LSM

My god. Jag är färdig. Med romanen. Det bara hände. Var inte planerat att hända förrän imorgon, men jag hade räknat 1700 ord om dagen istället för 1667 och jag blev så inspirerad nu på slutet, vilket var jätteskönt efter veckor av hårt kämpande i motvind.

50151 ord. 176 sidor kvalitetsmässig karusell.

And this is the man I’ve spent the last month with:

Sixten lutade sig tillbaka från datorn och drog handen genom det illa klippta håret. Han hade tillbringat de senaste två timmarna med att slösurfa på spraydate efter tjejer. Tjejer. Han kände sig som en tonåring som tänkte på tjejer hela tiden men han var trettiosex år gammal och hade inte haft ett förhållande sedan han var tjugotvå, och det började tära på honom.
Helvete, mamma undrade. Grannarna undrade. Fucking chefen undrade.
Sixten undrade också. Vad är det för fel på mig? tänkte han. Vad är det för fel på att vara en lång trettiosexårig man med okynnig rödblond lugg och flinka javascriptsfingrar? På spraydate hittade han aldrig någon som riktigt föll honom i smaken. Det handlade inte om utseende, det var liksom… ihåligheten i det hela. Antingen var de solariebrända receptionister i Flen eller deprimerade sjuttonåringar från Farsta. Det ryckte inte i Sixtens baguette för vare sig solarieflenskor eller depposjuttisar. Det ryckte ganska sällan i Sixtens baguette om han inte ryckte i den själv nuförtiden.
Han lutade sig fram mot datorn igen. Dålig sittställning, förmanade en röst inom honom som han sällan lyssnade på. Om man skulle kolla mailen då. Klockan var noll noll tjugo tisdagen den första juni och Sixten visste inte riktigt vad man skulle göra en tisdagnatt noll noll tjugo utom att kolla mailen, surfa tjejer eller gå och lägga sig. Och det sistnämnda var det tråkigaste han visste.