klassiskt -
I went to the bathroom and threw up, then stumbled down the hall and passed out on his bed. I woke up with him on top of me.
- och får mig att tänka på en av de första låtarna jag hörde med fantastiska osignade Teresa Axner, Expectations (när kommer skivan, Teresa? jag har väntat så länge):
I know it’s hard to relate
it wasn’t like a proper rapeYou wake up in a pile of coats
and somebody’s tongue is down your throat
don’t remember saying no
besides, who’d do something that low
technically he’s done nothing wrong
if you were consenting all alongHow to explain what I did
my judgement was ruled by expectations
let’s be honest, I’m no nun
I wasn’t sure what I had done
the girl abused, poor little lamb
I’m sorry but that’s not who I am
Vad jag kan komma ihåg har jag personligen aldrig vaknat till att ha sex med någon (såvida jag inte fylledäckat till att ha sex med samma person förstås, för att kvickna till innan det är över), men i likhet med nästan alla tjejer jag känner finns det åtminstone ett tillfälle som kan klassificeras som shady (eller hur?).
Jag minns en snubbe jag var sjukt tänd på men inte ville ha sex med - det fanns många orsaker och att min pojkvän för tillfället låg hemma i sin säng och väntade på mig var en av dem. Eller vid närmare eftertanke var det nog den enda anledningen men oj vad bra den var, eller hur? Jag hade redan hånglat passionerat hela kvällen med Snubben (och Pojkvännen hade godkänt det; öppet förhållande med vetorätt) men jag ville dra en gräns vid sexual intercourse. Det ville inte Snubben. Vi visste båda det här när vi stod och “sa hejdå” mot en stenvägg klockan fyra i oktobernatten, hans hand var innanför mina byxor och min innanför hans. Så tog han tag om mig och vände mig om. Jag sa nej, men du, men jag vill inte, vi borde inte, men han sa schhhh och stack in den. Jag ska inte påstå att det inte var skönt - men jag ville inte ha den njutningen. Jag stod tyst och stilla i några minuter med ansiktet mot den kalla stenen innan jag tvingade mig själv att vända tillbaka så att jag stod ansikte mot ansikte med honom igen och han stod med byxorna vid knäna och kuken i vädret.
Vi gick hem var och en till sig till slut. Jag minns att jag var för full för att hitta mina nycklar utanför Pojkvännens och frös halvt ihjäl medan jag panikartat ringde på porttelefonen tills han vaknade och släppte in mig, klockan närmare fem då, och vi hade den första diskussionen i vad som skulle bli ett infekterat ämne oss emellan: vad som egentligen hänt i den där parken.
Väldigt länge hävdade jag att det inte kunde räknas som sex. Det var ju liksom inte alls meningen. Det var så lite meningen att det nästan inte ens ägt rum, kände jag. Lite som Tage Danielssons sannolikhetssketch, “det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen så har det nog inte hänt.” Heck, jag reflekterade aldrig ens över att det inte varit tal om någon kondom heller - för “i princip” låg vi ju aldrig med varandra.
Det kan knappast räknas som “a proper rape” heller.
Men jag sa faktiskt nej, hur våt jag än var. Jag insåg bara inte att han borde ha lyssnat.
Usch, så otäckt! Jag har aldrig blivit våldtagen men det har hänt att jag gått med på sex för att slippa riskera våld. Det du berättade här påminner mig om en sådan där sunkig nästan-inte-alls-sex-upplevelse jag hade med en kille som jag gått med på att bli slickad av. Plötsligt gled han liksom in och jag protesterade att så hade jag ju inte tänkt mig. Sedan var jag orolig för sjukdomar och fy, så onödigt allt kändes.
Ja din upplevelse är så hemsk och du skriver så bra och starkt om den. Min var att säga nej tre gånger och när han ändå gjorde ett sista försök genom att helt resolut gå ner på mig orkade jag inte säga nej längre och tänkte att det var enklare att ha sex fast jag inte ville. Fan alla tjejer borde börja skriva om och berätta om sina våldtäkt eller ej-upplevelser, de är så jäkla viktiga.
Precis, alla de där “men han tjatade så”-upplevelserna…
Det får en att fundera över vad vi egentligen lärt oss att tänka om det där med rätten till sin egen kropp - och i bittra stunder känna att visst fan ligger det något i Valerie Solanas “den prostituerade är den enda fria kvinnan”.
Så sant så sant. Du skriver det som jag tänker och det som gör det hela så grisigt och svårt att diskutera. Om man inte vet definitionen kan man inte känna känslan, då blir det det där “det kändes lite obehagligt” eller “jag borde varit tydlig”. Det är så sorgligt att man inte reflekterar lika mycket över “han borde respektera mitt tvekande” alternativt “han borde inte få hota med våld eller bara vara tyngre och trycka ned mig”.
Tack.
Men hallå….
“men han tjatade så”? Skulle det vara våldtäkt? Om jag ber nån om en hundralapp, om och om igen, och personen till slut ger med sig, har jag rånat den personen då? Nej. Jag har kanske varit jobbig, kanske ångrar sig personen efteråt, men det är inget rån.
Våldtäkt är säkert jättehemskt. Därför tycker jag inte att man ska vattna ur det begreppet med att antyda att det vore våldtäkt om man som tjej går med på det för att “han tjatade så”. Det kan vara fel av killen, och tjejen kan mycket väl ångra sig mycket efteråt, men inte är det våldtäkt för det.
En gång till: bara för att man ångrar sig efteråt betyder inte det att det är våldtäkt.
Jag referar inte direkt till bloggposten, mer vad som antyds i den andra och tredje kommentaren.
Maja, jag antar att det är därför vi refererar till dem som “våldtäkt eller ej”-upplevelser och inte, jag poängterar INTE, våldtäkter. En gång för alla: jag vill inte förminska “riktig” våldtäkt. Det finns en massa riktigt otäckt som sker hela tiden och det spelar egentligen ingen roll om det hänt mig, dig, mina vänner eller någon i tidningarna.
Det här inlägget, och om jag förstått det rätt, de efterföljande kommentarerna, handlar mer om någonting annat. De gränssituationer som uppstår när man inte insett att man har rätt till sin egen kropp. Han tjatade och var kanske väldigt pådrivande fysiskt. Att jag i det fallet inte insett att det så “är okej” att säga nej gör inte vad han gjort till våldtäkt, men det gör absolut vår sexualakt till någonting som sker i skymningslandet mellan frivilligt sex och ofrivilligt och har mycket mer att göra med beteendemönster i allmänhet än just det sexet i synnerhet. Är du med dig?
(PS. Ditt exempel stämmer faktiskt precis. Du “ber” någon om en hundralapp. Du kan göra det på en miljon sätt. Ett är “ge mig hundralappen annars slår jag in käften på dig”. Ett är att bara verka jäkligt hotufll och säga “ge mig hundralappen” igen och igen. Ett är att vara en vän som utnyttjar en annan vän och säga “Kom igen honey, ge mig hundralappen, jag måste ha den, vad fan hindrar dig?”
Men vad det än är, är inget av det är samma sak som om nån av er sagt “Ey, ska vi splitta en hundring?”)
tänk vad fint att ett långt senare internt länkande till denna post gjorde att nån surkommenterade och indirekt medskapade denna fantastiska metafor “Ey ska vi splitta en hundring?”. mest cred till din skarpa hjärna förstås.
Jag önskar nästan att jag skrivit det själv. Sjukt bra, kommentarsdiskussionen med!
Gustav - tack!! Jag skrev den där svarskommentaren när jag var mer än ordentligt salongsberusad, det är rätt imponerande. Speciellt att jag kläcker sådana oneliners i det tillståndet ;)
Anna - Och tack tack du också. Det är en skitviktig diskussion vi borde ha oftare.
[…] satt mig för att gå igenom en nyupptäckt från arkivets första dag (Love Sex Money, här och här är inläggen som väckte begäret och här inlägget som fick mig att ta tag i det). Eller för […]
[…] rekommenderar jag LSM i detta inläggs framför allt sista stycke. Och varför inte även **detta inlägg bara för att vi är igång. Hej dubbel pingback från Gustav […]